Sedan en längre tid anses det inte socialt acceptabelt att benämna den där chokladkakan för negerboll. Ordet neger är belastat och får endast uttalas som ’n-ordet’, dvs n-ordetboll.
Benämningen hen har kommit. Det är bra då vi ibland behöver ett personligt pronomen om, t ex en städerska eller revisor, då vi med hen kan undvika att göra det felaktiga, att könsbestämma städerskan till hon och revisorn till han.
Men ordet hen har börjat utnyttjas i den moderna uppfattningen att de fysiska könen inte motsvaras av de individuella könen, dvs den individuella könsuppfattning som en individ kan inta. Diskrimineringsombudsmannen har slagit fast att omgivningen skall använda det personliga pronomen som individen uttryckligen kräver. Rätten till benämningen har således individen. Vill den kallas hen, han, hon, eller dettet, skall omgivningen underkasta sig den viljan. Omgivningens egen uppfattning om individen spelar således ingen roll. Individen har all makt. Omgivningen ingen makt.
Ryssland vill kalla sina aktiviteter i Ukraina för ’speciella militära operationer’. Precis som i Sverige avseende hen, är det olagligt i Ryssland att kalla de ’speciella militära operationer’ som sker i Ukraina för t ex krig eller kanske mer modernt, ’k-ordet’.
Om vi skall respektera en enskild individs önskan att få sig benämnd som den önskar, varför skall vi inte respektera den ryska statsledningens önskan att benämna aktiviteterna så som de anser är korrekt? Ryssen bedriver inte ett krig, förlåt, ryssen bedriver inte ett k-ordet, utan en ’speciell militär operation’.
Nej, ryssen bedriver ett krig och flickan som ville bli benämnd hen får finna sig i att andra kan ha andra uppfattningar, och därför använder benämningen hon. Det blir ett fullständigt absurt tillstånd när makten över benämningar läggs på ett subjekt. Språk är intersubjektivt, det är en ständig förhandling, där uttrycken varierar beroende på tid, omständighet och person.
Om individen har rätt att avgöra andras benämning av den personen, då säger jag här och nu, mot vite från Diskrimineringsombudsmannen, att alla hädanefter använder ordet ’hejs’ om mig. Inte han, inte hon, inte hen, utan hejs.
Respektera min vilja. Ty jag är allt. Ingen eller intet står över mig. Jag är diktatorn över benämningar om mig.
Ner på knä och lyd! Jag benämns Hejs.
Denna vecka. Nästa vecka informerar jag er om vilket nytt ord jag kommit på och kräver att
ni använder.
Den 14 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Benämningen hen har kommit. Det är bra då vi ibland behöver ett personligt pronomen om, t ex en städerska eller revisor, då vi med hen kan undvika att göra det felaktiga, att könsbestämma städerskan till hon och revisorn till han.
Men ordet hen har börjat utnyttjas i den moderna uppfattningen att de fysiska könen inte motsvaras av de individuella könen, dvs den individuella könsuppfattning som en individ kan inta. Diskrimineringsombudsmannen har slagit fast att omgivningen skall använda det personliga pronomen som individen uttryckligen kräver. Rätten till benämningen har således individen. Vill den kallas hen, han, hon, eller dettet, skall omgivningen underkasta sig den viljan. Omgivningens egen uppfattning om individen spelar således ingen roll. Individen har all makt. Omgivningen ingen makt.
Ryssland vill kalla sina aktiviteter i Ukraina för ’speciella militära operationer’. Precis som i Sverige avseende hen, är det olagligt i Ryssland att kalla de ’speciella militära operationer’ som sker i Ukraina för t ex krig eller kanske mer modernt, ’k-ordet’.
Om vi skall respektera en enskild individs önskan att få sig benämnd som den önskar, varför skall vi inte respektera den ryska statsledningens önskan att benämna aktiviteterna så som de anser är korrekt? Ryssen bedriver inte ett krig, förlåt, ryssen bedriver inte ett k-ordet, utan en ’speciell militär operation’.
Nej, ryssen bedriver ett krig och flickan som ville bli benämnd hen får finna sig i att andra kan ha andra uppfattningar, och därför använder benämningen hon. Det blir ett fullständigt absurt tillstånd när makten över benämningar läggs på ett subjekt. Språk är intersubjektivt, det är en ständig förhandling, där uttrycken varierar beroende på tid, omständighet och person.
Om individen har rätt att avgöra andras benämning av den personen, då säger jag här och nu, mot vite från Diskrimineringsombudsmannen, att alla hädanefter använder ordet ’hejs’ om mig. Inte han, inte hon, inte hen, utan hejs.
Respektera min vilja. Ty jag är allt. Ingen eller intet står över mig. Jag är diktatorn över benämningar om mig.
Ner på knä och lyd! Jag benämns Hejs.
Denna vecka. Nästa vecka informerar jag er om vilket nytt ord jag kommit på och kräver att
ni använder.
Den 14 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
