En båt förliser på Medelhavet. Den var på väg mot Italien och hade sagt nej till hjälp från Grekland.
https://pbs.twimg.com/media/FymrruyWYBA7IMz?format=jpg&name=900x900
104 personer, mestadels män, räddades, 79 person återfanns döda, medan man tror att båten hade bortåt 750 person ombord, vilket innebär att bortåt 650 drunknade. Det fanns kvinnor och barn på båten, men de fanns företrädesvis under däck. Det sägs att många på båten var från Syrien. Pakistan, Egypten och Afghanistan. Båten hade löpt ut från en Libysk hamn.
Demonstrationer hålls nu, i protest mot döden på Medelhavet och EU:s bristande agerande.
Det är fruktansvärd katastrof. Men var ligger ansvaret?
Det är inte humanitärt orienterade personer som ställer båtarna till förfogande. Det är flyktigprofitörer som utnyttjar att det finns en marknad för flykt över Medelhavet till Europa, och då medpreferens till Italien och inte Grekland.
Ombord på båten finns människor som kunnat ta sig till båtens hamn och kunnat köpa en plats där, som lär kosta mellan 40 000 och 60 000 kronor. De vet om riskerna, de har pengarna för en plats. De är resursstarka.
Kvinnor och barn fick vara under däck. Det antyder att människorna var bärare av den kvinnoapartheid som finns i inferiora kulturer.
Flyktingarna är långväga komna. De har passerat många länder innan de nådde Libyens kust. De hade kunnat stanna i någon av alla de länder de passerat. De hade kunnat ta erbjudandet att angöra Grekland. Det verkar som att de mindre flyr från något, och därmed kan stanna så fort det de flyr från har upphört, utan att de mer verkar vara på resa till något. De förefaller inte vara flyktingar från något, utan resande till något
De har ankommit till Libyen, en stat som varken har hindrat dem att komma in i landet, eller som har behållit dem inom sina gränser.
Det är varken hjärtlöst eller flyktingfientligt att nämna dessa fakta, vilka talar mot att EU har något ansvar.
Mitt hjärta står alltid till de svaga. Glöm inte de som inte nått till hamnarna i Libyen.
Den 18 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
https://pbs.twimg.com/media/FymrruyWYBA7IMz?format=jpg&name=900x900
104 personer, mestadels män, räddades, 79 person återfanns döda, medan man tror att båten hade bortåt 750 person ombord, vilket innebär att bortåt 650 drunknade. Det fanns kvinnor och barn på båten, men de fanns företrädesvis under däck. Det sägs att många på båten var från Syrien. Pakistan, Egypten och Afghanistan. Båten hade löpt ut från en Libysk hamn.
Demonstrationer hålls nu, i protest mot döden på Medelhavet och EU:s bristande agerande.
Det är fruktansvärd katastrof. Men var ligger ansvaret?
Det är inte humanitärt orienterade personer som ställer båtarna till förfogande. Det är flyktigprofitörer som utnyttjar att det finns en marknad för flykt över Medelhavet till Europa, och då medpreferens till Italien och inte Grekland.
Ombord på båten finns människor som kunnat ta sig till båtens hamn och kunnat köpa en plats där, som lär kosta mellan 40 000 och 60 000 kronor. De vet om riskerna, de har pengarna för en plats. De är resursstarka.
Kvinnor och barn fick vara under däck. Det antyder att människorna var bärare av den kvinnoapartheid som finns i inferiora kulturer.
Flyktingarna är långväga komna. De har passerat många länder innan de nådde Libyens kust. De hade kunnat stanna i någon av alla de länder de passerat. De hade kunnat ta erbjudandet att angöra Grekland. Det verkar som att de mindre flyr från något, och därmed kan stanna så fort det de flyr från har upphört, utan att de mer verkar vara på resa till något. De förefaller inte vara flyktingar från något, utan resande till något
De har ankommit till Libyen, en stat som varken har hindrat dem att komma in i landet, eller som har behållit dem inom sina gränser.
Det är varken hjärtlöst eller flyktingfientligt att nämna dessa fakta, vilka talar mot att EU har något ansvar.
Mitt hjärta står alltid till de svaga. Glöm inte de som inte nått till hamnarna i Libyen.
Den 18 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
