Sverige blev igår världsmästare i ishockey. Idag skall det firas på Sergels Torg i Stockholm. En oerhörd seger, den andra världsmästerskapstiteln i rad.
Om det nu inte hade varit för att det finns smolk i bägaren, som gör segern mindre berusande. Ja, betydligt mindre berusande.
Guldet är behängt med den bristande mångfaldens, den bristande representativitetens sorgflor, skam och vanära.
Jag vill återknyta till Ivar Ekman, från P1, som frågade fotbollens förbundskapten Janne Andersson, varför hans lag tycktes vara lägre i mångfald, mätt som föräldrarnas ursprung. Janne kunde inte svara på hur mångfalden beaktades. (https://www.youtube.com/watch?v=Z0xfzW8gRsA )
Detsamma gäller beklagligtvis Tre Kronor. Tre Kronor är precis som fotbollslandslaget, ett lag som har sådana brister i representativitet att de inte borde ha fått representera Sverige.
För det första noteras sexismen. Det finns inga kvinnor laget. Det finns inga registrerade transsexuella eller queer-representanter i laget. Andelen homosexuella har inte ens redovisats. När det gäller de traditionella könen, beror det sannolikt på att turneringen som sådan har sådan reglering. Frågan är om Sverige egentligen skall ställa upp i en sådan nattstånden turnering, som basera sig på sådan sexism. I alla fall borde Sverige arbeta för att förändra den regleringen, till gagn för mångfald.
För det andra tycks det mig som om den etniska mångfalden är svagt beaktad. T ex tror jag att andelen muslimer är kraftigt underrepresenterad. Att så till den milda grad bortse från denna mångfaldhetsaspekt, gör att man bör ifrågasätta om vi kan ge ledningen förtroende framgent. Förvisso är Världsmästerskapstiteln trevlig, men inte till ett så oerhört pris.
För det tredje, som delvis är likt det andra, så är den nationella fördelningen inte representativ. Andelen skåningar i laget är betydligt lägre än vår andel i befolkningen. Det är sannerligen magstarkt att en förbundskapten i ishockey tar sig rätten att bortse från skåningens berättigade krav på rättvis representation.
För det fjärde är andelen som har utvandrat groteskt stor. Ja, man har t o m uttryckt glädje när utvandrarna blivit lediga från sina arbeten i främmande land, oftast Kanada eller USA, så att de kunde ansluta till Tre Kronor. Att så undervärdera de lojala, de som stannar i landet och bygger landet, borde vara omöjligt.
Visst är ett VM-guld ett uttryck för god effektivitet. Men när vi synar guldet, ser vi att bristerna i representativitet är så stora, att guldlaget borde stå på Sergels Torg och skämmas över att vara så diskriminerande, så bristande i representativitet, så kraftigt undervärderande Mångfald.
Öllsjö den 21 maj 2018
Om det nu inte hade varit för att det finns smolk i bägaren, som gör segern mindre berusande. Ja, betydligt mindre berusande.
Guldet är behängt med den bristande mångfaldens, den bristande representativitetens sorgflor, skam och vanära.
Jag vill återknyta till Ivar Ekman, från P1, som frågade fotbollens förbundskapten Janne Andersson, varför hans lag tycktes vara lägre i mångfald, mätt som föräldrarnas ursprung. Janne kunde inte svara på hur mångfalden beaktades. (https://www.youtube.com/watch?v=Z0xfzW8gRsA )
Detsamma gäller beklagligtvis Tre Kronor. Tre Kronor är precis som fotbollslandslaget, ett lag som har sådana brister i representativitet att de inte borde ha fått representera Sverige.
För det första noteras sexismen. Det finns inga kvinnor laget. Det finns inga registrerade transsexuella eller queer-representanter i laget. Andelen homosexuella har inte ens redovisats. När det gäller de traditionella könen, beror det sannolikt på att turneringen som sådan har sådan reglering. Frågan är om Sverige egentligen skall ställa upp i en sådan nattstånden turnering, som basera sig på sådan sexism. I alla fall borde Sverige arbeta för att förändra den regleringen, till gagn för mångfald.
För det andra tycks det mig som om den etniska mångfalden är svagt beaktad. T ex tror jag att andelen muslimer är kraftigt underrepresenterad. Att så till den milda grad bortse från denna mångfaldhetsaspekt, gör att man bör ifrågasätta om vi kan ge ledningen förtroende framgent. Förvisso är Världsmästerskapstiteln trevlig, men inte till ett så oerhört pris.
För det tredje, som delvis är likt det andra, så är den nationella fördelningen inte representativ. Andelen skåningar i laget är betydligt lägre än vår andel i befolkningen. Det är sannerligen magstarkt att en förbundskapten i ishockey tar sig rätten att bortse från skåningens berättigade krav på rättvis representation.
För det fjärde är andelen som har utvandrat groteskt stor. Ja, man har t o m uttryckt glädje när utvandrarna blivit lediga från sina arbeten i främmande land, oftast Kanada eller USA, så att de kunde ansluta till Tre Kronor. Att så undervärdera de lojala, de som stannar i landet och bygger landet, borde vara omöjligt.
Visst är ett VM-guld ett uttryck för god effektivitet. Men när vi synar guldet, ser vi att bristerna i representativitet är så stora, att guldlaget borde stå på Sergels Torg och skämmas över att vara så diskriminerande, så bristande i representativitet, så kraftigt undervärderande Mångfald.
Öllsjö den 21 maj 2018
RSS-flöde
