I Sverige har vi ett annat ämne som har förutsättningar som borde gett det en världsstatus. Vi som forskar inom företagsekonom en helt unik tillgång till våra organisationer och företag. Det är en tillgång som ingen tysk, fransk, italiensk, brittisk eller amerikansk forskare kan föreställa sig. Vi har en enorm tillgång till empirinära forskning i företagsekonomi. Som vi emellertid förlorar i prat och obetydligheter.
Svensk företagsekonomi har Uppsalaskolan, känd i marknadsföring. Sedan möjligen några personer, inom det så diffusa ämnet organisationslära. Idag kanske vi är än mindre sannolika att skapa några betydande originella forskningsresultat baserat på vår unika tillgång, då den Anglo-amerikanska traditionen framgångsrikt spridit sig i Sverige. Den innebär att forskare sitter idag med, framför allt, väldiga dataregister. Möjligen att de närmar sig verkligheten med enkäten. Medan de tungomålstalande, ack så svaga i teoretisk förmåga, pratar och pratar med folk i företagen och organisationerna.
Den anglo-amerikanska traditionen, som kanske delvis drivs i deras länder av bristande accessmöjligheter till egna observationer p g a organisationernas slutenhet, drivs både där och här av andra orsaker, såsom ekonomi i datainsamling, ekonomi i data-analys, formattradition,och slutligen, publiceringstradition.
Det är lätt och snabbt att få ganska högpotenta data via dataregister eller enkät. Lätt är det genom att det krävs en kontakt med ägaren av registret, och snabbt går det att sedan bara överföra data. Aningen mer tid går åt att konstruera och skicka ut enkäter, samtidigt som data är aningen mindre potent. I kontrast gäller det i kvalitativa studier att kontakta och vinna gillande hos alla de personer man vill intervjua eller observera. Sedan skall man finna tider som passar, och vara snabb att boka om när något sker respondenten. Styrkan i data är låg och mängden data är låg, relativt den tidsinsats som krävs för att samla den.
Analysen av de kvantitativa data kräver förvisso en mycket god bildning i statistisk analys. Men har man gått en bra forskarutbildning, har man fått kanske knappt en termins kurser, vilket räcker för mycket avancerad data-analys. Den kvalitativa analysen är oerhört mycket mindre utvecklad och ligger avsevärt längre bak i sofistikation och i att vara rigorös. En analys tar oerhört mycket längre tid än den som görs genom datamaskinens förmåga att analysera siffror.
Formattraditionen innebär att problem, teori, analys och resultat ges kanske 30 artikelsidor. Möjligen får man 10 000 ord på sig, oftare 8 000 ord. Ännu är inte den kvalitativa analysen så utvecklad att den låter sig med enkelhet presenteras på de kanske 10 sidor som står till buds i artikelformatet. Därför dröjer sig kvalitativa forskare kvar vid bokens format, vilket är en form som inte uppskattas, då den tar för lång tid att ta till sig, relativt den mängd kunskap man får. Bokens kunskap per sida är sällan jämförbar med artikeln.
Publiceringstraditionen är ännu till den kvantitativa ansatsens fördel. Delvis beror det på att kunskapsinnehållet kan vara större i den kvantitativt orienterade artikeln. Men det är också för att traditionen odlar en myt om statistisk generaliserings försteg relativt teoretisk generalisering.
Dessa orsaker gör sammantaget att forskare som strävar efter en plats i forskningseliten avhåller sig från kvalitativa studier. Därmed utnyttjas inte den överlägsna datatillgång som vi har i Sverige, genom det höga förtroende som forskare åtnjuter och den öppenhet våra organisationer visar oss.
Vi har ett forskningsmässigt starkt kapital, som ligger i träda.
Öllsjö den 6 april 2020