Högern framställer detta som en möjlighet för ett gott samhälle, där individer stimuleras att bidra till det allmänna, via välgörenhet. Det är att befrämja altruism.
Men är välgörenhet uttryck för altruism, att göra gott för andra, utan beaktande av sitt eget goda, eller är det uttryck för egoism? Självfallet är det egoism, ty jag ger till det som jag vill skall erhålla mina pengar. De aktiviteter som jag anser är goda, är de som får min välgörenhet.
Man är villig att ge, om det går till det man vill. Ett tydligt exempel är den nedbrunna kyrkan Notre Dame. Mängder av ursinnigt rika individer och företag var villiga att ge till kyrkans uppbyggnad. Men inte utan villkor. Gör det på mitt sätt, och ni får mina pengar. Gör det på annat sätt, och jag betalar inga pengar.
https://omni.se/miljardarer-har-inte-gett-ett-ore-till-notre-dame/a/BRzVE9
Men är det välgörenhet? Nej, det är en enkel affär, där någon betalar för en produkt.
Välgörenhet följer det kanske hårda, om än egoistiska, diktum som Jesus anför i sin Bergpredikan: ”Men när du ger barmhärtighetsgåvor, låt då inte din vänstra hand veta vad din högra gör, så att dina barmhärtighetsgåvor kan vara i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” (Matt. 6:3, 4). Det du ger, ger du utan baktanke till det du ger. Däremot kommer den kristna egoismen genom att man ger för att belönas av Fadern, som återgäldar. Inte ens de kristna kan tänka i ren altruistisk välgörenhet.
Därför, använd inte ordet välgörenhet och gåvor när det gäller den statligt, avdragsgilla penningen, ty det är blott de borgerligas sätt att ta resurser från den demokratiska staten och låta de rika dirigera samhället genom sina ’gåvor’.
Öllsjö den 20 juli 2019