Valfrihetens ojämna fördelning

​Valfriheten i den offentliga sektorn är en helighet. Den kan inte diskuteras. Man kan diskutera privatisering, och kanske det enklaste, vinstmålen i offentlig verksamhet genom privata, vinstdrivande företag.

Men valfriheten är den heliga ko som inte kan beröras.

Vad sker om man undersöker vem som utnyttjar valfriheten och vem som inte gör det, och vad skälen är till utnyttjandet av valfriheten eller avsaknaden av utnyttjandet av valfriheten? Är valfriheten en rättighet som faktiskt, som i realiteten tillkommer alla? Eller är valfriheten ojämnt fördelad? Och är i så fall den ojämna fördelningen av valfrihet rättvist fördelad, dvs given till dem som mest behöver den?

Man kan välja att placera en del av sina pensionspengar. De som väljer att inte välja, eller som inte vet att man kan välja, och därför inte heller gör ett val, får sina pengar placerade i AP7 Såfa. Jag har gjort ett val. Jag valde att inte välja. Skälet var att jag inte vill lägga ner tid på att lära mig så mycket att jag kan göra ett informerat val. Jag tillhör därför den grupp som har en reell valmöjlighet, som därför gjort ett aktivt val, nämligen valet att inte välja. Men finns det andra människor som har sina pengar i AP7 Såfa, som inte gjort som jag, att aktivt välja att inte välja?

Om det finns en valmöjlighet, men det finns människor som inte väljer att välja, borde det vara ett stort fiasko för valmöjligheten. Ty vad är det för mening med en möjlighet som inte utnyttjas då den inte erfars?

Socialisten har alltid problem med valmöjlighet, ty den anser att en formell valmöjlighet är inte en valmöjlighet. Blott den som erfar valmöjligheten, har valmöjligheten. Om inte alla erfar och kan utnyttja valmöjligheten, är det inte en valmöjlighet. Då är det en valmöjlighet, en resurs, för de resursstarka, de som kan välja.

Socialisten är därför beredd att dra in en valmöjlighet som blott är formell, men inte reell. Eller så försöker den se till att alla som har den formella valmöjligheten, ges den reella valmöjligheten. Den nöjer sig inte med den liberala formella valmöjligheten, ty den vet att den är till för de resursstarka. Valmöjligheten är ojämnt fördelad, vilket strider mot socialistens honnörsord, jämlikhet, att alla har samma rätt, men en rätt som skall tillkomma alla.

Därför måste vi veta om alla som har valmöjlighet, väljer, vare sig de väljer att välja eller att avstå från att välja. I den mån vi finner att alla inte har den reella valmöjligheten, då skall valmöjligheten ifrågasättas.  

​Den 15 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin