Detta är bilden de främlingskritiska målar upp. Men för en sådan bild krävs fakta. Till det har de statistik. De tycks få stöd för sitt påstående. I Sydsvenskan redovisar en forskare aktuell statistik om våldtäkt. Hon visar att män med invandrarbakgrund är överrepresenterade i våldtäktsanklagelser.
Men hon har material till de främlingsvänliga också, ty hon kan visa att deras överrepresentation har minskat. Om den minskat, betyder det då att de börjar anpassa sig till våra normer? De främlingsvänliga, som ofta är positiva till mångkultur, borde inte acceptera det som förklaring, ty det är ju att medge att de främlingsfientliga hade rätt, att de bar en usel kultur, och att de nu assimileras till den mer utvecklade kulturen.
Hon redovisar sedan att överfallsvåldtäkterna ute i samhället har gått ner. Det kan förefalla som dåliga nyheter för de främlingsfientliga, eftersom det antyder att gatorna har blivit säkrare.
Men man skall då minnas att vi inte vet hur ofta förekommande våldtäkter är, ty vi vet blott de som är anmälda. De främlingsvänliga försökte tidigare förklara en ökad mängd våldtäkter med att anmälningsbenägenheten har ökat. Men i brist på kunskap om anmälningsbenägenhet, är det blott en spekulation. Men det är en bra spekulation, eftersom det pekar på problemet med statistiken. Hur verklig är siffrorna? Uttrycker de benägenhet eller uttrycker de faktiska händelser på ett trovärdigt sätt?
Tänk nu på statistiken som visar på längre antal överfallsvåldtäkter. Beror minskningen på minskad anmälningsbenägenhet, dvs våldtäkter finns fortfarande där, men de rapporteras inte? Det vet vi inte, men jag har svårt att se att anmälningsbenägenheten skulle ha skäl för att minska.
Emellertid!
Om överfallsvåldtäkterna går ner, betyder det då att kvinnorna är friare på gatorna?
Låt oss göra en liknelse. Jag har inte riktiga siffror, men detta är för att åskådliggöra. Låt oss säga att varje år omkommer 5 personer på motorcykel och 200 i personbil. Betyder det då att personbil är farligare än motorcykel. Nej, ty varje person inser att vi inte kan ta siffrorna utan att relatera dem till något. Vi kan relatera dödstalen till antalet motorcyklar och antalet bilar. Död per fordon ger en mer rättvis bild av hur benäget ett fordon är att framkalla död. Men inte heller detta är ett bra mått, ty motorcykeln i sig eller bilen i sig är ju inte dödlig, utan det är framförandet av fordonet i trafiken som skapar dödsrisken. Det bättre måttet är antal kilometer som motorcyklar och bilar tillryggalägger, ty det är i kilometerna som risken finns. Går. Således skall vi se divisionen antal döda på motorcykel dividerat med antal kilometer motorcyklarna tillryggalagt, som är det goda måttet på motorcykelns risk relativt bilen. Det är med det måttet man antagligen kan visa att motorcykel är farliga än bil.
Detsamma gäller med våldtäkt. Det är när kvinnan lämnar huset och rör sig ute som hon kan bli utsatt för den typen av våldtäkt. Ett riktigt mått på våldtäktsrisken är samma division, antal våldtäkter dividerat med hur många minuter kvinnorna i samhället är ute i det fria. Om dessa våldtäkter går ner, kan det ju bero på att kvinnor är mindre ofta ute, kortare tid och sällan på utsatta platser, t ex efter mörkrets inbrott eller i skumma gränder. En minskning av våldtäkter kan således bero på att kvinnorna ändrat sitt beteende, till ett beteende som gör dem mindre utsatta. De kan vara lika utsatta ute i det fria, men det blir mindre våldtäkter eftersom de minskar sin utsatthet.
För att verkligen veta om risken för överfallsvåldtäkt minskat, måste vi således veta om alla kvinnors beteende. Och det tror jag inte att vi vet. Således kan vi inte veta om risken för överfallsvåldtäkt ökat, minskat eller är oförändrad.
Det är dåliga nyheter för både de främlingskritiska och de främlingsvänliga, ty de har inte fakta för någondera slutsats.
Det enda vi vet är att det finns en risk. Och den risken borde föranleda åtgärder. Att se till att kvinnor kan vara helt trygga i att anmäla våldtäkt. Att uterummet görs så att det försvårar överfallsvåldtäkter. Att skolan och samhället har ett ansvar att lära männen om kvinnofrid. Att kvinnor får lära sig om riskmiljöer och riskpersoner. Att staten behandlar de som begår våldtäkter, med straff och utbildning.
Vi har politik för noll-utsläpp och noll-visionen i trafiken. Vi måste också ha nollvisionen för våldtäkt, eftersom varje risk för våldtäkt begränsar kvinnor i deras frihet.
Krakow den 5 juli 2019