Värre är att det är nödvändigt att lägga till Dare to tell, våga säga. I ett fritt samhälle hade det tillägget inte behövts. Men i ett samhälle där individer blir bestraffade för att de säger det de ser och det de anser, behövs tillägget.
FUS hade sitt första framträdande igår, på European Accounting Association-konferensen i Milano.
Samma dag skedde i Sverige en sak som visar med beklagansvärd tydlighet, behovet av FUS:s motto.
I statens television ställs följande fråga till en forskare, Joakim Ruist: ”Varför är det viktigt att utreda och slå fast vad en flykting kostar?” Hans svar är att kunskap kan användas vid beslutsfattande. Men än viktigare, att kunskap kan ta bort det som är fördomar.
https://www.youtube.com/watch?v=6XqfaRDevek&feature=youtu.be&t=245
Det är dock inte något som intresserar intervjuaren, ty hon är på jakt, inte efter att se på kostnaderna, vad de innebär och om de kan förändras, utan på att slå ner på att hans kunskap är illvillig, inte lämplig och döljer något.
Han får frågan om han tänkt på hur kunskapen kan användas. Då blir han än mer tvekande i sitt svar. Innebörden i frågan är om han analyserat möjliga konsekvenser av sin kunskap. Han får frågan om han först ser efter om hur hans kunskap kan användas, innan han skapar den. Efter tvekan säger han det uppenbara, att om det finns diskussion om en sak, och han kan skapa kunskap till den debatten, då är det en bra sak att skapa den kunskapen.
Våga veta!
Tänk vilket samhällsklimat vi har, där det är acceptabelt och möjligt att fråga om man skall skapa denna typ av kunskap. Vi påminns om Morgan Johansson, som aktivt motarbetat kunskap om våldsverkares etnicitet.
Kunskap är endast bra om den säger det som efterfrågas. Det är inte kunskap som efterfrågas, utan bestämda slutsatser.
FUS innebär att våga veta och våga tala. Ruist gör rätt enligt FUS:s motto. Att han tvekar i sitt svar förstår jag fullt ut, ty där står forskaren som är glad över att han gett kunskap till en offentlighet som utmärks av tvärsäkra påståenden som saknar empirisk grund. Kunskap före fördom, tänker han. Men som blir ifrågasatt då han inte beaktat det korrekta att störa fördomsfullheten med sin kunskap.
De som talar, får erfara konsekvenser. Igår skrev jag om ungdomarna som skulle tystas genom en rektors skriftliga varning. Idag skriver jag om en forskare som blir nästan paralyserad över insinuationer att han borde överväga vilken effekt hans kunskap kan få.
Våga veta, våga tala.
Öllsjö den 2 juni 2018
PS Notera att han ser sig tvingad att gå över gränsen för hans rapport och framföra en politisk värdering, att vi inte har flyktingmottagning av ekonomiska skäl, utan av humanitära skäl. Det blir för honom outhärdligt att frågorna insinuerar att han har en politisk vilja, annat än att forskare ger kunskap. DS