Vad krävs för att bli en bra akademiker, en god docent, en bra professor? Somliga skulle säga manligt kön, andra att man bör vara uppvuxen i högutbildad familj. Detta är de sociala faktorerna. Men jag tror att de individuella faktorerna spelar betydligt större roll. Av dessa, byggt på min erfarenhet enbart, finns fyra som utmärker sig.
Kapacitet att skriva, att tänka, att arbeta och kapacitet till kritik. Kapacitet består av två delar, en vilja till det och en förmåga till det. I dessa fyra kapaciteter räcker det inte att ha en förmåga, ty saknas viljan, då blir inte förmågan utnyttjad. Och tvärtom, finns viljan, men förmågan saknas, då blir det ingen kapacitet.
Kapacitet att skriva. I samhällsvetenskapen sprids forskningsresultat genom text. Denna text liknar inte den medicinska, korta två-sidors text, utan utgör en längre svada, med resonemang och argumentation på kanske 30 sidor. Skall man ta sig fram, måste man ha kapacitet att skriva dessa 30 sidor. Om och om igen måste man ha kapaciteten, eftersom det är få som blir professor på ett enskilt verk, utan professorskap kommer till stor del genom kvantitet. Den som, likt mig, tycker om att skriva, vilket denna blogg avslöjar obarmhärtigt, uppfyller viljan att skriva. Men, för kapaciteten, krävs också en förmåga att skriva. Den som svårligen kan organisera en text och göra den någorlunda levande och kraftfull, kommer att få det svårt när den möter tidskrifternas redaktörer.
Kapacitet att tänka. Detta är således en, men blott en kapacitet för att bli framgångsrik forskare. Likt de andra tre är den nödvändig, men inte helt överskuggande. Viljan att tänka kanske mången har, och jag har nog mött en del som anser sig ha en mycket originell förmåga att tänka, men där förmågan inte funnits, utan deras upplevelse av originalitet beror mer på att de var i avsaknad av förmågan. Viljan för mig är hart när en njutning av tänkandet. Tänkandet är alltid aktivt, det finns alltid där, för att roa mig. Den utgör en stark vilja. Men, till detta måste komma en förmåga, vilken jag tror delvis är nedärvd, och delvis tränas upp över åren. Precis som med fysisk träning, ett gott tänkande varje dag, gör ditt tänkande starkare nästa dag, eller i alla fall, inte försvagat.
Kapacitet att arbeta. ’Imorgon skall jag…’ har jag hört så mycket, dvs en vilja att arbeta. Men nästa dag hör jag samma sak igen, dvs viljan saknas, den som omsätter tanken på arbete till arbete. Kanske den viljan är den som jag sett frånvaron av hos några som skulle ha lyckats oerhört bra, ty de hade de andra kapaciteterna. Förmågan till arbete består i att klara trälandet, det oerhört tråkiga, det slitsamma, det som gör att du inte kan ta ledigt en kväll för att gå på bio, utan du måste simma in i kaklet.
Kapacitet till kritik. Akademiskt arbete baseras på kritik. Du kritiserar ditt eget arbete, på det att det skall bli bättre. Du kritiserar andras arbete. Och, inte minst, andra bistår generöst med kritik av ditt arbete. Kritik är livsluften. Den framgångsrike måste ha vilja, inte blott att ge kritik, utan också vilja att ta emot kritik. Men, sedan kommer det svåra, den framgångsrike måste också ha en förmåga att ge, och, inte minst, ta emot kritik och utnyttja den. Den som inte accepterar att leva i ett universum av ständig kritik, den blir inte långlivad i seriös akademisk verksamhet.
Dessa fyra kapaciteter tror jag är nödvändigt var för sig, men inte tillräckliga var för sig. Det krävs en kombination av dem. Men det krävs inte att man har excellens på alla fyra. Ja, kanske inte ens på någon. Men det krävs att man uppfyller samtliga till viss mån. Ingen kedja, och detta är en kedja av kapaciteter, är starkare än sin svagaste länk. Grunden ligger i kapacitet att arbeta. Har du inte den, spelar de andra kapaciteterna ingen roll. Därefter kommer tänkandet, som tillsammans med skrivandet, skapar själva produkten. Men kan du sedan inte ta emot kritik, då utvecklas inte produkten och du sitter där med att skriva några böcker som ingen, förutom den stackars redaktören, läser.
Den 10 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Kapacitet att skriva, att tänka, att arbeta och kapacitet till kritik. Kapacitet består av två delar, en vilja till det och en förmåga till det. I dessa fyra kapaciteter räcker det inte att ha en förmåga, ty saknas viljan, då blir inte förmågan utnyttjad. Och tvärtom, finns viljan, men förmågan saknas, då blir det ingen kapacitet.
Kapacitet att skriva. I samhällsvetenskapen sprids forskningsresultat genom text. Denna text liknar inte den medicinska, korta två-sidors text, utan utgör en längre svada, med resonemang och argumentation på kanske 30 sidor. Skall man ta sig fram, måste man ha kapacitet att skriva dessa 30 sidor. Om och om igen måste man ha kapaciteten, eftersom det är få som blir professor på ett enskilt verk, utan professorskap kommer till stor del genom kvantitet. Den som, likt mig, tycker om att skriva, vilket denna blogg avslöjar obarmhärtigt, uppfyller viljan att skriva. Men, för kapaciteten, krävs också en förmåga att skriva. Den som svårligen kan organisera en text och göra den någorlunda levande och kraftfull, kommer att få det svårt när den möter tidskrifternas redaktörer.
Kapacitet att tänka. Detta är således en, men blott en kapacitet för att bli framgångsrik forskare. Likt de andra tre är den nödvändig, men inte helt överskuggande. Viljan att tänka kanske mången har, och jag har nog mött en del som anser sig ha en mycket originell förmåga att tänka, men där förmågan inte funnits, utan deras upplevelse av originalitet beror mer på att de var i avsaknad av förmågan. Viljan för mig är hart när en njutning av tänkandet. Tänkandet är alltid aktivt, det finns alltid där, för att roa mig. Den utgör en stark vilja. Men, till detta måste komma en förmåga, vilken jag tror delvis är nedärvd, och delvis tränas upp över åren. Precis som med fysisk träning, ett gott tänkande varje dag, gör ditt tänkande starkare nästa dag, eller i alla fall, inte försvagat.
Kapacitet att arbeta. ’Imorgon skall jag…’ har jag hört så mycket, dvs en vilja att arbeta. Men nästa dag hör jag samma sak igen, dvs viljan saknas, den som omsätter tanken på arbete till arbete. Kanske den viljan är den som jag sett frånvaron av hos några som skulle ha lyckats oerhört bra, ty de hade de andra kapaciteterna. Förmågan till arbete består i att klara trälandet, det oerhört tråkiga, det slitsamma, det som gör att du inte kan ta ledigt en kväll för att gå på bio, utan du måste simma in i kaklet.
Kapacitet till kritik. Akademiskt arbete baseras på kritik. Du kritiserar ditt eget arbete, på det att det skall bli bättre. Du kritiserar andras arbete. Och, inte minst, andra bistår generöst med kritik av ditt arbete. Kritik är livsluften. Den framgångsrike måste ha vilja, inte blott att ge kritik, utan också vilja att ta emot kritik. Men, sedan kommer det svåra, den framgångsrike måste också ha en förmåga att ge, och, inte minst, ta emot kritik och utnyttja den. Den som inte accepterar att leva i ett universum av ständig kritik, den blir inte långlivad i seriös akademisk verksamhet.
Dessa fyra kapaciteter tror jag är nödvändigt var för sig, men inte tillräckliga var för sig. Det krävs en kombination av dem. Men det krävs inte att man har excellens på alla fyra. Ja, kanske inte ens på någon. Men det krävs att man uppfyller samtliga till viss mån. Ingen kedja, och detta är en kedja av kapaciteter, är starkare än sin svagaste länk. Grunden ligger i kapacitet att arbeta. Har du inte den, spelar de andra kapaciteterna ingen roll. Därefter kommer tänkandet, som tillsammans med skrivandet, skapar själva produkten. Men kan du sedan inte ta emot kritik, då utvecklas inte produkten och du sitter där med att skriva några böcker som ingen, förutom den stackars redaktören, läser.
Den 10 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
