https://www.youtube.com/watch?v=aUm2K6eDuMU
Jag tror att vi alla gör saker som inte skall uppenbaras. Vi sitter ensamma i bilen och skrålar till en sång från radion. En kvinna gav mig förtroendet att en positiv sak med att hennes relation tog slut, innebar att hon kunde släppa sitt väder i sin ensamhet.
Vi lever inför andra. Ju högre grad av vänskap, desto friare kan vi vara i våra uttryck. Kanske vi når den högsta graden av frihet i familjen (ja, då måste man bortse från hedersvåld o dyl). Men störst grad av frihet har vi när ingen människa ser oss. Då kan vi agera helt fritt.
Man är fri när ingen ser en. Men samtidigt är det också ett hemskt tillstånd, ty en människa som inte blir sedd, är ensam på ett ohyggligt sätt. Vi är sociala varelser och därför i behov av att bli sedda.
Det ser ut som om vi säljer ut en del av vår frihet för att få trygghet. Likt de gamla liberalerna, som fick förlikas med insikten att staten behövdes för att säkerställa en grad av frihet, samtidigt som det innebar att man gav upp en del av sin frihet. Som om frihet endast kan uppnås genom att man avstår frihet.
Men det finns en frihet som inte kräver en uppoffring av frihet. Det är tankens frihet. Ty vad du tänker, syns inte. Ingen annan kan se vad du tänker. I tanken är du helt fri. Där kan du dansa utan risk för att någon ser dig.
Den som söker andras ofrihet blir därför fixerad vid insikten om tankens frihet och gör sitt yttersta för att finna de som tänker fritt. Ty riskerna för dem är att det fritt tänkta kan komma ut, kan uttryckas. I totalitära stater och i ideologiska organisationer blir det fritt tänkta ett hot. Där blir det viktigt att ha kontroll på vad människor uttrycker, ty det kan visa på att de tänker på ett för dem farligt sätt. Homo Sovjeticus var en individ som noga vaktade på sina tanker, så att de inte röjdes. Minsta avsteg i uttryck slogs ner på, då det kunde indikera att individen tänkte fritt.
I det moderna samhället finns numer värdegrunder, dvs dokument och rutiner som säger vilka tankar som må tänkas. ’Lika värde’ är en mycket populär tanke. Vill du ifrågasätta den tanken, kanske genom att tänka ut vad dess konsekvenser är, då bör du inte uttrycka din ifrågasättande tanke, ty då slår organisationen till. Ja, du kan inte ens, som t ex i den akademiska världen, hävda att lika värde rimligen innebär att man ger varje student lika resurser. Då klassas du som elitist och befinner dig i organisationens utmarker.
Vi är därmed alltid opportunister. Ty vi har vår fria tanke, men vi uttrycker den inte fullt ut, inte ens i form av en löjlig dans, ty vi behöver bli sedda och vi behöver vårt lönekuvert.
Den 7 oktober 2021
Sven-Olof Collin