Leif Östling, legendarisk ledare för Scania, som blev berömd nu senast för att säga: Vad fan får jag för pengarna? när han berättade att han betalade mycket i skatt och undrade vad han fick för pengarna, ingår nu i vad som kallas Kommissionen för skattenytta. Tillsammans med Bettina Kashefi skriver de ett debattinlägg i Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/sverige-ar-snart-fattigast-i-norden ) Inlägget är aningen förvirrat, men man förstår att de i första hand vill att skattepengarna skall användas effektivt.
Effektivitet är förmågan att använda resurser så att målet med verksamheten uppfylls. Det skiljer sig från produktivitet, som endast är förhållandet mellan insats och vad man får ut av insatsen, oaktat målet.
Det tycks som om kommissionen inte i första hand riktar in sig på målen. Det är gott, då mål är politiska, medan medlen kan vara utan politisk kraft, utan blott röra hur man organiserar sig för att uppnå målen. Det ansluter till den sentens som oftast läggs i munnen på den än mer legendariske socialministern Möller: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”
Men det innebär inte nödvändigtvis att politiken uteblir. Några exempel kan anföras.
Bilbesiktningen privatiserades till stor del. Den som har en bil, måste låta besikta den. Det är därmed en form av skatteuppbörd, där statens våldsmonopol tvingar folk till en ekonomisk uppoffring. Avsikten med besiktningen torde vara att säkerställa säkerhet i trafiken, inom rimliga kostnadsramar och med så lite oangelägenhet för bilägaren som möjligt. Därmed måste man söka former där man uppnår maximal säkerhet, under restriktion av kostnad och oangelägenhet.
Dagens sätt att organisera bilbesiktning har emellertid inte granskats utifrån frågan: Vad fan får jag för pengarna? Ingen har granskat hur säkerheten förändrats efter privatiseringen. Således har ingen effektivitetsstudie genomförts. Däremot vet vi att kostnaderna för bilägarna ökat, dvs lägre effektivitet, men att det finns fler öppettider, dvs oangelägenheten minskat och därmed högre effektivitet. Kommissionen kan här göra nytta genom att kräva en riktig effektivitetsgranskning av formen för bilbesiktning.
Kommissionen kan därför göra nytta, inte blott genom enkla effektivitetsgranskningar, utan också genom att kräva att målen med varje statlig insats redovisas tydligt, så att effektivitetsgranskningar kan göras.
Socialdemokraterna vill införa en familjevecka, som skall möjliggöra för föräldrar att envar förälder skall kunna ta ut vars tre dagar under året för att vara med sina barn. Målet är att föräldrar skall känna mindre press i livspusslet, slippa ta ledigt, slippa gå ner i arbetstid, för att vara med sina barn när skolan eller förskolan är stängd.
Om man skall tro deras målsättning, att minska föräldrars behov att lämna arbetet för att ta hand om sina barn när skola/förskola är stäng, innebär det för det första, att blott anställda föräldrar kan komma i fråga. Men det kan knappast vara socialdemokraternas vilja att så diskriminera mellan anställda och arbetslösa.
För det andra, de resurser som nu skall användas för föräldrars tid med sina barn, hade kunnat användas till att skolor och förskolor är öppna, och således inte kräver föräldrars lediga tid.
Här kommer då ett mer kontroversiellt inslag i debatten om familjeveckan. Vill vi att statens resurser skall användas för att barn skall få mer tid med sina föräldrar, när deras ordinarie verksamhet, skola och förskola, vill hålla stängt?
Det finns idag barn och ungdomar som lider ett förtyck i familjen, sk hedersförtryck. Dessa lidande barn och ungdomar är sannolikt mer betjänta av att skolor och förskolor är öppna, så att de under några timmar kan undkomma förtrycket. Familjeveckan kan därför innebär en ökning av hedersförtrycket, vilket främst riktas mot flickor och unga kvinnor.
Det finns idag ungdomar, kanske speciellt unga pojkar, som inte står under väl fungerade familjers beskydd och uppfostran. När skolor och förskolor stängs, ökar deras utsatthet i samhället. Familjeveckan ökar deras utsatthet.
Familjeveckan borde därför granskas utifrån dessa gruppers utsatthet. Ja, kanske familjeveckan ger mer lugn i redan väl fungerade familjer, och är därigenom effektiv. Men familjeveckan skapar kanske än mer social oro och ökar utsattheten för barn och ungdomar i mindre väl fungerande familjer. Och är därmed ineffektiv.
Därför borde kommissionen kunna ställa frågan om familjeveckans resurser är väl spenderade pengar. Är det rimligt att statens resurser används till väl fungerande familjer, till ökad kostnad för utsatta grupper i samhället, och därigenom långsiktigt ökade kostnader för samhället, både staten och civilsamhället?
Jag tror därför att kommissionen är välkommen, ty genom den kan vi diskutera effektiviteten, utan att nödvändigtvis hamna i ganska fruktlösa diskussioner om skattetryck.
Den 27 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Effektivitet är förmågan att använda resurser så att målet med verksamheten uppfylls. Det skiljer sig från produktivitet, som endast är förhållandet mellan insats och vad man får ut av insatsen, oaktat målet.
Det tycks som om kommissionen inte i första hand riktar in sig på målen. Det är gott, då mål är politiska, medan medlen kan vara utan politisk kraft, utan blott röra hur man organiserar sig för att uppnå målen. Det ansluter till den sentens som oftast läggs i munnen på den än mer legendariske socialministern Möller: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”
Men det innebär inte nödvändigtvis att politiken uteblir. Några exempel kan anföras.
Bilbesiktningen privatiserades till stor del. Den som har en bil, måste låta besikta den. Det är därmed en form av skatteuppbörd, där statens våldsmonopol tvingar folk till en ekonomisk uppoffring. Avsikten med besiktningen torde vara att säkerställa säkerhet i trafiken, inom rimliga kostnadsramar och med så lite oangelägenhet för bilägaren som möjligt. Därmed måste man söka former där man uppnår maximal säkerhet, under restriktion av kostnad och oangelägenhet.
Dagens sätt att organisera bilbesiktning har emellertid inte granskats utifrån frågan: Vad fan får jag för pengarna? Ingen har granskat hur säkerheten förändrats efter privatiseringen. Således har ingen effektivitetsstudie genomförts. Däremot vet vi att kostnaderna för bilägarna ökat, dvs lägre effektivitet, men att det finns fler öppettider, dvs oangelägenheten minskat och därmed högre effektivitet. Kommissionen kan här göra nytta genom att kräva en riktig effektivitetsgranskning av formen för bilbesiktning.
Kommissionen kan därför göra nytta, inte blott genom enkla effektivitetsgranskningar, utan också genom att kräva att målen med varje statlig insats redovisas tydligt, så att effektivitetsgranskningar kan göras.
Socialdemokraterna vill införa en familjevecka, som skall möjliggöra för föräldrar att envar förälder skall kunna ta ut vars tre dagar under året för att vara med sina barn. Målet är att föräldrar skall känna mindre press i livspusslet, slippa ta ledigt, slippa gå ner i arbetstid, för att vara med sina barn när skolan eller förskolan är stängd.
Om man skall tro deras målsättning, att minska föräldrars behov att lämna arbetet för att ta hand om sina barn när skola/förskola är stäng, innebär det för det första, att blott anställda föräldrar kan komma i fråga. Men det kan knappast vara socialdemokraternas vilja att så diskriminera mellan anställda och arbetslösa.
För det andra, de resurser som nu skall användas för föräldrars tid med sina barn, hade kunnat användas till att skolor och förskolor är öppna, och således inte kräver föräldrars lediga tid.
Här kommer då ett mer kontroversiellt inslag i debatten om familjeveckan. Vill vi att statens resurser skall användas för att barn skall få mer tid med sina föräldrar, när deras ordinarie verksamhet, skola och förskola, vill hålla stängt?
Det finns idag barn och ungdomar som lider ett förtyck i familjen, sk hedersförtryck. Dessa lidande barn och ungdomar är sannolikt mer betjänta av att skolor och förskolor är öppna, så att de under några timmar kan undkomma förtrycket. Familjeveckan kan därför innebär en ökning av hedersförtrycket, vilket främst riktas mot flickor och unga kvinnor.
Det finns idag ungdomar, kanske speciellt unga pojkar, som inte står under väl fungerade familjers beskydd och uppfostran. När skolor och förskolor stängs, ökar deras utsatthet i samhället. Familjeveckan ökar deras utsatthet.
Familjeveckan borde därför granskas utifrån dessa gruppers utsatthet. Ja, kanske familjeveckan ger mer lugn i redan väl fungerade familjer, och är därigenom effektiv. Men familjeveckan skapar kanske än mer social oro och ökar utsattheten för barn och ungdomar i mindre väl fungerande familjer. Och är därmed ineffektiv.
Därför borde kommissionen kunna ställa frågan om familjeveckans resurser är väl spenderade pengar. Är det rimligt att statens resurser används till väl fungerande familjer, till ökad kostnad för utsatta grupper i samhället, och därigenom långsiktigt ökade kostnader för samhället, både staten och civilsamhället?
Jag tror därför att kommissionen är välkommen, ty genom den kan vi diskutera effektiviteten, utan att nödvändigtvis hamna i ganska fruktlösa diskussioner om skattetryck.
Den 27 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
