Om detta fenomen skriver en krönikör, Ingvar Persson, i Aftonbladet så här: ” Det handlar inte heller om religion, kultur eller etnicitet. Det handlar om unga människor i Sverige som aldrig fick chansen att leva de liv de skulle ha valt själva. Att acceptera det är inte tolerans. Det är den värsta sortens intolerans.” (https://www.aftonbladet.se/ledare/a/v58Vy4/hedersfortryck-ar-drommar-som-dor )
Jag sätter en guldtia på att krönikören har helt fel. Hade det varit möjligt att komma bakom skamkulturen och få trovärdiga uppgifter från alla unga kvinnor, då är jag övertygad att muslimska miljöer är kraftigt överrepresenterade, därefter skulle kristna miljöer komma, och kraftigt underrepresenterade skulle ateistiska miljöer vara. Ty skam är ett kulturfenomen och det är starkt knutet till abrahamitiska kulturer.
Om det kan vi diskutera, men just idag är jag både upprörd och förvånad över att en idag levande, svensk krönikör, i en väl spridd tidning, kan hävda att skamkulturen inte är kulturellt bunden. Hade han haft rätt, hade namnen på de drabbade kvinnorna varit slumpmässiga, Eva, Nadja, Rafa, och efternamnen hade varit slumpmässiga, med flest Svensson och Nilsson, eftersom de förekommer mest i Sverige.
Ingvar Persson är onekligen ett fenomen, som antingen medvetet far med lögner, eller som inte vet. Idag är det omöjligt att inte veta, varför den spekulativa, men sannolikt riktiga spekulationen är att han far med lögn. Varför vill han ljuga?
Man måste ta väl hand om de som drabbas av skamkultur. Men man måste också försöka fånga upp de som drabbas, men som ännu inte är i stånd att meddela staten om övergreppen. Men man måste också vara förebyggande, dvs att försöka se till att ingen drabbas av skamkulturens terror. Därför är det viktigt att förstå varför skamkultur existerar och var den existerar, så att man kan sätta in förebyggande insatser.
Om det skriver Persson: ”Lösningen är att det svenska samhället gör det samhället alltid ska göra. Garanterar individens rätt att fatta sina egna beslut. Skyddar brottsoffer och stoppar brottslingar.”
Han anger inte hur garantin skall skapas. Däremot låter han som en högerman när han skriver om brottsoffer och stoppa brottslingar, dvs staten skall agera när brottet är utfört, och inte förebyggande, det som brukar vara vänsterns paradgren.
Men inför skammens kultur, gör vänstern halt. Den gör sig blind och vill jaga brottslingar, som vilken högerman som helst, istället för att genom förebyggande insatser, förhindra att någon blir brottsling och att ingen utsätts för brottet.
Den ortodoxa vänsterns betoning på förebyggande, blir då att inse att skamkultur är just en kulturform, som är knuten till miljöer från vissa etniciteter, där framför allt religionen utmärker sig. Det är inte svårt att se att en arab kan mycket väl vara utanför skamkulturen, medan en arabisk muslim är mer sannolikt innanför skamkulturen. Inte alla, inte en majoritet, men tillräckligt många, för att peka ut just kulturen som grund för skammen. Detsamma med en kurd, där ateisten är mer sannolikt utan skamkultur, medan en kristen kurd är mer sannolik att bära skamkultur.
Den forna extremvänstern hade ett blint öga mot den totalitära kommunismen. Den extrema vänstern har idag ett blint öga mot de totalitära abrahamitiska ideologierna. Därför kan Persson hävda, mot all insikt, att skamkultur inte har en grund i en kultur.
Den 21 januari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin