I bägge fallen började allt med att ett tydligt och uttalat auktoritärt, antidemokratiskt och antisemitiskt parti, nazisterna och Hamas, vinner ett val och därefter förgör all opposition och etablerar ett auktoritärt, och gentemot sina grannar, aggressivt och våldsamt styre.
Varken i Tyskland eller på Gaza sker någon resning mot regimen. Snarare har regimen stöd från många i befolkningen, t o m när krigen pågår. Kriget mot nazisterna och mot Hamas är därför inte ett krig för att befria befolkningen.
Bägge partier dolde inte att de vill se destruktionen av sitt grannland, för nazisterna var det Polen och sedan vidare österut. För Hamas är det destruktionen av Israel.
Bägge regimer agerade aggressivt mot sina landsgrannar, där nazisterna ansluter/ ockuperar andras land och Hamas beskjuter Israel med missiler.
Nu kommer däremot en liten, men inte obetydlig skillnad. Bägge invaderar grannlandet, där nazisterna invaderade Polen m fl, och där Hamas invaderade Israel. Nazisternas invasion i Polen gick förvisso ut över civila, men var inriktat på militär kamp, medan Hamas invasion var tydligt inriktad på att inte enbart bekämpa militärer, utan även inriktat specifikt på att angripa civila och att kidnappa civila.
En annan skillnad i deras angreppskrig var att nazisterna inte spred filmer som beskrev deras övergrepp på civila, medan Hamas spred videor över deras övergrepp.
Därefter slår de angripna tillbaka och det blir krig på invaderarnas land, i nazityskland och på Hamas Gazaremsa.
De allierade och Israel bombar bägge civila mål. Men det finns en skillnad. I de allierades fall gjordes det oftast om natten, i syfte att sprida skräck och därmed knäcka folkets försvarsvilja. I Israels fall hävdar Israelerna att de informerar invånarna, bl a genom flygblad från luften, att bomber kommer att falla.
En annan skillnad är antalet dödade. I Gazakriget sägs bortåt 30 000 ha dödats, civila och militärer, under ett halvårs krig, medan de allierade angrep Dresden under två dygn, den 13-15 februari 1945, där ungefär 25000 dödades, mestadels civila.
En betydelsefull likhet är att de allierade inte ville ha vapenvila utan tyskarnas villkorslösa kapitulation och Israel vill förinta Hamas’ militära kapacitet.
Tyskland låg förött, många städer var i aska. Gaza sägs också vara förött. Ett uttryck för det är det aningen magstarka skämtet att homosexuella idag intet har att frukta på Gaza eftersom det inte finns några höghus kvar som de kan slängas från.
De allierade ockuperade Tyskland och delade upp Tyskland i fyra zoner. De letade upp alla som haft ledande nazistpositioner och satte dem i avnazifieringsprogram. De allierade skrev deras konstitution och i västzonen investerade USA enorma summor i dess uppbyggnad genom Marshallhjälpen. Slutet blev gott. Tyskland blev ett demokratiskt land som bl a deltog i att stifta EU.
Kommer detsamma att ske på Gaza, att Israel startar ett avhamasifieringsprogram, och tillför stora investeringar och påverkar politiskt genom att ge Gaza en demokratisk konstitution och därigenom uppnå att Gaza blir ett demokratiskt, fredligt land, som kanske snart ställer upp i schlagerfestivalen, och där konkurrerar med Israel om att vinna trofén?
Det finns många likheter mellan kriget mot nazityskland i Europa under Andra Världskriget och Gazakriget. Däremot finns det en öronbedövande olikhet. Då förfasades förvisso människor över dödandet i Tyskland, men de flesta ansåg att Hitler måste besegras. Somliga ansåg också att tyskarna var ansvariga och därför rättmätigt fick lida. Idag tycks flertalet stå, inte på Israelssida, så som man tidigare stod på de allierades sida, utan idag förfasas människor över Israels dödande i kriget och kräver ett stopp på kriget, en vapenvila. Som om en stark opinion i Europa skulle krävt, t ex efter terrorbombningarna av Dresden, att nu fick det vara slut. Nu var det dags för vapenvila och förhandlingar med Hitler.
Då såg man förvisso tyskarnas ohyggliga lidande, men begärde total kapitulation. Idag ser man palestiniernas ohyggliga lidande och kräver vapenvila. Det är onekligen en betydande skillnad i attityd.
Vilka är skillnaderna i förhållandena mellan nazisterna och Hamas, som ger så totalt olika förslag på utveckling, total kapitulation och vapenvila? Vad i beskrivningen ovan har jag utelämnat som ger anledning till två så diametralt olika förslag om avslut, kapitulation och vapenvila?
Om Förintelsen sägs att vi inte skall glömma. Att vi måste lära av historien. Men vad mitt listande ovan ger intrycket av är att vi inte vill lär av historien. Ty då skulle vi kräva total Hamas-kapitulation och därefter avhamasifiering av Gazas ledargarnityr och administratörer, för att därigenom skapa en väg för att säkra freden i Mellanöstern. Mot vår historiska erfarenhet av nazitysklands undergång tycks man tro att det hade blivit bättre, eller i alla fall, lika bra, om man slutit en vapenvila med Hitler.
När ondskans makt styr ett land och har med sig en stor del av befolkningen, där ondskan riktas mot ett eller flera grannländer och deras befolkning, vad kan göras, annat än krigets förintande av ondskans makt, det som gjordes framgångsrikt i Europa på 40-talet? Den som vill ha vapenvila måste kunna göra det troligt att vi intet har att minnas och att lära av de allierades skoningslösa krig mot nazisterna.
Själv hade jag gärna sett ett fungerande FN, det som skapades efter världskrigets slut i avsikt att förhindra krig, som intog och övertog Gaza och som förvisade Hamas till deras tunnlar, att där förmultna med sin ondska.
Den 6 april 2024
Sven-Olof Yrjö Collin