Hamid Zafar, en av eliten omtyckt person, som har bidragit till ett bättre Sverige, har visat sig ha haft åsikter (ingen vet hur det är idag) som var antisemitiska, sexistiska, folkhatande och homofoba. Det väcker bestörtning och agerande som kan ses som förvånande.
Men, var kommer förvåningen från? Vem kan undgå att ha en grundad tro att en människa med ursprung från mellanöstern sannolikt bär på antisemitism, sexism, homofobi och hat mot folkgrupper, några av dem eller alla tillsammans? Den som har sitt ursprung därifrån är marinerad i dessa attityder. Den som tillhör kulturgrupper, även om den är född i Sverige, med sitt ursprung därifrån, har sannolikt ännu inte övergett dessa attityder. Vi vet också detta från attitydundersökningar. Vi ser hur de behandlar sina kvinnor, t o m i Sverige. Vi kan ta del av deras ideologiska bas, islam, som är fullständigt impregnerad av antisemitism, sexism, hat mot folkgrupper och homofobi.
Allt detta var och är känt.
Det tog Svt några timmar innan de beslutade att ett inspelat underhållningsprogram, där antisemiten förekom, inte skulle sändas. Det tog hans arbetsgivare än längre tid, till slutet av dagen, att besluta att Hamid inte hade deras förtroende. Moderaterna reagerade däremot omedelbart och tog bort honom från partiets arbetsgrupper.
Hur är det möjligt att en tydligt uttalande man, som för fram sexism, homofobi, hat mot folkgrupper och antisemitism, inte omedelbart får silkessnöret?
Man kan göra som Linnéuniversitetet gjorde, som inte avskedade en person som fälldes i domstol för politiskt hatbrott. Vilka åsikter en person har och vad den uträttar på sin fritid, skall ses åtskilt från andra göranden. Vad Hamid gör på sin fritid, skall inte påverka vad han gör som t ex rektor, ty rektorskapet skall utvärderas, inte fritiden.
Men samtidigt kan det finnas grundläggande värden som personen måste representera. T ex ville inte jag ha med en kollega på en resa till Ukraina, då han hade uttryckt intresse för aktiviteter i Ukraina, förvisso på fritiden, men som inte anstår en akademiker. Jag hävdade och hävdar, att en professor inte har arbetstid och fritid, utan alltid representerar professorskapet, ty det är en profession, och som sådan bär man och representerar värderingar. Därför var det fel av Linnéuniversitetet att inte avskeda den med våld hatande personen, ty universitetsanställda utverkar hård kritik mot idéer, men aldrig med våld. (Till Linnéuniversitetets dagsmässiga fördel skall sägas att hennes hat inte var riktat mot t ex judar eller muslimer, utan mot de legitima hatobjekten Sverigedemokrater)
Han har bl a skrivit: ”Kroater är värre än boskap”. Detta borde granskas som hets mot folkgrupp, varför Hamid inte skall förlåtas utan lagföras. Inte för att jag anser att hets mot folkgrupp är rimligt i en stat med yttrandefrihet, utan för att han skall behandlas lika som alla andra, där andra blivit fällda för politiska uttryck som ansetts vara hets mot folkgrupp.
Men, efter att han avtjänat sitt fängelsestraff, vad skall då ske? Josefin Holmström skriver vist:” Men samtidigt – om vi inte tror att människor kan förändras, hur ska vi då kunna leva tillsammans?” (https://www.svd.se/bor-vi-forlata-hamid-zafar)
Migrationspolitiken måste gå ut på att invandrarnas kultur skall förändras, avseende de delar som är vidriga. Invandrarna skall inte integreras, och därvid behålla sin kultur, utan de skall assimileras. De skall acceptera svenska grundläggande värden, där det inte finns plats för hat mot folkgrupper, sexism, homofobi eller antisemitism.
Hamid skall därför sona sitt brott, och bli förlåten, när han framträder som den som sonat sitt brott och som vänt om, och vänt de vidriga värderingarna ryggen. Då kan han bli en förgrundsgestalt och inspiration för andra. Då blir han en kraftfull del i assimileringspolitiken.
San Bernardo den 18 oktober 2020
Men, var kommer förvåningen från? Vem kan undgå att ha en grundad tro att en människa med ursprung från mellanöstern sannolikt bär på antisemitism, sexism, homofobi och hat mot folkgrupper, några av dem eller alla tillsammans? Den som har sitt ursprung därifrån är marinerad i dessa attityder. Den som tillhör kulturgrupper, även om den är född i Sverige, med sitt ursprung därifrån, har sannolikt ännu inte övergett dessa attityder. Vi vet också detta från attitydundersökningar. Vi ser hur de behandlar sina kvinnor, t o m i Sverige. Vi kan ta del av deras ideologiska bas, islam, som är fullständigt impregnerad av antisemitism, sexism, hat mot folkgrupper och homofobi.
Allt detta var och är känt.
Det tog Svt några timmar innan de beslutade att ett inspelat underhållningsprogram, där antisemiten förekom, inte skulle sändas. Det tog hans arbetsgivare än längre tid, till slutet av dagen, att besluta att Hamid inte hade deras förtroende. Moderaterna reagerade däremot omedelbart och tog bort honom från partiets arbetsgrupper.
Hur är det möjligt att en tydligt uttalande man, som för fram sexism, homofobi, hat mot folkgrupper och antisemitism, inte omedelbart får silkessnöret?
Man kan göra som Linnéuniversitetet gjorde, som inte avskedade en person som fälldes i domstol för politiskt hatbrott. Vilka åsikter en person har och vad den uträttar på sin fritid, skall ses åtskilt från andra göranden. Vad Hamid gör på sin fritid, skall inte påverka vad han gör som t ex rektor, ty rektorskapet skall utvärderas, inte fritiden.
Men samtidigt kan det finnas grundläggande värden som personen måste representera. T ex ville inte jag ha med en kollega på en resa till Ukraina, då han hade uttryckt intresse för aktiviteter i Ukraina, förvisso på fritiden, men som inte anstår en akademiker. Jag hävdade och hävdar, att en professor inte har arbetstid och fritid, utan alltid representerar professorskapet, ty det är en profession, och som sådan bär man och representerar värderingar. Därför var det fel av Linnéuniversitetet att inte avskeda den med våld hatande personen, ty universitetsanställda utverkar hård kritik mot idéer, men aldrig med våld. (Till Linnéuniversitetets dagsmässiga fördel skall sägas att hennes hat inte var riktat mot t ex judar eller muslimer, utan mot de legitima hatobjekten Sverigedemokrater)
Han har bl a skrivit: ”Kroater är värre än boskap”. Detta borde granskas som hets mot folkgrupp, varför Hamid inte skall förlåtas utan lagföras. Inte för att jag anser att hets mot folkgrupp är rimligt i en stat med yttrandefrihet, utan för att han skall behandlas lika som alla andra, där andra blivit fällda för politiska uttryck som ansetts vara hets mot folkgrupp.
Men, efter att han avtjänat sitt fängelsestraff, vad skall då ske? Josefin Holmström skriver vist:” Men samtidigt – om vi inte tror att människor kan förändras, hur ska vi då kunna leva tillsammans?” (https://www.svd.se/bor-vi-forlata-hamid-zafar)
Migrationspolitiken måste gå ut på att invandrarnas kultur skall förändras, avseende de delar som är vidriga. Invandrarna skall inte integreras, och därvid behålla sin kultur, utan de skall assimileras. De skall acceptera svenska grundläggande värden, där det inte finns plats för hat mot folkgrupper, sexism, homofobi eller antisemitism.
Hamid skall därför sona sitt brott, och bli förlåten, när han framträder som den som sonat sitt brott och som vänt om, och vänt de vidriga värderingarna ryggen. Då kan han bli en förgrundsgestalt och inspiration för andra. Då blir han en kraftfull del i assimileringspolitiken.
San Bernardo den 18 oktober 2020
RSS-flöde
