Rektorn i Skurup har vänt sig mot slöjförbudet som hans arbetsgivare beslutat om, att inget barn på skolorna i Skurup skall tillåtas bära slöja. Han hävdar att det strider mot svensk lagstiftning. Han har en tolkning som, vad jag vet, inte prövats i domstol, men som stöds av hans fackförening och av skolverket.
Han är nu arbetsbefriad, där kommunen hävdar att det inte alls har med rektorns reaktion på slöjförbudet att göra, utan beror på bristande ledning, varför han nu utreds.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/efter-slojdebatten-skurupsrektorn-stangs-av-fran-jobbet
Professorn vid högskolan hade en del samarbetssvårigheter bakom sig. Bland annat vägrade han delta i en administrativ reform, där han hävdade att det var att försnilla skattemedel och minska på högskolans effektivitet. Han begärde ut beslutsunderlaget för den administrativa reformen, men fick det aldrig. Han blev kallad till ett korrigeringssamtal, där han fick veta att det finns en tradition på svensk arbetsmarknad att man är lojal mot sina chefer.
Professorn vände sig också, likt rektorn i Skurup, offentligt mot ett beslut. Högskolans rektor beslutade att högskolans program i ekonomi skulle följa FN:s hållbarhetsmål. Professorn gjorde sin inställning offentlig, att akademisk utbildning inte följer några politiska organisationers målsättning, blott den vetenskapliga kunskapen, och att akademisk frihet innebär att det är läraren, ingen annan, som avgör vad som skall meddelas på utbildningen.
Professorn blev arbetsbefriad och anställningen avslutades med 22 månaders fördröjning, där högskolans angivna skäl avgavs på ett möte, men på uppmaning av förvaltningschefen, skulle hemlighållas. Professorn skrattade gott åt skälen, och hade inget problem att hemlighålla dem, ty han trodde inte alls på dem. Det var hans motstånd, där det som slutligen avgjorde hans öde var hans motstånd mot vad han såg som ideologisk indoktrinering.
Professorns och rektorns öde har likheter. Professorn misstänker att skälet till hans arbetsbefrielse var hans motstånd mot hållbarhetsindoktrineringen, medan man kan misstänka att kommunens utredning om ledningsbesvär är ett sätt för kommunen att hitta skäl som kan användas för att ta bort den obstruerande rektorn.
Professorn och rektorn liknar varandra genom att följa en övertygelse om vad som är rätt. De ser inte till konsekvenserna för egen räkning, utan till den verksamheten de har ansvar för. De är lojala, inte mot arbetsgivaren, utan mot sina principer.
Professorn och rektorn har också en likhet i att de bägge fått kritik för det de vänder sig emot, är ju egentligen bra saker. Vem kan säga nej till att kämpa mot en totalitär ideologi som är så stinkande patriarkal att kvinnorna skall skyla sitt hår, och vem kan vända sig mot ett hållbart samhälle? De bägge står på sig och säger att det är principiellt fel att reglera elevers klädedräkt och utbildningens innehåll. Bägge hänvisar till friheter som ingen arbetsgivare kan inskränka.
Men har inte arbetsgivaren makten att bestämma? Som vicerektorn på högskolan sade, man skall vara lojal mot sin arbetsgivare.
Jo, arbetsgivaren har rätt att bestämma. Men kan den inte visa på misskötsamhet, sexuella trakasserier och annat otyg, kan den enbart bli av med sin obstruerande personal genom domstol eller, som i professorns fall, genom frivilliga avtal. Men i bägge fallen har de svårt att använda sitt egentliga argument, slöjan och hållbarhet, varför de får ta till olika knep. Högskolan hade de tre hemlighållna argumenten, med ett fjärde, lika skrattretande enligt professorn, att ta till vid eventuella domstolsförhandlingar. Kommunen har sin utredning, som skall ta fram argument.
Visselblåsare, rättshaverist, principfast, ja, det finns olika namn på professorns och rektorns agerande. Professorn kunde inte böja sig, då principerna om akademisk frihet och undervisning baserad på vetenskaplig grund var orubbliga. Återstår att se om rektorn böjer sig eller om han står fast vid sin princip, och lämnar sin anställning frivilligt eller efter domstolsförhandlingar.
Då jag har en mycket god kontakt med nämnde professor, vet jag att han hoppas på att rektorn skall citera denna bloggs mantra, uttalat av Giovanni Falcone: ” He who is silent and bows his head dies every time he does so. He who speaks aloud and walks with his head held high dies only once.” och sedan spela den sång professorn så ofta hade spelat våren innan arbetsbefrielsen, och som han spelade i bilen när han lämnade högskolan sista gången, med bilen fylld av pärmar, böcker och med fina tavlor som han fått från uppskattande studenter: https://www.youtube.com/watch?v=JoXIqF1wI-g
Öllsjö den 16 april 2020