I en enkät frågar SvD/Sifo svenska folket: ”Hur bör Sveriges flyktingmottagande när det gäller uppehållstillstånd till flyktingar och deras anhöriga se ut framöver?”
(https://www.svd.se/okat-flyktingmotstand--kopplas-till-kriminalitet)
Svaren visar på en uppgång på svaret ’Färre’ från 30% i september 2015, till 58% idag.
Men, vad svarar folket på? Är det ett svar på flyktingmottagning som sådan, eller ett svar på hur flyktingmottagningen skall organiseras?
Notera att frågan inte gäller flyktingmottagning, utan flyktingmottagning OCH flyktingars rätt till anhörighetsinvandring. Ordet ’och’ är viktigt. När jag handleder mina studenter i konsten att göra enkätfrågor, ber jag dem bl a kontrollera för ordet ’och’. Ty med det ordet skapas en osäkerhet. Om man frågar ’A och B’, som här, där A=uppehållstillstånd för flyktingar, och B=uppehållstillstånd för anhöriga, svarar folk då på A, på B, eller på samtidigheten A och B?
Så som frågan är formulerad, med ett ’och’, har man bara rätt att hävda att 58% anser Färre på samtidigheten, uppehållstillstånd till flyktingar OCH deras anhöriga. Man kan inte dra någon slutsats om svenska folkets syn på flyktingmottagning. Ej heller deras syn på anhörigmottagning. Blott på dess samtidighet, flyktingmottagning OCH anhörigmottagning.
Men, spelar det någon roll?
Ja, det spelar stor roll.
Flykting är den som har asylrätt. En anhörig till en flykting har ingen asylrätt. Om en anhörig har rätt till uppehållstillstånd är det inte grundat i asylskäl, utan i humanitära skäl. Tanken är att en ensam individ, utan anhöriga, mår mycket sämre än om den får ha sina anhöriga vid sin sida. Sin far och mor, sin fru eller man, sina barn.
Det ena, flyktingen, handlar om asylrätt. Här är min ståndpunkt att vi bör göra det yttersta för att hjälpa de som har asylskäl. Därför hade jag svarat, vet ej på frågan, då det är svårt att ställa ut antal flyktingar, eftersom det beror på omständigheter i världen.
Det andra, anhöriginvandring, handlar om humanitära skäl. Det kan låta inhumanitärt, men jag är mot anhöriginvandring. Ty, eftersom Sveriges förmåga är begränsad, så innebär anhöriginvandring att folk med asylrätt blir utestängda, eftersom den som kommit först till kvarn, får mala. Det handlar inte om behov av asyl, utan om att komma först.
Först till kvarn är inte en humanitär princip, utan som är en princip som följer den starkes rätt.
Visst är det hårt för en individ att sitta i ett främmande land utan sina anhöriga. Men, den sitter i fred. Den har mat och tak. Skall den få ta sina anhöriga hit, innebär det att en individ, som sitter i krig, utan mat och tak, blir förvägrad detta.
Jag ser därför mer till de med asylrätt än rättigheter för de som har fått asyl. De har fått något oerhört bra. De har fått asyl. De får vara nöjda med det. Och de borde vilja att fler skall få den nytta de fått, istället för att de skall få än mer, på bekostnad av de med asylrätt.
Därför hade jag kryssat i Färre, om jag bara hade läst den sista delen i påståendet. Vi skall inte ta emot färre asylinvandringar. Vi skall ta emot asyl, men inga anhöriginvandringar, så länge det finns de som behöver asyl.
Därför hade jag kryssat i rutan, vet ej, då jag inte kan svara entydigt på en dubbeltydig fråga. Därför hävdar jag att vi inte vet om svenska folkets inställning till flyktingmottagning.
Öllsjö den 22 oktober 2020
(https://www.svd.se/okat-flyktingmotstand--kopplas-till-kriminalitet)
Svaren visar på en uppgång på svaret ’Färre’ från 30% i september 2015, till 58% idag.
Men, vad svarar folket på? Är det ett svar på flyktingmottagning som sådan, eller ett svar på hur flyktingmottagningen skall organiseras?
Notera att frågan inte gäller flyktingmottagning, utan flyktingmottagning OCH flyktingars rätt till anhörighetsinvandring. Ordet ’och’ är viktigt. När jag handleder mina studenter i konsten att göra enkätfrågor, ber jag dem bl a kontrollera för ordet ’och’. Ty med det ordet skapas en osäkerhet. Om man frågar ’A och B’, som här, där A=uppehållstillstånd för flyktingar, och B=uppehållstillstånd för anhöriga, svarar folk då på A, på B, eller på samtidigheten A och B?
Så som frågan är formulerad, med ett ’och’, har man bara rätt att hävda att 58% anser Färre på samtidigheten, uppehållstillstånd till flyktingar OCH deras anhöriga. Man kan inte dra någon slutsats om svenska folkets syn på flyktingmottagning. Ej heller deras syn på anhörigmottagning. Blott på dess samtidighet, flyktingmottagning OCH anhörigmottagning.
Men, spelar det någon roll?
Ja, det spelar stor roll.
Flykting är den som har asylrätt. En anhörig till en flykting har ingen asylrätt. Om en anhörig har rätt till uppehållstillstånd är det inte grundat i asylskäl, utan i humanitära skäl. Tanken är att en ensam individ, utan anhöriga, mår mycket sämre än om den får ha sina anhöriga vid sin sida. Sin far och mor, sin fru eller man, sina barn.
Det ena, flyktingen, handlar om asylrätt. Här är min ståndpunkt att vi bör göra det yttersta för att hjälpa de som har asylskäl. Därför hade jag svarat, vet ej på frågan, då det är svårt att ställa ut antal flyktingar, eftersom det beror på omständigheter i världen.
Det andra, anhöriginvandring, handlar om humanitära skäl. Det kan låta inhumanitärt, men jag är mot anhöriginvandring. Ty, eftersom Sveriges förmåga är begränsad, så innebär anhöriginvandring att folk med asylrätt blir utestängda, eftersom den som kommit först till kvarn, får mala. Det handlar inte om behov av asyl, utan om att komma först.
Först till kvarn är inte en humanitär princip, utan som är en princip som följer den starkes rätt.
Visst är det hårt för en individ att sitta i ett främmande land utan sina anhöriga. Men, den sitter i fred. Den har mat och tak. Skall den få ta sina anhöriga hit, innebär det att en individ, som sitter i krig, utan mat och tak, blir förvägrad detta.
Jag ser därför mer till de med asylrätt än rättigheter för de som har fått asyl. De har fått något oerhört bra. De har fått asyl. De får vara nöjda med det. Och de borde vilja att fler skall få den nytta de fått, istället för att de skall få än mer, på bekostnad av de med asylrätt.
Därför hade jag kryssat i Färre, om jag bara hade läst den sista delen i påståendet. Vi skall inte ta emot färre asylinvandringar. Vi skall ta emot asyl, men inga anhöriginvandringar, så länge det finns de som behöver asyl.
Därför hade jag kryssat i rutan, vet ej, då jag inte kan svara entydigt på en dubbeltydig fråga. Därför hävdar jag att vi inte vet om svenska folkets inställning till flyktingmottagning.
Öllsjö den 22 oktober 2020
RSS-flöde
