Utvandrarna, detta nationalepos, har getts en ny filmisk gestalt. Denna gång, sägs det, fokuserar man mer på Kristina, hon som var djupt kristen religiös, men som trots det föraktade byhoran, den småländska Magdalena, och som aldrig ville lämna landet, och som aldrig riktigt lämnade landet.
Filmen handlar om utvandrarna, dvs de som blev invandrare. En politiskt het potatis idag, då Sverige erfar djupa problem kring den invandring som varit, med våld, utanförskapsområden, vidskepliga symboler och förlorade skolresultat.
Jag läser om hur skådespelare och regissör bär på ett implicit politiskt engagemang, med referenser till flyktingläger i Grekland som stormas. Om hur Karl-Oskar är driven av att ge sin familj en bättre framtid, vilket är det som driver många flyktingar. Om att filmen kan ge en förståelse av utvandrarna, de ekonomiska flyktingarna dvs de som blir invandrare.
( https://www.svd.se/far-bara-acceptera-att-folk-kanske-blir-rasande)
Tron att en nyutgåva av Utvandrarna skall få debatten och inställningen till flyktingarna i Sverige att dämpas, genom en förståelse av invandrarens liv och drivkraft, kommer nog att visa sig vara fåfäng. Ty det finns två saker som gör Utvandrarna till ett starkt inlägg i dagens flyktingdebatt, men knappast genom att gjuta olja på debatten, utan rakt tvärtom, att hälla bensin på den.
Ty…
I filmen kommer utvandrarna till ett till synes jungfruligt område. De tär inte på den amerikanska statens kassa genom att kräva mat, logi och skola. Invandrarna får lösa allt detta själv. Invandrarna trycker inte heller på mot den amerikanska kulturen, och kräver underkastelse för sin. Den utövar de hemma, men borta pratar de knagglig engelska i handelsboden.
Skillnaden gentemot dagens invandrare i Sverige är tydlig. De svenska flyktingarna får mat och husrum av staten. Staten satsar stora resurser på dem. Vi, de som bodde här innan invandrarna kom, avstår mycket resurser till invandrarna, medan den amerikanska staten blott avstod obruten mark. Dock, de tillhandahöll en armé som höll indianerna, dvs ursprungsbefolkningen, i schack. Dagens kvinnliga invandrare är till stor del arbetslösa och ligger staten till last, olikt Kristina, som strävar och planterar träd. Dagens invandrare kräver en acceptans av sin kultur, där slöjan är det synliga kravet. Det är således inte svårt att visa upp kontrasten mellan Eposets invandare och dagens invandrare i Sverige.
Men den värsta saken kommer nu.
Invandrarna i USA raderade ut en kultur och ett folk. I Eposet förekommer små möten med de som s a s fick ta emot flyktingarna, indianerna. Föga förekommer i Eposet det problematiska att invandrare tränger in i ett annat folks land och tar deras land. Moberg förlägger händelserna till en plats där konflikten mellan landets folk, indianerna, och invandrarna, var lägre än där konflikten mynnade ut i regelrätt krig. Han behandlar utvandringens problematik, från utvandrarnas sida. Hans bok handlar inte ett dugg om invandring och dess problematik.
Det blir inte svårt för de främlingsfientliga krafterna i Sverige att vrida Utvandrareposet till sin fördel. Utvandrareposet tar helt invandrarens sida och perspektiv. Eposet ser inte vad som sker med de som tar emot invandrarna, indianerna. I dagens situation handlar filmen om flyktingarna, men bortser helt från det som idag kallas majoritetssamhället, då indiansamhället, idag det svenska samhället. De som får ge upp delar av sitt, till gagn för invandrarna. Eposet vänder helt sin rygg mot det som är en stor del av problematiken i dagens Sverige, vad invandringen innebär för majoritetsbefolkningen, och hur majoritetssamhället reagerar på invandrarna. De främlingsfientliga har genom filmen fått rejält med bensin till sin brasa. Ty de har ständigt hävdat att invandringensdebatten har enbart handlat om invandrarna och inte om de som tagit emot invandrarna. Om att de som tagit emot invandrarna skall lägga sig platt till marken. Att ingen försöker förstå dem. Istället betecknas de som rasister. Så som vi rimligen måste beteckna indianerna, småskurna rasister som bara vill behålla sitt eget, sin kultur, sin mark. Indianerna är simpla SD-rasister.
Indianernas kultur raderades ut. Indianerna fick överge sitt land, för att bo, i somliga fall, gravt alkoholiserade, på reservat. Det är en sak som vi vet om effekterna av Utvandrarna. Inte som personer, inte Karl-Oskar och Kristina, men som samhällelig process. Det är en effekt av Utvandrarna som de främlingsfientliga kommer att peka på. Som filmen tiger om. Likt dagens debattörer länge tigit om invandringens effekter.
Filmen kommer 5 år för sent. Då det var politiskt korrekt att helt fokusera på invandrarna och att vilja förstå invandrarna, utan att ge den minsta blick till de som tog emot invandrarna. Idag kommer dagens film att framstå som en relik från en tid som varit. En film som är oförmögen att relatera till dagens Sverige, där vinden vänt.
Utvandrarnas historia är en framgångssaga för invandrarna, men blev en tragedi för de som tog emot invandrarna.
Filmen Utvandrarna hade premiär i Emmaboda i förrgår, den 18 december, och har Sverigepremiär den 25 december. Den kvällen förekom tydligen upplopp i Emmaboda (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/sex-personer-till-sjukhus-efter-storbrak-i-emmaboda ), där polisen anger ’försök till mord’ samt ’grov misshandel’, och flashback, ofta mycket främlingskritisk, påstår att det var invandrare som drabbade samman (https://www.flashback.org/t3378701 ).
Det blir en hetsig vinter.
Den 20 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
PS En vän noterade min obildning. Det förekom stridigheter där våra utvandrare bosatte sig. En sådan var Dakota-kriget, som var en strid mellan indianer och invandrarna, som slutade bittert för indianerna. Kan läsas här: https://en.wikipedia.org/wiki/Dakota_War_of_1862 DS
Filmen handlar om utvandrarna, dvs de som blev invandrare. En politiskt het potatis idag, då Sverige erfar djupa problem kring den invandring som varit, med våld, utanförskapsområden, vidskepliga symboler och förlorade skolresultat.
Jag läser om hur skådespelare och regissör bär på ett implicit politiskt engagemang, med referenser till flyktingläger i Grekland som stormas. Om hur Karl-Oskar är driven av att ge sin familj en bättre framtid, vilket är det som driver många flyktingar. Om att filmen kan ge en förståelse av utvandrarna, de ekonomiska flyktingarna dvs de som blir invandrare.
( https://www.svd.se/far-bara-acceptera-att-folk-kanske-blir-rasande)
Tron att en nyutgåva av Utvandrarna skall få debatten och inställningen till flyktingarna i Sverige att dämpas, genom en förståelse av invandrarens liv och drivkraft, kommer nog att visa sig vara fåfäng. Ty det finns två saker som gör Utvandrarna till ett starkt inlägg i dagens flyktingdebatt, men knappast genom att gjuta olja på debatten, utan rakt tvärtom, att hälla bensin på den.
Ty…
I filmen kommer utvandrarna till ett till synes jungfruligt område. De tär inte på den amerikanska statens kassa genom att kräva mat, logi och skola. Invandrarna får lösa allt detta själv. Invandrarna trycker inte heller på mot den amerikanska kulturen, och kräver underkastelse för sin. Den utövar de hemma, men borta pratar de knagglig engelska i handelsboden.
Skillnaden gentemot dagens invandrare i Sverige är tydlig. De svenska flyktingarna får mat och husrum av staten. Staten satsar stora resurser på dem. Vi, de som bodde här innan invandrarna kom, avstår mycket resurser till invandrarna, medan den amerikanska staten blott avstod obruten mark. Dock, de tillhandahöll en armé som höll indianerna, dvs ursprungsbefolkningen, i schack. Dagens kvinnliga invandrare är till stor del arbetslösa och ligger staten till last, olikt Kristina, som strävar och planterar träd. Dagens invandrare kräver en acceptans av sin kultur, där slöjan är det synliga kravet. Det är således inte svårt att visa upp kontrasten mellan Eposets invandare och dagens invandrare i Sverige.
Men den värsta saken kommer nu.
Invandrarna i USA raderade ut en kultur och ett folk. I Eposet förekommer små möten med de som s a s fick ta emot flyktingarna, indianerna. Föga förekommer i Eposet det problematiska att invandrare tränger in i ett annat folks land och tar deras land. Moberg förlägger händelserna till en plats där konflikten mellan landets folk, indianerna, och invandrarna, var lägre än där konflikten mynnade ut i regelrätt krig. Han behandlar utvandringens problematik, från utvandrarnas sida. Hans bok handlar inte ett dugg om invandring och dess problematik.
Det blir inte svårt för de främlingsfientliga krafterna i Sverige att vrida Utvandrareposet till sin fördel. Utvandrareposet tar helt invandrarens sida och perspektiv. Eposet ser inte vad som sker med de som tar emot invandrarna, indianerna. I dagens situation handlar filmen om flyktingarna, men bortser helt från det som idag kallas majoritetssamhället, då indiansamhället, idag det svenska samhället. De som får ge upp delar av sitt, till gagn för invandrarna. Eposet vänder helt sin rygg mot det som är en stor del av problematiken i dagens Sverige, vad invandringen innebär för majoritetsbefolkningen, och hur majoritetssamhället reagerar på invandrarna. De främlingsfientliga har genom filmen fått rejält med bensin till sin brasa. Ty de har ständigt hävdat att invandringensdebatten har enbart handlat om invandrarna och inte om de som tagit emot invandrarna. Om att de som tagit emot invandrarna skall lägga sig platt till marken. Att ingen försöker förstå dem. Istället betecknas de som rasister. Så som vi rimligen måste beteckna indianerna, småskurna rasister som bara vill behålla sitt eget, sin kultur, sin mark. Indianerna är simpla SD-rasister.
Indianernas kultur raderades ut. Indianerna fick överge sitt land, för att bo, i somliga fall, gravt alkoholiserade, på reservat. Det är en sak som vi vet om effekterna av Utvandrarna. Inte som personer, inte Karl-Oskar och Kristina, men som samhällelig process. Det är en effekt av Utvandrarna som de främlingsfientliga kommer att peka på. Som filmen tiger om. Likt dagens debattörer länge tigit om invandringens effekter.
Filmen kommer 5 år för sent. Då det var politiskt korrekt att helt fokusera på invandrarna och att vilja förstå invandrarna, utan att ge den minsta blick till de som tog emot invandrarna. Idag kommer dagens film att framstå som en relik från en tid som varit. En film som är oförmögen att relatera till dagens Sverige, där vinden vänt.
Utvandrarnas historia är en framgångssaga för invandrarna, men blev en tragedi för de som tog emot invandrarna.
Filmen Utvandrarna hade premiär i Emmaboda i förrgår, den 18 december, och har Sverigepremiär den 25 december. Den kvällen förekom tydligen upplopp i Emmaboda (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/sex-personer-till-sjukhus-efter-storbrak-i-emmaboda ), där polisen anger ’försök till mord’ samt ’grov misshandel’, och flashback, ofta mycket främlingskritisk, påstår att det var invandrare som drabbade samman (https://www.flashback.org/t3378701 ).
Det blir en hetsig vinter.
Den 20 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
PS En vän noterade min obildning. Det förekom stridigheter där våra utvandrare bosatte sig. En sådan var Dakota-kriget, som var en strid mellan indianer och invandrarna, som slutade bittert för indianerna. Kan läsas här: https://en.wikipedia.org/wiki/Dakota_War_of_1862 DS
RSS-flöde
