En kapten anlöper den italienska hamnen, trots att hon förvägrats rätt att anlöpa. Hon har plockat upp flyktingar på medelhavet, och förhindras därför av den italienska staten, att anlöpa en italiensk hamn.
Det hon gjort är ett lagbrott och hon skall nu lagsökas. Samtidigt, i Tyskland, hyllas hon för sin humanitära insats, att rädda flyktingar.
https://www.svd.se/kapten-riskerar-fangelse--hyllas-som-hjalte-i-tyskland
En brottsling eller en humanist, vilket är det korrekta omdömet om kaptenen?
Flyktingarna, får vi anta, befann sig i sjönöd, och räddades av kaptenens skepp. Man har en skyldighet att försöka rädda människor i sjönöd. Hon kan inte ta dem tillbaka till Libyen då det tycks som om de då löper risk för sitt liv. Därför måste hon ställa kosan till civiliserade länder. Närmast ligger Italien.
Detta är den humanitära versionen.
Den icke-humanitära versionen säger att hon, genom att gjort detta upptagande till regel, ger signal till flyktingprofitörer och till flyktingar, att det finns en god sannolikhet att flyktingar på sjöovärdiga båtar, kommer att plockas upp och komma till Europa. Därför kan starka, modiga, penningstarka individer, köpa sig en plats på fartyg som tar dem ut på havet, för att där överföras till de sjöovärdiga båtarna, som sedan kaptenen och andra skepp måste undsätta.
Kaptenen blir därmed en avgörande och ytterst verksam del i en kedja av människosmuggling. Hon deltar i och befrämjar utpressningen, där kraftfulla flyktingar och flyktingprofitörer utnyttjar mänsklighet och normer för sjöfarande.
Det är den anti-humanitära versionen.
Den som är min, förstår du, i alla fall om du läst mina tidigare inlägg. Mitt hjärta står till den som är svag och utsatt. Det är inte den som sitter på de där båtarna. Det är de som inte vågar eller inte kan fly från sina omständigheter. Den tyska kaptenen gör det som tyskarna varit så bra på tidigare i sin historia, att stå på den starkes sida och att verksamt sålla folk, där den starke ges rätten, och den svage försvinner.
Min dom är således att den tyska kaptenen inte är ett humanistiskt ideal, utan dess motsats. Vill hon hjälpa folk, skall hon ta sig i land i Libyen och söka upp de människor som är så förfärade att de inte ens överväger att fly från sin misär. Hon kan t ex göra som min familj gör, och skicka pengar till ett hem i Marocko, Oum El Banine, där ogifta kvinnor med barn hjälps att undkomma våldet i deras samhälle. Dessa kvinnor har inte råd att ta sig till Libyens stränder. De har inte mod att göra det. De inser vilka oerhörda risker de tar, speciellt för sina små barn. De flyr inte. De är för svaga för att fly. Det är dem jag värnar om. Det är dem vi skall rädda. De starka och rika vid Libyens stränder klarar sig nog. Men inte de förtryckta ogifta kvinnorna och deras barn. Det är de som behöver vårt skydd.
Öllsjö den 27 juli 2019
Det hon gjort är ett lagbrott och hon skall nu lagsökas. Samtidigt, i Tyskland, hyllas hon för sin humanitära insats, att rädda flyktingar.
https://www.svd.se/kapten-riskerar-fangelse--hyllas-som-hjalte-i-tyskland
En brottsling eller en humanist, vilket är det korrekta omdömet om kaptenen?
Flyktingarna, får vi anta, befann sig i sjönöd, och räddades av kaptenens skepp. Man har en skyldighet att försöka rädda människor i sjönöd. Hon kan inte ta dem tillbaka till Libyen då det tycks som om de då löper risk för sitt liv. Därför måste hon ställa kosan till civiliserade länder. Närmast ligger Italien.
Detta är den humanitära versionen.
Den icke-humanitära versionen säger att hon, genom att gjort detta upptagande till regel, ger signal till flyktingprofitörer och till flyktingar, att det finns en god sannolikhet att flyktingar på sjöovärdiga båtar, kommer att plockas upp och komma till Europa. Därför kan starka, modiga, penningstarka individer, köpa sig en plats på fartyg som tar dem ut på havet, för att där överföras till de sjöovärdiga båtarna, som sedan kaptenen och andra skepp måste undsätta.
Kaptenen blir därmed en avgörande och ytterst verksam del i en kedja av människosmuggling. Hon deltar i och befrämjar utpressningen, där kraftfulla flyktingar och flyktingprofitörer utnyttjar mänsklighet och normer för sjöfarande.
Det är den anti-humanitära versionen.
Den som är min, förstår du, i alla fall om du läst mina tidigare inlägg. Mitt hjärta står till den som är svag och utsatt. Det är inte den som sitter på de där båtarna. Det är de som inte vågar eller inte kan fly från sina omständigheter. Den tyska kaptenen gör det som tyskarna varit så bra på tidigare i sin historia, att stå på den starkes sida och att verksamt sålla folk, där den starke ges rätten, och den svage försvinner.
Min dom är således att den tyska kaptenen inte är ett humanistiskt ideal, utan dess motsats. Vill hon hjälpa folk, skall hon ta sig i land i Libyen och söka upp de människor som är så förfärade att de inte ens överväger att fly från sin misär. Hon kan t ex göra som min familj gör, och skicka pengar till ett hem i Marocko, Oum El Banine, där ogifta kvinnor med barn hjälps att undkomma våldet i deras samhälle. Dessa kvinnor har inte råd att ta sig till Libyens stränder. De har inte mod att göra det. De inser vilka oerhörda risker de tar, speciellt för sina små barn. De flyr inte. De är för svaga för att fly. Det är dem jag värnar om. Det är dem vi skall rädda. De starka och rika vid Libyens stränder klarar sig nog. Men inte de förtryckta ogifta kvinnorna och deras barn. Det är de som behöver vårt skydd.
Öllsjö den 27 juli 2019
RSS-flöde
