Utanförskapsområden är kraftigt segregerade områden, men hög grad av social oro. En orsak till segregationen är att ursprungsbefolkningen, svenskarna, snabbt börjar flytta ut när invandrare flyttar in. Först flyttar de resursstarka, sedan de något svagare. Kvar blir invandrare och de riktigt resurssvaga svenskarna.
Detta är den reellt existerande rasismen, där de som kan välja boende, väljer bort invandringens mångfald, den som politikerna och tyckarna anser är så oerhört berikande.
Men detta är inte hela sanningen. Det finns ytterligare en kraft som verkar. Och kanske är det den kraften som är den mest troliga förklaringen till områdenas utanförskap.
Invandrarområden erfar inte bara utflyttning av svenskar. Även invandrare flyttar ut. Det kan bero på att de vill ha annan typ av bostad, att de vill komma närmare svenskar och den svenska kulturen, att de vill komma ifrån den sociala oron.
Det är det som kallas att göra bostadskarriär. Man börjar i hyreslägenhet. Flyttar sedan till de billigare insatslägenheterna. Därefter, om man i övrigt lyckas, har man råd att flytta till bättre bostadsrätter, eller kanske till villa.
De som flyttar, är sannolik likt svenskarna som flyttade ut långt tidigare. De är resursstarka. Och de kanske har ambitionen att glida in i samhället och lämna utanförskapet.
Kvar blir de som är resurssvaga och de som vill bo i sin etnicitet, dvs de som är rasister enligt dagens vokabulär. Det är kanske då de resurssvaga, som tvingas bo där, som inte har någon framtid, som inte har en plats i samhället, som skapar den sociala oro som ger området sitt namn, utanförskapsområden.
I Limhamn har man medvetet uppfört hyreslägenheter, där resurssvaga familjer fått flytta in. Det har lett till protester, och leder kanske till att de resursstarka, som bor i Malmös pärla, flyttar ut. Med resultat att man kanske har skapat en förslumning, rakt motsatt ambitionen.
Kanske en annan strategi, men liknande, vore att skapa en blandning av boendeformer i de socialt utsatta områdena. Då kunde man göra sin boendekarriär där. Ty kanske en resursstark ordentlig syrier är en bättre integrationskraft av socialt svaga syrier, än de svenskar som köpt dyrt i Limhamn?
Risken med att möjliggöra bostadskarriär i ett område, är att det blir en etnisk enklav. Men fördelen är att den blir lugnare.
Det ser hopplöst ut. Det ser ut som om vi skapat ett palestinaproblem i Sverige, dvs en konflikthärd som saknar lösning. Men, det omöjliga blir bara omöjligt om man inte försöker göra något.
Har kanske du förslag på en bättre lösning?
San Bernardo den 14 oktober 2020
Detta är den reellt existerande rasismen, där de som kan välja boende, väljer bort invandringens mångfald, den som politikerna och tyckarna anser är så oerhört berikande.
Men detta är inte hela sanningen. Det finns ytterligare en kraft som verkar. Och kanske är det den kraften som är den mest troliga förklaringen till områdenas utanförskap.
Invandrarområden erfar inte bara utflyttning av svenskar. Även invandrare flyttar ut. Det kan bero på att de vill ha annan typ av bostad, att de vill komma närmare svenskar och den svenska kulturen, att de vill komma ifrån den sociala oron.
Det är det som kallas att göra bostadskarriär. Man börjar i hyreslägenhet. Flyttar sedan till de billigare insatslägenheterna. Därefter, om man i övrigt lyckas, har man råd att flytta till bättre bostadsrätter, eller kanske till villa.
De som flyttar, är sannolik likt svenskarna som flyttade ut långt tidigare. De är resursstarka. Och de kanske har ambitionen att glida in i samhället och lämna utanförskapet.
Kvar blir de som är resurssvaga och de som vill bo i sin etnicitet, dvs de som är rasister enligt dagens vokabulär. Det är kanske då de resurssvaga, som tvingas bo där, som inte har någon framtid, som inte har en plats i samhället, som skapar den sociala oro som ger området sitt namn, utanförskapsområden.
I Limhamn har man medvetet uppfört hyreslägenheter, där resurssvaga familjer fått flytta in. Det har lett till protester, och leder kanske till att de resursstarka, som bor i Malmös pärla, flyttar ut. Med resultat att man kanske har skapat en förslumning, rakt motsatt ambitionen.
Kanske en annan strategi, men liknande, vore att skapa en blandning av boendeformer i de socialt utsatta områdena. Då kunde man göra sin boendekarriär där. Ty kanske en resursstark ordentlig syrier är en bättre integrationskraft av socialt svaga syrier, än de svenskar som köpt dyrt i Limhamn?
Risken med att möjliggöra bostadskarriär i ett område, är att det blir en etnisk enklav. Men fördelen är att den blir lugnare.
Det ser hopplöst ut. Det ser ut som om vi skapat ett palestinaproblem i Sverige, dvs en konflikthärd som saknar lösning. Men, det omöjliga blir bara omöjligt om man inte försöker göra något.
Har kanske du förslag på en bättre lösning?
San Bernardo den 14 oktober 2020
RSS-flöde
