Dennis Wedin är moderat i Stockholm. Han berättar historien om mannen som hittade en skulptur i en container 1975.
(https://www.svd.se/a/dwr3ww/olle-tellander-ar-stockholms-indiana-jones )
Mannen letade efter skulpturens ägare, men fann den inte. Inte förrän en expert på Antikrundan kunde berätta vad skulpturen var och var den var ifrån. Den stals från Stadsbiblioteket i Stockholm. Mannen lämnade skulpturen till biblioteket och hedrades och tackades med en kaffemugg.
Nu tycker moderaten, som uppenbarligen inte är konservativ utan liberal, att mannen skull ges ett pekuniärt tack. Ty på det sättet stimuleras andra att återlämna föremål.
Hur tänker moderaten, egentligen?
Fornlämningar har man en skyldighet att anmäla till staten, antingen till länsstyrelsen eller till polisen. I den mån de har ett värde, får upphittaren 10% av ett uppskattat värde. Kanske även den regleringen tänker som moderaten? Genom att få pengar för det upphittade, skall man stimuleras att lämna in saken, istället för att själv omsätta den till pengar.
Hittar man en guldskatt från vikingatiden kan man smälta ner guldet och sälja det, eller lämna det till länsstyrelsen och få 10% av värdet. Om människor är motiverade av pengar, vem i all sin dar väljer 10% istället för att med lite arbete, nedsmältning, få 100%? Snarare är kanske de där 10% att se som en kaffemugg, ett symboliskt tack?
Från vetenskapliga sammanhang, där man undersökt blodgivande, är det känt att kvaliteten på blodet blir sämre och sämre ju mer man betalar för det. Bäst blod får man om givaren får en symbolisk belöning, likt kaffe och kaka. Man ger av plikt, av altruism, i omsorg om något gott. Man ger inte för att uppnå något egennyttigt.
Om statliga institutioner skulle börja ge markanta ersättningar till de som hittar deras försvunna föremål, har man då inte skapat incitament till mindre nogräknade individer att norpa föremål, för att sedan, efter en liten tid, komma tillbaka och, efter att målande beskrivit hur man funnit föremålet i en container i hamnen, få en rejäl dusör?
Om du finner en plånbok på gatan med 57.000 kronor i, kommer du då att söka över internet för att få information om personen som tappat plånboken, för att med den informationen göra en uppskattning om du kommer att få 10%, dvs 5.700 kronor av den vid återlämnande, eller att blott få uppskattning och kanske en fika? Står du inför valet att behålla 57.000 kronor, få 5.700 kronor eller få en fika?
Staten, och moderaten, tror att sannolikheten för återlämnandet av plånboken ökar med ersättningen. Staten och moderaten tror inte att den helt överväldigande delen av folket anser att det är en plikt alternativt en omsorg om den som tappat plånboken, att återlämna den, antingen genom att finna personen eller att lämna den till polisen.
Jag tror, men vet ej, eller kanske hoppas jag, att staten och moderaten har fel. En förkrossande del av folket följer plikten och omsorgens princip.
Den 11 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
(https://www.svd.se/a/dwr3ww/olle-tellander-ar-stockholms-indiana-jones )
Mannen letade efter skulpturens ägare, men fann den inte. Inte förrän en expert på Antikrundan kunde berätta vad skulpturen var och var den var ifrån. Den stals från Stadsbiblioteket i Stockholm. Mannen lämnade skulpturen till biblioteket och hedrades och tackades med en kaffemugg.
Nu tycker moderaten, som uppenbarligen inte är konservativ utan liberal, att mannen skull ges ett pekuniärt tack. Ty på det sättet stimuleras andra att återlämna föremål.
Hur tänker moderaten, egentligen?
Fornlämningar har man en skyldighet att anmäla till staten, antingen till länsstyrelsen eller till polisen. I den mån de har ett värde, får upphittaren 10% av ett uppskattat värde. Kanske även den regleringen tänker som moderaten? Genom att få pengar för det upphittade, skall man stimuleras att lämna in saken, istället för att själv omsätta den till pengar.
Hittar man en guldskatt från vikingatiden kan man smälta ner guldet och sälja det, eller lämna det till länsstyrelsen och få 10% av värdet. Om människor är motiverade av pengar, vem i all sin dar väljer 10% istället för att med lite arbete, nedsmältning, få 100%? Snarare är kanske de där 10% att se som en kaffemugg, ett symboliskt tack?
Från vetenskapliga sammanhang, där man undersökt blodgivande, är det känt att kvaliteten på blodet blir sämre och sämre ju mer man betalar för det. Bäst blod får man om givaren får en symbolisk belöning, likt kaffe och kaka. Man ger av plikt, av altruism, i omsorg om något gott. Man ger inte för att uppnå något egennyttigt.
Om statliga institutioner skulle börja ge markanta ersättningar till de som hittar deras försvunna föremål, har man då inte skapat incitament till mindre nogräknade individer att norpa föremål, för att sedan, efter en liten tid, komma tillbaka och, efter att målande beskrivit hur man funnit föremålet i en container i hamnen, få en rejäl dusör?
Om du finner en plånbok på gatan med 57.000 kronor i, kommer du då att söka över internet för att få information om personen som tappat plånboken, för att med den informationen göra en uppskattning om du kommer att få 10%, dvs 5.700 kronor av den vid återlämnande, eller att blott få uppskattning och kanske en fika? Står du inför valet att behålla 57.000 kronor, få 5.700 kronor eller få en fika?
Staten, och moderaten, tror att sannolikheten för återlämnandet av plånboken ökar med ersättningen. Staten och moderaten tror inte att den helt överväldigande delen av folket anser att det är en plikt alternativt en omsorg om den som tappat plånboken, att återlämna den, antingen genom att finna personen eller att lämna den till polisen.
Jag tror, men vet ej, eller kanske hoppas jag, att staten och moderaten har fel. En förkrossande del av folket följer plikten och omsorgens princip.
Den 11 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
