Jag hade här kunnat skriva en lång drapa om tillståndet i Riket, när den svenska statsradion ger Fatemeh Khavari uppdraget att föra ut sin sanning genom att vara sk sommarpratare.
Fatemeh Khavari är en av de främsta exponenterna för Sveriges humanistiska förfall, eftersom hon så tydligt representerar en darwinistisk flyktingpolitik där man ger resurser och frid till de resursstarka, och inte till dem med stort skyddsskäl. Hon kämpade för de afghanska flyktingpojkarnas rätt att stanna i Sverige, och var delaktig i att Sverige fick en tydligt diskriminerande klasslagstiftning som enbart var riktad till dessa pojkar och deras behov.
Jag hade kunnat skriva om alla de flickor som har samma behov, ja, än större behov eftersom de är flickor, men som sitter i flyktingläger, oförmögna att ta sig till Sverige.
Det var en antisolidaritetshandling att ta emot dessa resursstarka pojkar. Det var en än mer antisolidaritetshandling att ge dem mer resurser än andra genom klasslagstiftningen.
Fatemeh Khavari kallas människorättsaktivist. Det är rätt, om man med det menar att hon kämpat för en speciell människogrupps rättigheter. Då är också den en människorättsaktivist som kämpar för lägre beskattning av de rika, ty de kämpar ju för just den speciella gruppen.
’Allas lika värde’ står det på hennes toalettpapper, ty de som hon kämpade för hade redan ett högre värde än andra, och gavs sedan ett än högre värde. Snarare så är det Grisfarmens motto som gäller: Alla är jämlika, men några är jämlikare än andra.
Och nu har jag skrivit en hel del ord om det jag inte tänker skriva om. Ty jag tror det är uppgivet. I dagarna har EU bestämt sig för en flyktingpolitik. Den verkar mest inriktad på att hålla gränserna. Den verkar inte vara inriktad på ett proaktivt, humant flyktingmottagande, där EU och dess stater befinner sig där flyktingarna befinner sig, och där hjälper dem, t ex genom uppehållstillstånd i ett land och en biljett till det landet. Då hade flickor och kvinnor haft en större sannolikhet att få en fristad, grundat i sina egna behov och inte, som idag, på att en manlig, modig, rik släkting lyckas ta sig hela vägen till landet och sedan, via anhöriginvandring, kan få hit kvinnorna.
Man kan något korrigera Heidenstams utsaga: ”Det är en skam, det är en fläck på Sveriges baner att människorätt heter resurser, pengar, mod och politiskt starka vänner…”
Nej, det är uppgivet. Och den svenska statsradion bekräftar det genom att ge röst åt en person som hävdar den starkes rätt.
Den 20 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Fatemeh Khavari är en av de främsta exponenterna för Sveriges humanistiska förfall, eftersom hon så tydligt representerar en darwinistisk flyktingpolitik där man ger resurser och frid till de resursstarka, och inte till dem med stort skyddsskäl. Hon kämpade för de afghanska flyktingpojkarnas rätt att stanna i Sverige, och var delaktig i att Sverige fick en tydligt diskriminerande klasslagstiftning som enbart var riktad till dessa pojkar och deras behov.
Jag hade kunnat skriva om alla de flickor som har samma behov, ja, än större behov eftersom de är flickor, men som sitter i flyktingläger, oförmögna att ta sig till Sverige.
Det var en antisolidaritetshandling att ta emot dessa resursstarka pojkar. Det var en än mer antisolidaritetshandling att ge dem mer resurser än andra genom klasslagstiftningen.
Fatemeh Khavari kallas människorättsaktivist. Det är rätt, om man med det menar att hon kämpat för en speciell människogrupps rättigheter. Då är också den en människorättsaktivist som kämpar för lägre beskattning av de rika, ty de kämpar ju för just den speciella gruppen.
’Allas lika värde’ står det på hennes toalettpapper, ty de som hon kämpade för hade redan ett högre värde än andra, och gavs sedan ett än högre värde. Snarare så är det Grisfarmens motto som gäller: Alla är jämlika, men några är jämlikare än andra.
Och nu har jag skrivit en hel del ord om det jag inte tänker skriva om. Ty jag tror det är uppgivet. I dagarna har EU bestämt sig för en flyktingpolitik. Den verkar mest inriktad på att hålla gränserna. Den verkar inte vara inriktad på ett proaktivt, humant flyktingmottagande, där EU och dess stater befinner sig där flyktingarna befinner sig, och där hjälper dem, t ex genom uppehållstillstånd i ett land och en biljett till det landet. Då hade flickor och kvinnor haft en större sannolikhet att få en fristad, grundat i sina egna behov och inte, som idag, på att en manlig, modig, rik släkting lyckas ta sig hela vägen till landet och sedan, via anhöriginvandring, kan få hit kvinnorna.
Man kan något korrigera Heidenstams utsaga: ”Det är en skam, det är en fläck på Sveriges baner att människorätt heter resurser, pengar, mod och politiskt starka vänner…”
Nej, det är uppgivet. Och den svenska statsradion bekräftar det genom att ge röst åt en person som hävdar den starkes rätt.
Den 20 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
