Hederskultur har blivit synonymt med patriarkala förtryck, där individen underordnas klanen, och speciellt kvinnors sexualitet kontrolleras, ty på just kvinnor ligger en tung hedersbörda. Den kvinnan lägrar, avgör om familjen har heder eller ej. Detta är den patriarkala hederskulturen.
Det finns en ohederskultur i dagens Sverige. Den började dyka upp på 80-talet. Företrädarna för denna ohederskultur såg, och ser på välfärds-Sverige som blott en rättighet, utan skyldigheter. De har rätt till arbete, men inte skyldighet att arbeta. De hade rätt till sjukvård, men inte skyldighet att göra sitt yttersta för att betala landstingsskatt. Det är de som måste ha ett statligt avdrag (ROT och RUT) för att inte dras in i kriminalitet, med svarta pengar.
Denna ohederlighetskultur är statens profitörer och exploatörer. Det är de som skriver med stora bokstäver KRÄV DIN RÄTT, och sedan inte ens minns den andra delen, gör din plikt.
Denna ohederskultur är en negation av den andra hederskulturen, arbetets hederskultur, som formuleras i uttrycket: GÖR DIN PLIKT, KRÄV DIN RÄTT. Det är en hederskultur, där arbetet hedrar den som utför det, och ger den hedrade rättigheter.
Det finns idag en närvarande patriarkal hederskultur, och en borttynande arbetets hederskultur.
Jag tror att dessa hederskulturer inte träffar varandra, utan att de är varandras motsats. De som förfäktar den första hederskulturen, är inte bärare av den andra hederskulturen. Att kontrollera kvinnans sexualitet, för familjens heder skull, är viktigt i den första hederskulturen, och helt frånvarande i den andra. Att leva och profitera på staten är inte en belastning, inte en vanära i den patriarkala hederskulturen, medan det är en skam, en oheder i arbetets hederskultur.
Den patriarkala hederskulturen kommer från klansamhället, och är därför likgiltig, eller kanske man skall säga, profiterande gentemot staten. Arbetets hederskultur kommer från ett individuellt samhälle med stark samhällsgemenskap, där varje individ, inte familjen, bär sitt eget ansvar.
Låt oss, som tillhör arbetets hederskultur, peka på speciellt männen i den patriarkala hederskulturen, ty de är sannolikt mest känsliga för hedersargument. Till dem skall vi, klart och tydligt säga, att de och deras familjer är utan heder, ty de gör inte sitt yttersta för att bidra till samhället. Att de ges rättigheter, på nåder, av ett solidariskt samhälle, trots att de inte gör sin plikt. De borde skämmas!
Låt oss, av arbetes hederskultur, säga till männen i den patriarkala hederskulturen, att de är män utan heder.
Uomini senza onore!
Öllsjö den 27 november 2019
Det finns en ohederskultur i dagens Sverige. Den började dyka upp på 80-talet. Företrädarna för denna ohederskultur såg, och ser på välfärds-Sverige som blott en rättighet, utan skyldigheter. De har rätt till arbete, men inte skyldighet att arbeta. De hade rätt till sjukvård, men inte skyldighet att göra sitt yttersta för att betala landstingsskatt. Det är de som måste ha ett statligt avdrag (ROT och RUT) för att inte dras in i kriminalitet, med svarta pengar.
Denna ohederlighetskultur är statens profitörer och exploatörer. Det är de som skriver med stora bokstäver KRÄV DIN RÄTT, och sedan inte ens minns den andra delen, gör din plikt.
Denna ohederskultur är en negation av den andra hederskulturen, arbetets hederskultur, som formuleras i uttrycket: GÖR DIN PLIKT, KRÄV DIN RÄTT. Det är en hederskultur, där arbetet hedrar den som utför det, och ger den hedrade rättigheter.
Det finns idag en närvarande patriarkal hederskultur, och en borttynande arbetets hederskultur.
Jag tror att dessa hederskulturer inte träffar varandra, utan att de är varandras motsats. De som förfäktar den första hederskulturen, är inte bärare av den andra hederskulturen. Att kontrollera kvinnans sexualitet, för familjens heder skull, är viktigt i den första hederskulturen, och helt frånvarande i den andra. Att leva och profitera på staten är inte en belastning, inte en vanära i den patriarkala hederskulturen, medan det är en skam, en oheder i arbetets hederskultur.
Den patriarkala hederskulturen kommer från klansamhället, och är därför likgiltig, eller kanske man skall säga, profiterande gentemot staten. Arbetets hederskultur kommer från ett individuellt samhälle med stark samhällsgemenskap, där varje individ, inte familjen, bär sitt eget ansvar.
Låt oss, som tillhör arbetets hederskultur, peka på speciellt männen i den patriarkala hederskulturen, ty de är sannolikt mest känsliga för hedersargument. Till dem skall vi, klart och tydligt säga, att de och deras familjer är utan heder, ty de gör inte sitt yttersta för att bidra till samhället. Att de ges rättigheter, på nåder, av ett solidariskt samhälle, trots att de inte gör sin plikt. De borde skämmas!
Låt oss, av arbetes hederskultur, säga till männen i den patriarkala hederskulturen, att de är män utan heder.
Uomini senza onore!
Öllsjö den 27 november 2019
RSS-flöde
