Jag hävdar kunskap, som erövras genom vetenskapliga metoder, och tänkande, det som är essensen i den vetenskapliga metoden, den kritiska tanken.
Somliga, kanske speciellt i dagens ideologiskt färgade värld, vill lägga till förändring. Universitetet skall hamra in värderingar i huvudet på de unga. Lika värde och hållbarhet, är nog de främsta värden som skall tryckas in i studenterna idag.
Jag hävdar istället att studenterna inte skall läras värden, utan att skapa och välja värden. Vill de sedan välja att bära värdet ’lika värde’ vidare, så är det trevligt, men väljer de, utifrån en liknande rationell process, värdet ’människors värde varierar’, då är det lika bra, ty då har de nått det genom kritisk tanke och inte genom att genom lydande anamma något.
Den viktigaste uppgiften är därför inte att sprida och förkunna värden, utan att sprida kunskap och kritiskt tänkande.
Utbildningen på universitetet börjar därför med betoning på kunskap. Det kan förvisso kallas korvstoppning, ty det kritiska inslaget är litet.
Skälet till att det kritiska inslaget är litet är att kritiken helt enkelt inte har något material till sin kritik. Den okunnige kan helt enkelt inte vara kritisk.
Däremot kan den okunniga vara värderande, förkasta saker utifrån värden. Den kan säga att jag är kritisk mot ditt påstående för det går emot t ex ’lika värde’. Den obildades kritiska utsagor är inte kritiska, i meningen att granska förutsättningarna för en utsaga, att se var gränserna för utsagan går, och hur omfattande utsagan är. Den obildades kritiska utsaga är känslobaserat. Vilket är det enda individen har, då den saknar kunskapen för den kritiska utsagan.
När sedan studenten vunnit i kunskap, då finns material som kan användas för att förstå, dvs att kritisera en utsaga Därför ökar det kritiska inslaget med stigande kunskap, med stigande nivå på kursen. Därför blir magisterkurser mer seminarier, där utsagor kritiskt granskas, än föreläsningar, där kunskap förmedlas.
Den 7 juni 2021
Sven-Olof Collin