https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/jamstallda-styrelser-lonsammare-men-ovanliga
Jag, som är professor i ämnet Bolagstyrning, som bl a uppehåller sig mycket kring hur mångfald, speciellt könsmångfald, påverkar bolags effektivitet, har viss vana vid dessa tvärsäkra påståenden. De är ju så politiskt gångbara, ja, så oerhört önskvärda, att politiker söker med ljus lampa efter undersökningar som kan producera den önskvärda slutsatsen.
Politiker, som Anna, kan jag ursäkta att inte stå på sanningens och evidensens sida, ty hon vill inte veta. Hon vill förändra. Dock, ingen seriös deltagare i mångfaldsfrågor med vetenskaplig träning, kan, med hedern i behåll, hävda att något är svart på vitt. Den som tror att kunskap är så säker, har aldrig arbetat med vetenskaplig kunskap.
Man kunde förvänta sig att en slumpmässig fördelning mellan män och kvinnor på ledande positioner i företag skulle ge högre effektiviteten. Inte för att man befordrar män och kvinnor, utan för att man befordrar oaktat kön, men beroende på förmåga. Det kan förvisso finnas effektivitet i att inte beakta individernas förmågor utan hur en grupp som sådana fungerar. Då brukar man betona hur mångfald kan ge högre effektivitet genom att man blandar erfarenheter och individers olika nätverk. Dock visar undersökningar att mångfald också skapar konflikter som håller tillbaka vinsterna av mångfald. Det tycks vara så att mångfald fungerar bra i vissa situationer och dåligt i andra. Så långt tror jag att vi kan säga att vi vet. Så grå är vår kunskap. Den är inte ’svart på vit’.
Det som är det mest överskuggande problemet i undersökningar om mångfald, t ex könsmångfald, är svårigheten att verkligen visa på effekter. De metodologiska svårigheterna är mycket stora. De vanligaste felen som sådana undersökningar gör, är att man förväxlar korrelation och kausalitet. En hög korrelation mellan andel kvinnor, t ex i styrelsen, och avkastning, kan betyda att kvinnor ger högre avkastning, men också att mångfald, dvs könsmix, ger högre avkastning. Men lika möjlig är tolkningen att goda bolag är goda på både kvinnorepresentation och på hög avkastning. Det senare innebär således att det finns en korrelation, en samtidighet, men inte en kausalitet.
Låt oss därför vända oss till undersökningen som visar ’svart på vit’. Jag har blott hittat ett exemplar av undersökningen, på följande adress
http://ltu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1532562/FULLTEXT02.pdf
Där ser jag att hon inte undersökt företags avkastning, vilket är ett mått på effektivitet då det relaterar vinsten till hur stor kapital man använt för att generera vinsten. Hon har undersökt lönsamhet, dvs årets resultat. Hon skriver :”… lönsamhet ses som hur väl ett företag nyttjar sina tillgångar och investeringar för att generera vinst och representerar kortsiktig finansiell prestation” Det är fel, ty det hon skriver om är inte lönsamhet utan avkastning, dvs årets resultat relaterat till t ex totalt kapital, som visar hur man utnyttjar sina tillgångar. Lönsamhet visar bara på förhållandet mellan intäkterna och kostnaderna, men inte hur man utnyttjar sina tillgångar, ty då krävs en division med tillgångarna, t ex totala tillgångar, eller eget kapital.
Därefter skriver hon om resultaten av analysen. Men hon visar inte analysen. Det finns därför ingen möjlighet att uppfylla vetenskapens första kriterium, möjligheten att granska resultaten. Vi vet helt enkelt inte hur analysen ser ut. Vi kan inte granska påståenden från analysen eftersom hon inte visar analysen. Det finns därför inte någonting ’svart på vit’. Det finns blott ett icke granskningsbart påstående. Vilket per definition inte är vetenskapligt.
Men, man kan spekulera. Undersökningar som inte studerar avkastning utan lönsamhet, brukar kunna visa att kvinnor och lönsamhet är korrelerat. Det kan bero, som jag skrev ovan, inte på att det är kvinnor, utan att man har rekryterar goda medarbetare. Men, detta rör styrelser, och styrelser är välkända för att vara politiskt känsliga, speciellt när det gäller större företag, som oftast har högre lönsamhet eftersom de är större. Det kallas den institutionella hypotesen, att med storlek kommer politisk inställsamhet för att nå samhällelig legitimitet.
Således, större företag tenderar att ha fler kvinnor i styrelserna. Större företag tenderar också att ha högre resultat. De har ju mer kapital att skapa sitt resultat på. Det är möjligt för ett bolag med en miljon i omsättning, att ha ett resultat på t ex 100.000kr. Men ett bolag med omsättning på 99.000kr, kan inte ha ett resultat på 100.000kr, hur mycket det än anstränger sig och hur många kvinnor som än arbetar i bolaget.
Luleås professor har kanske, eftersom jag inte fått se analysen, visat på att större bolag har högre lönsamhet och att de har fler kvinnor i styrelsen. Hon, och därmed Almi, har däremot INTE visat på att könsmångfald ger högre effektivitet.
Utifrån vad jag sett, som jag försökt redovisa här, blir min slutsats följande: Luleå universitets professor lånar sig till Almis politiska ambition, och levererar den önskvärda slutsatsen. Därmed drar professorn sin titel och universitetets namn i skam och vanära.
Men, till skillnad från Almi, som tror sig veta, svart på vitt, så är inte jag så säker på min slutsats. Det är möjligt att undersökningen är annorlunda än den som jag sett redovisad, och, inte minst, den som jag inte sett redovisad, dvs regressionsanalysen. I så fall kan en annan slutsats vara möjlig. Men utifrån det jag fått ta del av, som jag redovisat här, gäller min slutsats.
Dock, den politiska skam som jag här lyser över Luleå tekniska universitet och Almi, är inte första gången som vi sett hur de som skulle företräda den vetenskapliga kunskapen, lånat sig till politiken. Uppsalaskandalen ägde rum 2007. Då, som nu, med samma kritik. Då, 2007, var det företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet som drog sitt namn i skam och vanära genom att på DN debatt publicera en undersökning som visade detsamma, att stora företag har högre resultat och fler kvinnor i styrelsen. Somliga forskare tycks ha lätt att falla i den politiska fällan. Även de som arbetar på mer välrenommerade institutioner, som Uppsala universitet.
https://www.dn.se/debatt/fler-kvinnor-i-styrelsen-skapar-storre-vinster/
https://www.dn.se/ledare/signerat/underkant-uppsala/
Frågan om styrelsers komposition är viktig. Den vinner ingenting på att behandlas politiskt, utan skall behandlas vetenskapligt, så att vi får vetenskaplig kunskap. Uppsala universitet gav oss inte det 2007. Luleå tekniska universitet gav oss inte det idag, 2021.
Men så stark är politiken, att ingen lärdom dras av tidigare misstag. Den politiska viljan är så stark att man bortser från kunskap. Den vi behöver för att agera evidensbaserat.
Den 8 mars
Sven-Olof Collin