Jag reste den 10:e juni från Kristianstad med tåg, för att via Kastrup och Kiev, komma till Kharkiv. Det är en stad I Ukraina som ligger nära ryska gränsen och som ligger cirka 20 mil från östra Ukraina, där det pågår ett lågskaligt krig.
Strax innan tåget skulle angöra Lund, meddelades det att tåget skulle stanna i Lund, ty Malmö var avspärrat. På järnvägsstationen i Malmö hade en man blivit skjuten i benet av en polis, som hade nedkämpat honom på det viset eftersom han hotade med att han hade bomber och bombälte.
Jag fick, under stora besvär, åka buss och nästan missa mitt plan till Kiev. Genomsvettig satte jag mig tillrätta på planet till Kiev.
Senare under dagen i Malmö, fann man en man skjuten. Hans liv gick inte att rädda.
På kvällen smällde en bomb i Malmö.
Något senare, smällde ytterligare en bomb i Malmö.
Jag kom fram till Kharkiv och gick ut för att se staden och för att äta. Vi det laget hade det mörknat. Mitt hotell låg på en liten bakgata, så jag fick gå genom några mindre gator, dåligt upplysta som det brukar vara i Ukraina, för att komma till en av huvudgatorna.
Jag möte ensamma, unga kvinnor som gick på dessa gator. De tittade på mig, och det var inte en skygg eller rädd blick jag fick av dem. De var uppenbarligen inte rädda för mig eller för att gå på dessa dåligt upplysta gator och möta en ensam man.
Jag mötte många ungdomsgäng, som skrattade och pratade ivrigt. Äldre människor gick på trottoaren och promenerade stilla.
Kanske för jag är otränad i denna stadens faror, men det tror jag inte, ty jag har varit här så många gånger, men jag kände ingen rädsla. Jag kände inte en enda gång att jag skulle vara lite vaksam och se vad det och det gänget hittade på, så att jag inte kom i deras väg. Inga testosteronpumpade unga killar som skall visa sig på styva linan. Inga unga killar som kastade ord efter kvinnorna.
Vilken stad befinner sig nära en krigszon? Jo, den lugna staden, Kharkiv, där kvinnorna går i fred. Medan staden som ligger i ett land som haft fred i över 200 år, Malmö, är fylld av våld.
Det har kommit gott av dessa åtgärder, men ondskan, känslan av inbördeskrig, kommer också av EU-anslutningen, privatiseringarna och flyktingmottagningen. Frågan man måste ställa sig, var det värt det?
Men det viktigare som måste göras, är att föra Malmö och Sverige närmare det tillstånd som råder i den stad som ligger 20 mil från en krigszon.
Kharkiv 11 juni 2019
PS Du får läsa sena rapporter, ty det webbhotell som har min blogg, är avstängd i Ukraina, varför jag under min tid i Ukraina, inte kunde komma åt min blogg DS
Strax innan tåget skulle angöra Lund, meddelades det att tåget skulle stanna i Lund, ty Malmö var avspärrat. På järnvägsstationen i Malmö hade en man blivit skjuten i benet av en polis, som hade nedkämpat honom på det viset eftersom han hotade med att han hade bomber och bombälte.
Jag fick, under stora besvär, åka buss och nästan missa mitt plan till Kiev. Genomsvettig satte jag mig tillrätta på planet till Kiev.
Senare under dagen i Malmö, fann man en man skjuten. Hans liv gick inte att rädda.
På kvällen smällde en bomb i Malmö.
Något senare, smällde ytterligare en bomb i Malmö.
Jag kom fram till Kharkiv och gick ut för att se staden och för att äta. Vi det laget hade det mörknat. Mitt hotell låg på en liten bakgata, så jag fick gå genom några mindre gator, dåligt upplysta som det brukar vara i Ukraina, för att komma till en av huvudgatorna.
Jag möte ensamma, unga kvinnor som gick på dessa gator. De tittade på mig, och det var inte en skygg eller rädd blick jag fick av dem. De var uppenbarligen inte rädda för mig eller för att gå på dessa dåligt upplysta gator och möta en ensam man.
Jag mötte många ungdomsgäng, som skrattade och pratade ivrigt. Äldre människor gick på trottoaren och promenerade stilla.
Kanske för jag är otränad i denna stadens faror, men det tror jag inte, ty jag har varit här så många gånger, men jag kände ingen rädsla. Jag kände inte en enda gång att jag skulle vara lite vaksam och se vad det och det gänget hittade på, så att jag inte kom i deras väg. Inga testosteronpumpade unga killar som skall visa sig på styva linan. Inga unga killar som kastade ord efter kvinnorna.
Vilken stad befinner sig nära en krigszon? Jo, den lugna staden, Kharkiv, där kvinnorna går i fred. Medan staden som ligger i ett land som haft fred i över 200 år, Malmö, är fylld av våld.
Det har kommit gott av dessa åtgärder, men ondskan, känslan av inbördeskrig, kommer också av EU-anslutningen, privatiseringarna och flyktingmottagningen. Frågan man måste ställa sig, var det värt det?
Men det viktigare som måste göras, är att föra Malmö och Sverige närmare det tillstånd som råder i den stad som ligger 20 mil från en krigszon.
Kharkiv 11 juni 2019
PS Du får läsa sena rapporter, ty det webbhotell som har min blogg, är avstängd i Ukraina, varför jag under min tid i Ukraina, inte kunde komma åt min blogg DS
RSS-flöde
