Av det blev intet. Den blogg jag använder, weebly.com, är spärrad i Ukraina. Den går inte att läsa och därför, än mindre att publicera något material på. Samma öde har drabbat östs alternativ till facebook, vk.com.
Stängt, oåtkomligt. Känslan av att återigen fått en järnridå, men nu selektivt riktad, inte mot väst, utan det rakt motsatta, allt som det minsta kan misstänkas för att ha rysk inflytande eller lokalisering.
När jag är i Sverige tror jag mig kunna nå all typ av information. Jag misstänker inte att staten stoppar information. Möjligen med undantag för barnporr. Vilket är en ridå jag förstår och accepterar, även om jag inser att börjar man använda ridåer, kan gränsdragningsproblem uppstå.
Men weebly.com är, så vitt jag vet och sett, inte ett verktyg i de hemska brottslingarnas hand. Även om det kanske kan vändas till det. Men den typen av brottslighet är sannolikt inte skälet till järnridån. Weebly.com är sannolikt stängt för en sannolikhet för rysk influens.
Medan jag blir uppbragt av ilska att vara avstängd från min sedvanliga, dagliga syssla, att berätta vad jag ser och tror, har jag viss förståelse för Ukrainas agerande. De, deras Kiev Rus, anses förvisso vara ursprunget till det ryska väldet, vilket är det som gör ryssarna så intresserade av dem. Men Ukraina är nu självständiga. Eller snarare, de vill vara självständiga. De kämpar med olika medel. Vapen i öst. Över hela landet är ett vapen att stänga av somliga sajter.
De kämpar ett inbördeskrig i Donetskregionen, som får sin näring av den otydlighet i gränslandet som finns mellan Ryssland och Ukraina, och som får pengar och vapen från Ryssland.
De känner hot från Ryssland, samtidigt som de ibland bryskt och ibland försiktigt, närmar sig EU och NATO. Ukraina är ett gränsland, ett transitland för arméer. Somliga hävdar att namnet, Ukraina, kommer av ett ord som betyder gränsland.
Varjager, dvs svea-vikingar, skapade detta land. Det ville jag säga en gång i ett tal på det ukrainska universitetet. Jag blev tydligt uppmanad, ja, förmanad att inte nämna vikingarna i talet. I Ukraina, som ju är ett nytt land, håller man på att formera sin historia. Vilken plats vikingarna har hos dem, och vilken dominans de utövade i Kiev under 1100-talet är omdebatterat. Vikingarna betydelse är ännu inte fastställt. Historian är ännu inte skriven.
Detsamma gäller Holodomor, den enorma svältkatastrofen som drabbade Ukraina i början på 30-talet. Ännu har man inte riktigt bestämt om det i huvudsak var en naturkatastrof och misstag från ansvariga, eller om det var en medveten hungersnöd, skapad av Stalin och hans kommunistparti, i syfte att kväsa de föraktliga bönderna och deras frihetsidéer.
I väntan på att Ukraina skall ha formerat sig som en självständig nation, får vi vänta på den frihet vi har, vi som lever i ett land som sedan länge har sin historia skriven. Men vars framtid hotas av krafter som vill förvanska vår samtidshistoria med förbud mot registrering av brottslingars uppgifter, och förvanskning av registrerade data som uttryck för ’anmälningsbenägenhet’. Historia och fakta tycks alltid vara medel. Och när de inte passar, gör man som Morgan Johansson, sätnger av vår kunskapom brottslighet, och Ukraina, som stänger ner weebly.com.
Men nu är jag i landet som har skrivit sin historia, men som håller på att skapa sin samtid. Innan Morgan, och andra som finner min blogg opassande, stänger ner och tystar. För att kunna skrivs sin historia.
Till dess, finns mina reflektioner här.
Öllsjö den 17 februari 2019