Nu lanserar Centerpartiet, som ju numer är ett nyliberalt parti, att anvisningsavtal skall förbjudas. När man flyttar in i en villa, tecknar man ett avtal med nätbolaget, som äger elledningen som är ansluten till huset. Där finns ju ett naturligt monopol som inte ens valfrihetsfundamentalisterna orkar ge sig på, dvs att kräva att minst två ledningar dras till samma hus, och husägaren väljer vilken av ledningen, och därmed vilket av elnätsbolaget, det skall teckna kontrakt med.
Men medan ledningen blott hanteras av ett bolag, levereras elen av en mängd elbolag. Därvid uppstår det konkurrens och villaägaren kan välja den leverantör av el som bäst tillfredsställer dennes behov. Skulle däremot villaägaren inte välja, kommer automatiskt en elleverantör att ge elen, via nätbolagets anslutningsavtal. Väljer du inte elleverantör, får du den elleverantör som nätbolaget har avtal med.
Anslutningsavtal är därför detsamma som Såfa, ett alternativ som kan väljas av de som inte vill välja. Det är alternativet för den passive. Detta passiva val vill Centerpartiet förbjuda. De vill tvinga människor att välja aktivt.
Jag skrev min avhandling om transaktionskostnader, dvs de kostnader som finns när människor gör utbyten med varandra. Teorin säger att människor försöker, allting annat lika, minimera sina transaktionskostnader. Om mjölken kostar 12 kronor i en butik, men 11,50 kronor i en annan butik, då köper jag, utan beaktande av transaktionskostnader, mjölken som kostar 11,50. Men om den mjölken är i en butik 1,5 mil iväg, och det kostar mig 40 kronor att åka till den butiken, relativt butiken med den dyrare mjölken, ja då måste jag köpa mer än 80 liter mjölk för att den totala kostnaden, dvs produktkostnad 11,50 kronor per liter plus transaktionskostnaden i form av transportkostnad på 40 kronor, skall bli mindre än om jag köper den dyrare mjölken.
Detta är trivialt. Det förstår alla. Men inte de borgerliga. Idag förstår inte Centerpartiet begreppet transaktionskostnader. Ty de skall tvinga individer in i det aktiva valets transaktionskostnader.
Man kan förvisso hävda att de som gör det passiva valet, rider på och utnyttjar effekterna av de aktivas val, ty utan de aktivas val, hade elen kostat mer. De njuter frukterna av konkurrensen, utan att delta i arbetet att upprätthålla konkurrensen genom att göra ett aktivt val.
Men vad skapar konkurrensen? Är det den faktiska konkurrensen, där varje konsument gör ett aktivt val, eller är det hotet om konkurrens som håller leverantörerna på mattan? En reglerande kraft på en konkurrensmarknad är inte det faktiska valet, utan det möjliga valet. Om leverantörerna vet att konsumenterna kan övergå från passiva till aktiva, då kommer leverantörerna att försöka uppskatta hur mycket de kan ta ut extra av de passiva, utan att de får incitament att bli aktiva.
Men är det inte passiviteten i skolvalet som förklarar varför invandrarnas barn går i dåliga skolor som de anvisats, medan de resursstarkas barn går i skolor de aktivt valt? Även här vill de borgerliga att föräldrar skall tvingas till aktivitet, till att göra ett aktivt val. Hotet om ett aktivt val tycks inte disciplinera skolorna till att vara goda skolor. Eller gör invandrarföräldrarna ett aktivt val att inte välja, då deras barn därmed får gå i en skola där deras kompisar är?
Förvisso kan valfrihet vara bra, men man måste också inse att den som avstår från att välja, kan ha valt att avstå från att välja.
Den 2 oktober 2021
Sven-Olof Yrjö Collin