Vi har tak på våra hus. Hade vi inte haft det och det hade regnat, då hade vi förvisso kunnat kalla det för en naturkatastrof, ty det är naturen, med sitt regn, som påverkar oss negativt. Men vi vet att man kan bygga tak, och vi bygger tak. Finns det hus utan tak, då skulle regnet som faller inne i huset inte kallas naturkatastrof, utan socialkatastrof. Vi vet om regnet, vi vet vad det kan ställa till med, och vi vet hur vi kan undvika effekterna av regn. Vi bygger med tak. Och undviker därmed det som hade kunnat se ut som en naturkatastrof.
Vad som är naturkatastrof är inte enkelt att säga, eftersom vi människor kan förebygga naturens effekter. Har vi råd, bygger vi hus med tak. Ett värdigt samhälle gör sitt yttersta för att människorna i samhället skall undkomma naturens negativa effekter.
I Turkiet och Syrien har många hus rämnat och bortåt 40.000 människor har omkommit. Det sägs att det finns dödsoffer i hus som byggts under eran av hårda byggregleringar. Det har varit byggherrar med lika dynamiskt samvete som de tjänstemän som skulle granska ritningarna, så att de uppfyllde regleringen, som syftade till att skapa jordbävningståliga hus.
Det har getts amnestier från flera regeringar, gentemot de som brutit mot regleringar, där de blivit fria efter att erlagt bötesbelopp. Ren och skär korruption, sanktionerat av regeringarna.
Det är en socialkatastrof som nu står för en del av dödsfallen, kanske en betydande del. En annan socialkatastrof är att regeringarna inte lagstiftat om att äldre hus skulle förstärkas.
Ingen vet hur många hus som hade kunnat stå emot jordskalvet, men som nu kollapsade och slog ihjäl människor. När jag skriver detta, 15 februari, har bortåt 40.000 människor konstaterats som döda av skalven. Om naturkatastrofen och socialkatastrofen delar lika på dödandet, har det inferiora, ovärdiga samhällets misslyckande dödat 20.000 människor.
Till detta kommer att, speciellt i Syrien, som är ett krigsdrabbat land, räddningsinsatser haft svårt att nå fram, vilket säkert lett till en del dödsfall. Räddningsinsatser har inte kunnat passera ländernas gränser, eftersom gränsvakterna varit hemma och tagit hand om sina sårade. Socialkatastrofen är här, att länderna föredrar kontroll över sina gränser istället för att hjälpa människor.
Syrien och Turkiet är ovärdiga länder. Länder där människoliv förslösas genom dålig planering, korruption, ledd av staten, och genom uppslitande krig, som försvårar räddningen.
Det som kallas naturkatastrof är ytterst sällan en naturkatastrof, utan är också samtidigt en socialkatastrof, där människor hade kunnat undkomma effekterna av naturen, om de bara hade skapat ett civiliserat samhälle.
Det rapporteras om motsatsen, ett värdigt lokalsamhälle, där husen stått kvar, beroende på att politikerna inte gett vika för korruption (https://www.svt.se/nyheter/utrikes/inga-doda-i-turkiska-erzin-tillat-inte-svartbyggen ). Det värdiga samhället finns tillgängligt, om värdiga människor styr och ställer.
Den 16 februari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin