Utsagan ”Jag känner mig trygg” har blivit en landsplåga. Var och varannan person ’känner sig trygg’ med än det ena och än det andra. Makthavare, som får en fråga om t ex penningtvätten i Baltikum, kan likt Swedbanks tidigare VD, Michael Wolf, svara: ”Jag känner mig trygg i mitt agerande”. En vice ordförande i en barn- och ungdomsnämnd i Västerås, säger, angående lärare som leder elevers isärskruvande av maskiner, som ibland kan innehålla farligt material:” Jag känner mig trygg med det arbetssätt de använder” Men när journalisten kom med frågan, lade han till att han skulle ta upp frågan med pedagogerna.
Det röjer vad trygg betyder, nämligen att en som ’känner sig trygg’ har ingen aning men hoppas innerligt att det som tryggheten riktar sig mot, gör rätt, om det är jaget som i Swedbanks tidigare chef, eller gentemot pedagogerna, som i det senare exemplet.
Trygg känner man sig hos sin mor. Ty man har full tillit till henne. Man vet inte vad hon gör. Det är ju själva poängen, ty hade man vetat, hade man inte behövt tilliten. Att vara trygg är att se osäkerheten i ögonen, och hoppas på att någon hanterar säkerhet, jag själv eller någon annan, t ex min mor.
Jag tycker mig ha erfarit att denna evinnerliga trygghet, denna utsaga ’jag känner mig trygg’ har ökat. Ja, kanske inte den egentliga tryggheten, utan uttrycket och den retorik som ligger bakom.
Kan jag belägga Trygghetens ökning? Döm själv!
Jag gjorde en internet-undersökning. Jag bad Google leta upp antalet uttryck ”Jag känner mig trygg” under perioden 1/1 2010 till 31/12 2010, dvs ett år. Sedan bad jag Google leta upp uttrycket ”Jag vet att” under samma period. Därefter gjorde jag om proceduren, men med det mest aktuella året, perioden 1 juni 2019 till 1 juni 2020.
Tanken med att använda ett annat uttryck är att få en relatering. Antalet träffar, oaktat ord och uttryck, förväntas öka, eftersom internetanvändningen ökar över åren. Det behövs något att relatera till. Då tog jag den mer övertygande frasen, att man verkligen vet istället för flummet inför osäkerheten, att man känner sig trygg.
Antalet träffar på ”Jag känner mig trygg” var 760 under 2010. ”Jag vet att” hade ungefär 50400. Den senaste perioden gav 3710 träffar för ”Jag känner mig trygg”, och ungefär 103000 för ”Jag vet att”.
”Jag vet att” ökade 104% medan ”Jag känner mig trygg” ökade 388%. Således har ”Jag känner mig trygg” mer än fördubblats i användning, relativt det andra uttrycket under en tioårs-period. Jag gjorde om proceduren med uttrycket ”Jag är säker”, vilket fick 6230 träffar den första perioden, och 18100 under den andra, dvs en ökning på 190%. Med det uttrycket som bas ökar ”Jag är trygg” blott 68%.
Det tycks dock som att jag kan känna mig trygg när jag hävdar att uttrycket ”Jag är trygg” har ökat i användning. Nej, jag vill hävda, med mina relateringar, att jag med någorlunda säkerhet vet att uttrycket ”Jag är trygg” har ökat oproportionerligt mer än andra uttryck. Således, uttrycket ’Jag är trygg’ har vunnit i popularitet.
Det märkliga med uttrycket är att det hänvisar till den som gör utsagan, att den har fullständig tillit, och att vi andra därför skall ha fullständig tillit. Den som känner sig trygg behöver inte argumentera för grunden för sin tillit, den behöver inte påvisa vilka skäl personen har för att vara trygg. Den kräver att vi skall ta dennes utsaga utan grund. Att vi skall vara lika trygga i den personen som den säger sig vara trygg i det andra.
De hade lika fullt kunnat säga: ”Jag har ingen aning, men jag hoppas att det är korrekt, att andra har den koll som inte jag har.”
Att vara trygg är att vara okunnig, men att hysa förhoppningar, kanske baserade på tidigare erfarenheter, men det är inte så sannolikt, ty då hade personen redogjort för dem, för att visa att den har substans bakom sin trygghet.
Har då okunnigheten ökat eller har makthavare idag vant sig vid att inte behöva motivera grunden för sin trygga förväntan?
Stina Oscarson skriver i Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/se-till-att-varden-funkar--da-starks-forsvarsviljan), som avslutning på en betraktelse över svenskarnas tillit till Sverige: ”Se till att den grundläggande samhällsservicen fungerar i hela Sverige. Om tågen går och posten kommer och det finns plats på sjukhusen då vi behöver det kommer vi att vilja försvara vårt land när så behövs.”
Visa oss att ni klarar jobbet, då kommer vi att lita på er. Min mor visar att hon klarar att ta hand om mig. Därför är jag trygg hos min mor. Hon har kompetensen att vara mor. Därav min trygghet. Om tågen går i tid, om jag får sjukvård när jag behöver det, då är jag trygg i samhället.
Men kommer ni bara dragande med hävdandet att ni är trygga, ja, då litar vi inte på er. Då är vi inte trygga i er. Ty trygghet kommer av erfarenhet av agerande, inte av en ökande mängd utsagor. Därför känner jag mig mindre trygg när maktens män och kvinnor hävdar att de är trygga. Otryggheten ökar när utsagor om trygghet ökar.
Öllsjö den 27 juni 2020
Det röjer vad trygg betyder, nämligen att en som ’känner sig trygg’ har ingen aning men hoppas innerligt att det som tryggheten riktar sig mot, gör rätt, om det är jaget som i Swedbanks tidigare chef, eller gentemot pedagogerna, som i det senare exemplet.
Trygg känner man sig hos sin mor. Ty man har full tillit till henne. Man vet inte vad hon gör. Det är ju själva poängen, ty hade man vetat, hade man inte behövt tilliten. Att vara trygg är att se osäkerheten i ögonen, och hoppas på att någon hanterar säkerhet, jag själv eller någon annan, t ex min mor.
Jag tycker mig ha erfarit att denna evinnerliga trygghet, denna utsaga ’jag känner mig trygg’ har ökat. Ja, kanske inte den egentliga tryggheten, utan uttrycket och den retorik som ligger bakom.
Kan jag belägga Trygghetens ökning? Döm själv!
Jag gjorde en internet-undersökning. Jag bad Google leta upp antalet uttryck ”Jag känner mig trygg” under perioden 1/1 2010 till 31/12 2010, dvs ett år. Sedan bad jag Google leta upp uttrycket ”Jag vet att” under samma period. Därefter gjorde jag om proceduren, men med det mest aktuella året, perioden 1 juni 2019 till 1 juni 2020.
Tanken med att använda ett annat uttryck är att få en relatering. Antalet träffar, oaktat ord och uttryck, förväntas öka, eftersom internetanvändningen ökar över åren. Det behövs något att relatera till. Då tog jag den mer övertygande frasen, att man verkligen vet istället för flummet inför osäkerheten, att man känner sig trygg.
Antalet träffar på ”Jag känner mig trygg” var 760 under 2010. ”Jag vet att” hade ungefär 50400. Den senaste perioden gav 3710 träffar för ”Jag känner mig trygg”, och ungefär 103000 för ”Jag vet att”.
”Jag vet att” ökade 104% medan ”Jag känner mig trygg” ökade 388%. Således har ”Jag känner mig trygg” mer än fördubblats i användning, relativt det andra uttrycket under en tioårs-period. Jag gjorde om proceduren med uttrycket ”Jag är säker”, vilket fick 6230 träffar den första perioden, och 18100 under den andra, dvs en ökning på 190%. Med det uttrycket som bas ökar ”Jag är trygg” blott 68%.
Det tycks dock som att jag kan känna mig trygg när jag hävdar att uttrycket ”Jag är trygg” har ökat i användning. Nej, jag vill hävda, med mina relateringar, att jag med någorlunda säkerhet vet att uttrycket ”Jag är trygg” har ökat oproportionerligt mer än andra uttryck. Således, uttrycket ’Jag är trygg’ har vunnit i popularitet.
Det märkliga med uttrycket är att det hänvisar till den som gör utsagan, att den har fullständig tillit, och att vi andra därför skall ha fullständig tillit. Den som känner sig trygg behöver inte argumentera för grunden för sin tillit, den behöver inte påvisa vilka skäl personen har för att vara trygg. Den kräver att vi skall ta dennes utsaga utan grund. Att vi skall vara lika trygga i den personen som den säger sig vara trygg i det andra.
De hade lika fullt kunnat säga: ”Jag har ingen aning, men jag hoppas att det är korrekt, att andra har den koll som inte jag har.”
Att vara trygg är att vara okunnig, men att hysa förhoppningar, kanske baserade på tidigare erfarenheter, men det är inte så sannolikt, ty då hade personen redogjort för dem, för att visa att den har substans bakom sin trygghet.
Har då okunnigheten ökat eller har makthavare idag vant sig vid att inte behöva motivera grunden för sin trygga förväntan?
Stina Oscarson skriver i Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/se-till-att-varden-funkar--da-starks-forsvarsviljan), som avslutning på en betraktelse över svenskarnas tillit till Sverige: ”Se till att den grundläggande samhällsservicen fungerar i hela Sverige. Om tågen går och posten kommer och det finns plats på sjukhusen då vi behöver det kommer vi att vilja försvara vårt land när så behövs.”
Visa oss att ni klarar jobbet, då kommer vi att lita på er. Min mor visar att hon klarar att ta hand om mig. Därför är jag trygg hos min mor. Hon har kompetensen att vara mor. Därav min trygghet. Om tågen går i tid, om jag får sjukvård när jag behöver det, då är jag trygg i samhället.
Men kommer ni bara dragande med hävdandet att ni är trygga, ja, då litar vi inte på er. Då är vi inte trygga i er. Ty trygghet kommer av erfarenhet av agerande, inte av en ökande mängd utsagor. Därför känner jag mig mindre trygg när maktens män och kvinnor hävdar att de är trygga. Otryggheten ökar när utsagor om trygghet ökar.
Öllsjö den 27 juni 2020
RSS-flöde
