Snart kommer tusentals barn att bli lurade. Det kommer att komma en tomte, med säck i klappar och fråga dem om de varit snälla. Somliga vuxna tycker det är förträffligt, och ser med spänning fram emot hur deras barn kommer att reagera. Andra tycker det är fruktansvärt att man lurar barn att tomten finns.
Men till dessa, som vänder sig mot tomtetraditionen, vill jag säga två saker.
Det mest anmärkningsvärda är inte att barn tror på tomten, ty han finns, han ses, han kan kännas och han har tydliga effekter, alla julklapparna.
Det mest anmärkningsvärda är det folket som tror på det som inte kan ses, och där man inte erfar den minsta effekt. En naturkatastrof inträffar och folk står i drivor och säger att de ber för de överlevande. Men de överlevande räddas av människor som arbetar i naturkatastrofens efterbörd. Varför bad de inte före katastrofen, att ingen katastrof skall inträffa? Om gud nu inte stoppade katastrofen, och han inte kunde eller inte ville, varför i herrans namn skulle han ha förmåga eller intresse av att hjälpa till efteråt?
Ett oomkullrunkeligt faktum är att gud inte lyfter stenar. Ingen har någonsin, på ett trovärdigt sätt, observerat stenar som lyfts, som av en okänd kraft, dvs gud, och blottat en drabbad. Det är en hund som finner den drabbade och människor och maskiner som lyfter bort stenarna.
Ingen gud har någonsin räddat en människa eller förhindrat en olycka. Av den enkla anledningen att gudar inte finns.
Däremot har tomtar delat ut julklappar till barn en gång per år. Av den enkla anledningen att tomtar finns. En gång per år.
Vilket är en gång mer än alla gudar i hela världen.
Därför är det rätt att tro på tomten. Och att förneka gudar.
Öllsjö den 20 december 2019
Men till dessa, som vänder sig mot tomtetraditionen, vill jag säga två saker.
- Tomten finns. Inför barnen står en tomte och delar ut julklappar. Han är fylld av en glädje att få dela ut julklapparna. Förvisso är det en utklädd människa, men tomten finns lika mycket som en polis finns, ty även polisen är en människa utklädd till polis.
- Det finns de som hävdar att tomten inte finns. Inte ens på julafton. Men några av dess har ser inget paradoxalt att de på juldagen går upp tidigt för att gå i julotta. Där man celebrerar ett annat fantasifoster som inte finns, gud. Men med en avgörande skillnad. Det finns ingen gud i kyrkan, så som det finns en tomte vid julgranen på julafton.
Det mest anmärkningsvärda är inte att barn tror på tomten, ty han finns, han ses, han kan kännas och han har tydliga effekter, alla julklapparna.
Det mest anmärkningsvärda är det folket som tror på det som inte kan ses, och där man inte erfar den minsta effekt. En naturkatastrof inträffar och folk står i drivor och säger att de ber för de överlevande. Men de överlevande räddas av människor som arbetar i naturkatastrofens efterbörd. Varför bad de inte före katastrofen, att ingen katastrof skall inträffa? Om gud nu inte stoppade katastrofen, och han inte kunde eller inte ville, varför i herrans namn skulle han ha förmåga eller intresse av att hjälpa till efteråt?
Ett oomkullrunkeligt faktum är att gud inte lyfter stenar. Ingen har någonsin, på ett trovärdigt sätt, observerat stenar som lyfts, som av en okänd kraft, dvs gud, och blottat en drabbad. Det är en hund som finner den drabbade och människor och maskiner som lyfter bort stenarna.
Ingen gud har någonsin räddat en människa eller förhindrat en olycka. Av den enkla anledningen att gudar inte finns.
Däremot har tomtar delat ut julklappar till barn en gång per år. Av den enkla anledningen att tomtar finns. En gång per år.
Vilket är en gång mer än alla gudar i hela världen.
Därför är det rätt att tro på tomten. Och att förneka gudar.
Öllsjö den 20 december 2019
RSS-flöde
