De var emellertid inte klokare än att de inte visste var kungen var född, utan de fick gå till den regerande kungen Herodes den Store, för guidning. Herodes, som var av judisk ätt, visste att berätta att profetian pekade ut Betlehem. Så, dessa hedningar, men ack så visa, gick till Betlehem. Där fann de Jesus, och överlämnade gåvorna av guld, olja och myrra till Josef, får vi anta då perserna sannolikt tillhörde den starkt kvinnofientliga abrahamtiska traditionen.
Herodes fortsatte den judiska traditionen att mörda barn, eftersom han begärde att alla barn, yngre än två år, skulle mördas, då han inte ville se en konkurrent till sin tron.
Tiden, två år, är intressant, då den antyder att de vise männen inte var så visa, eller att stjärnorna inte visade på födelsen meddetsamma, eller att de kanske hade en lång väg att resa, ty vid den tiden var perserriket utsträckt.
Kanske det mest intressanta med historien är att det blir icke-judar som får uppdraget att finna Jesus och identifiera Jesus som kung. Men inte vilka som helst, utan närbesläktade på långt håll, perser, och de som skådar mot himlen, astrologer. Även om jag inte kan inse varför den tidigare så pratglade Jahve, som med sina egna ord gav budorden till moses folk, nu behövde meka med stjärnor för att förmedla sitt budskap. Tidigare hade det ju räckt med en brinnande buske. Men kanske det behövs ett helt annat sätt att kommunicera, nu när guden skall fjärma sig från judarna, och t o m göra dem till Kristusmördare.
Notera också att det är en man av judisk släkt, Herodes, som försöker avliva gossebarnet. Minns att den som ibland utmålas som Kristus-mördare, romaren Pilatus, faktiskt inte var mördaren, eftersom han lämnade domslutet till pöbeln av skränande judar.
Det var inte de människor som bodde i Betlehem, judarna, som identifierade Kristus, trots att det var en judisk profetia. Det var perser, som sannolikt bar den ursprungliga monoteistiska tron på en gud, sprungen från Zarathustra, som fick uppgiften att identifiera Kristus. Det var däremot Herodes, en av judisk ätt, som försökte mörda Kristus.
Så blir antisemitismen ingrodd i kristendomen. Så som den blivit en naturlig del i islam. Och, med viss rätt, ty Herodes bara fortsatte den starka tradition av barnamord som judarna hade, manifesterade av de rasistiska barnamorden i Egypten, som de idag firar som sin högsta högtid (sic!), påsken.
Förvisso är detta skrönor. Men olikt dagens förnuftiga barn, som slutar tro på tomten när de växer upp, bebos världen av människor som fortfarande tror på dessa skrönor. Som tror att de kan säga något, men som klädsamt och inställsamt glömmer och likt Petrus, förnekar sanningar, som de om antisemitismen och den bottenlösa sexismen. Notera att det är inte bara de mest fattiga, de mest okunniga, de fördrivna, de som blott kan äga en sak, hoppet, som bär på denna vidriga vidskepelse. Det är ärkebiskopen i Sverige och det är påven i Rom, som bär fram denna antisemitism och sexism.
När det idag mullras om övertygelsen om lika värde, minns då att judendomen, kristendomen och islam är de första att nämna när det gäller dem som bryter mot den principen.
När du idag vilar dig på helgdagen, minns att det var perserna, de som idag mördar och härjar i sitt eget land, som identifierade Kristus.
Själv minns jag den goda vännen jag har, som inte säger att hon kommer från Iran, utan från Persien. Hon säger att våldet kommer från islam, och islam kommer inte från perserna, utan från araberna, som våldförde sig på Persien i mitten på 600-talet.
Jag, som kommer från ett land med tidigare mångudatro, asatron, påminner henne vänligt att det inte spelar någon roll, ty både perserna och judarna, och därefter de kristna och muslimerna, bär på arvet av monoteism. Och monoteismen synes vara en starkare mordisk religion än vår asatro, som vi övergett, medan de monoteistiska, och därmed mordiska religionerna, lever i all välmåga.
Tyvärr.
Öllsjö Trettondagen den 6 januari 2020