Hur får vi ett värdigt samhälle? Debatten går hög om tiggare och moskéers böneutrop. Är det i den debatten vi vinner vår framtid?
Idag vill högern att vi skall fokusera på trashanken utanför Willys medan vänstern vill att vi skall spendera miljarder på unga män från Afghanistan.
Eller skall vi kanske fundera över hur vi bygger och fördelar vårt välstånd?
Långt från massmediastormar och internetdebatt, i en skugga vars mörker underhålls av starka intressen, ligger det som en gång i tiden var vänsterns fokus, makten över produktionen och dess fördelning.
Socialdemokratin hade teorin att man först erövrar man den politiska demokratin, därefter den sociala demokratin, dvs välfärdssamhället, vari ingick makten över fördelningen av produktionsresultatet. Därefter var det dags för den ekonomiska demokratin, makten över produktionen.
Socialdemokratin var nära förbundet med fackföreningsrörelsen, och dessa kom upp med tanken att, via en massiv beskattning, skulle man köpa den ekonomiska demokratin via löntagarfonder. Då upptäckte borgerligheten gatan och torget och gick ut i demonstrationer. Till slut avvecklades löntagarfonderna och pengarna som företagen hade fått betala i skatt, gick till slösaktiga forsknings- och utvecklingsfonder.
Samtidigt etablerades löntagarfonder under banker och finansinstitut, men nu med namnet pensionsfonder, där makten lades i tjänstemännens händer, som ingen kände och som inte valdes demokratiskt, utan utsågs i fondernas hemliga organisationer.
En väldig privatiseringsvåg drog över Sverige, där hyreslängor blev insatslägenheter och statlig egendom blev privat egendom. Produktionen i välfärdssamhället privatiserades med privata sjukhus och skolor. Väldiga bidragstransfereringar ersattes delvis av väldiga avdragstransfereringar.
Uppfriskande är det då att se hur en mängd forskare börjar uppmärksamma ägandet och dess fördelning. Tidigare dundrade Sophie m fl och öppnade upp tanken på att ha mer variation i ägandeformerna. Nu kommer en samling forskare och vill ta upp ägandet på agendan. (https://www.dn.se/debatt/femton-familjer-kontrollerar-sjuttio-procent-av-borsvardet/ ).
Själv förfäktar jag den enkla tanken att när pensionsfonder köper aktier, förlorar aktien sin rösträtt, alternativt att pensionsfonder inte får lov att utöva den rösträtt som kommer med när de köper aktien. Rösträtten är en relik från forna tider då aktieägaren behövde komma in i företaget och utöva makt. Bättre vore att ha aktiebolag med rösträttsaktier och med endast utdelningsrätter. Då skulle man kunna uppnå specialisering i ägandet.
Men därmed kommer inte ekonomisk demokrati. Men jag tror inte heller att löntagarfonder, där arbetarna köper sig makten, är en framkomlig väg, vilket har visat sig, eller en önskvärd väg. Enligt vår föreställning om företag, består det i huvudsak av arbete och kapital och entreprenörskap, dvs den som sitter mellan arbetet och kapitalet och skall samordna dessa. Det finns ingen anledning för kapitalet att föreställa arbete, eller tvärtom. Därför skall arbetet få sitt inflytande genom att det är arbete. Kapitalet har redan ett oerhört inflytande genom att det är kapital.
Återstår att se om denna traditionella vänsterfråga överhuvudtaget kan ta sig upp på agendan, i dessa ny-rasismens och tokhögerns tider.
Öllsjö den 24 april 2018
Idag vill högern att vi skall fokusera på trashanken utanför Willys medan vänstern vill att vi skall spendera miljarder på unga män från Afghanistan.
Eller skall vi kanske fundera över hur vi bygger och fördelar vårt välstånd?
Långt från massmediastormar och internetdebatt, i en skugga vars mörker underhålls av starka intressen, ligger det som en gång i tiden var vänsterns fokus, makten över produktionen och dess fördelning.
Socialdemokratin hade teorin att man först erövrar man den politiska demokratin, därefter den sociala demokratin, dvs välfärdssamhället, vari ingick makten över fördelningen av produktionsresultatet. Därefter var det dags för den ekonomiska demokratin, makten över produktionen.
Socialdemokratin var nära förbundet med fackföreningsrörelsen, och dessa kom upp med tanken att, via en massiv beskattning, skulle man köpa den ekonomiska demokratin via löntagarfonder. Då upptäckte borgerligheten gatan och torget och gick ut i demonstrationer. Till slut avvecklades löntagarfonderna och pengarna som företagen hade fått betala i skatt, gick till slösaktiga forsknings- och utvecklingsfonder.
Samtidigt etablerades löntagarfonder under banker och finansinstitut, men nu med namnet pensionsfonder, där makten lades i tjänstemännens händer, som ingen kände och som inte valdes demokratiskt, utan utsågs i fondernas hemliga organisationer.
En väldig privatiseringsvåg drog över Sverige, där hyreslängor blev insatslägenheter och statlig egendom blev privat egendom. Produktionen i välfärdssamhället privatiserades med privata sjukhus och skolor. Väldiga bidragstransfereringar ersattes delvis av väldiga avdragstransfereringar.
Uppfriskande är det då att se hur en mängd forskare börjar uppmärksamma ägandet och dess fördelning. Tidigare dundrade Sophie m fl och öppnade upp tanken på att ha mer variation i ägandeformerna. Nu kommer en samling forskare och vill ta upp ägandet på agendan. (https://www.dn.se/debatt/femton-familjer-kontrollerar-sjuttio-procent-av-borsvardet/ ).
Själv förfäktar jag den enkla tanken att när pensionsfonder köper aktier, förlorar aktien sin rösträtt, alternativt att pensionsfonder inte får lov att utöva den rösträtt som kommer med när de köper aktien. Rösträtten är en relik från forna tider då aktieägaren behövde komma in i företaget och utöva makt. Bättre vore att ha aktiebolag med rösträttsaktier och med endast utdelningsrätter. Då skulle man kunna uppnå specialisering i ägandet.
Men därmed kommer inte ekonomisk demokrati. Men jag tror inte heller att löntagarfonder, där arbetarna köper sig makten, är en framkomlig väg, vilket har visat sig, eller en önskvärd väg. Enligt vår föreställning om företag, består det i huvudsak av arbete och kapital och entreprenörskap, dvs den som sitter mellan arbetet och kapitalet och skall samordna dessa. Det finns ingen anledning för kapitalet att föreställa arbete, eller tvärtom. Därför skall arbetet få sitt inflytande genom att det är arbete. Kapitalet har redan ett oerhört inflytande genom att det är kapital.
Återstår att se om denna traditionella vänsterfråga överhuvudtaget kan ta sig upp på agendan, i dessa ny-rasismens och tokhögerns tider.
Öllsjö den 24 april 2018
RSS-flöde
