Jag kallar dem tidstjuvar ty de tar av din tid, men ger dig ingenting.
Oftast kommer tidstjuven in och drar till dörren i olika utsträckning, där graden av stängdhet anger graden av diskretion i det förväntade pratet. En helt stängd dörr följs ofta av utsagan ’Detta stannar mellan dig och mig’ eller ’detta stannar mellan dessa fyra väggar’, eller, om det är en man som är tidstjuv, ’detta är mellan skål och väg’.
Den högsta graden av diskretion brukar ofta röra det som akademin är så bra på, den akademiska offentliga hemligheten. Det är information som alla, eller nästan alla, känner till, men ingen medger det eller nämner det i sammanhang med fler än två personer. Ett exempel på en sådan offentlig hemlighet, som alla känner till, förutom doktoranden och dess handledare, är den usla kvalitet som doktorandens manus för disputation håller, som är ett tecken på den usla nivån på institutionens kvalitetsgranskningsprocess, och som förmodligen utgör det sämsta avhandlingsmanus som någonsin presenterats på institutionen, ja, t o m sämre är det förra manuset, som då var det sämsta.
På en institution som jag arbetade på, fanns det en ganska otrevlig akademisk hemlighet, dvs nästan alla kände till den, ingen sade den, och den det gällde var okunnig om hemligheten. Hemligheten bestod i att vi var ett antal som hade gett tidstjuvens tidsförbrukande aktivitet ett namn. På den institutionens fanns det förvisso några tidstjuvar, men det fanns en person som verkligen stack ut. Det var den mest förnäma tidstjuv som jag stött på under hela mitt arbetsliv, mätt i antal timmar som försvann p g a dennes aktivitet. I sanning! Det var en professionell tidstjuv.
Vi gav därför fenomenet tidstjuv namn efter personen. I omsorg om tidstjuven röjer jag inte vår term, eftersom det avslöjar tidstjuvens namn. Men låt oss säga att tidstjuven hette Nilsson (vilket den inte gjorde). Vår term var därför ’Nilssontimmen’. Ibland, när dagen led mot sitt slut och de mest engagerade, som bar på samma akademiska hemlighet, uttrycket Nilssontimmen, samlade sig i kafferummet, gick vi igenom dagen, varvid vi noterade hur långa Nilssontimmar vi hade haft den dagen. När någon, med triumf i rösten, sade att den hade haft blott en 8-minuters Nilssontimme, dvs tämligen väl lyckats hindra tidstjuven, mötes den av våra beundrande blickar och vi andra, som kanske hade haft en Nilssontimme på 35 minuter, och var då nöjda med det, suckade över vår oförmåga.
Tidstjuvar pratar ofta om skandaler, vilket är det som tidstjuven uppfattar som skandal. Ofta är det endast tidstjuven som uppfattat skandalen, varför den givetvis inte förstår varför skandalen inte blir ämne för en institutionsdag och tidningsskriverier, eller i alla fall kafferumsdiskussioner.
Efter att skandalen och/eller den offentliga hemligheten är genomgången, varvid det säkert gått 30 minuter, kommer det centrala ämnet, det som upptar tidstjuven största tid, nämligen tidstjuvens grad av utarbetning och närhet till utbrändhet, parat med institutionens oförmåga att korrekt värdera tidstjuven.
Ty tidstjuven är oftast produktiv. Enligt sig själv. Men den är produktiv på delar som ingen uppmärksammar, varför produktiviteten aldrig får beröm, ja, inte ens uppmärksamhet. Om tidstjuven är kvinna refererar den till att det är typiskt för kvinnors arbete, att det går onoterat förbi.
Somlig låg grad av produktivitet går dock ej att helt bortförklara med osynlighet, t ex den enkelt mätbara produktiviteten ’antal publicerade artiklar’. Då tillgriper tidstjuven kompetensargumentet. Man skall inte blott se på produktivitet, t ex antal gjorda föreläsningar eller publicerade artiklar, utan man måste beakta kompetensen. En tidstjuv har mycket hög kompetens. Enligt den själv. Men, likt produktiviteten på de osedda områdena, är kompetensen inte sedd. I alla fall är den aldrig rätt värderad, dvs den är alltid för lågt värderad.
Tidstjuven är alltid utarbetad, på gränsen att sjukskriva sig p g a utbrändhet, då den arbetar ohyggligt många fler timmar än den skall göra och fler timmar än den borde göra. Men den gör det av engagemang, och, inte minst, av det som är ett älsklingsord för en tidstjuv, av lojalitet. Lojaliteten mot institutionen, mot kollegor, mot studenter, gör tidstjuven ohyggligt utarbetad. Men aldrig rätt värderad. Dvs aldrig högt värderad.
Tidstjuven är därför ett offer för institutionens oförmåga att se prestationen, eller i alla fall kompetens, och, inte minst, lojaliteten, och är ytterst en martyr, som i sin lojalitet mot alla och institutionen, offrar sin egen hälsa. Skulle tidstjuven få välja mellan två bilder, som skulle åskådliggöra den som institutionsmedarbetare, och fick välja mellan en bild som visar Jesus som släpar på korset, blodig, slagen, bespottad, på väg till Golgata, eller en bild på en fryntlig, kraftigt överviktig skånsk dräng som sitter på en sten och inväntar middagen, då är det Golgatavandringen som blir vald. Skulle de som blir utsatta för Nilssontimmen få välja, då väljs bilden av drängen.
Tanken och insikten att alla de timmar som går åt till att tidstjuva andras tid skulle vara ett skäl till att det går åt många timmar för tidstjuven, drabbar aldrig en tidstjuv. Ty efter att ha tjuvat några kollegors tid, går tidstjuven tillbaka till sitt arbetsrum och känner sig nöjd med att vara en av de få engagerade, lojala arbetarna på institutionen, vilket bl a visar sig genom att den driver utvecklingsdiskussioner på institutionen. Men utan uppskattning och med et pris för tidstjuven, i hälsa och i den ty av produktivitet som de oengagerade, illojala smilfinkarna håller sig med.
För att undkomma tidstjuvarna och deras Nilssontimmar har jag använt några metoder:
- Ser du tidstjuven komma, ta upp telefonluren och låtsas prata. Om tidstjuven tror sig kunna vänta ut samtalet, ber du tidstjuven göra dig en tjänst och stänga dörren eftersom det är ett viktigt samtal. Oftast förstår den att den skall befinna sig på dörrens utsida.
- Har den lyckats ta sig in, avbryt tidstjuven efter några minuter, så tidstjuven har fått känna att den fått säga något, och säg att du har ett viktigt telefonsamtal, eller en uppkoppling på dator, med handledning av studenter, att göra. Lägg snabbt till, ’var hygglig och stäng dörren när du går’.
- Säg till den att prata med dig medan ni går till kopieringsmaskinen, varvid du tar ett slumpmässigt papper som du låtsas skall kopieras. ’Vi kan prata medan vi går’, säger du. Eftersom en tidstjuv oftast vill njuta konfidentialiteten, innebär den öppna promenaden att tidstjuveriet blir omöjligt. Nackdelen med detta är du förbrukar tid på promenaden, och i värsta fall får kopiera ett betydelselöst dokument. Risken är också att tidstjuven anser att samtalet är så oerhört viktigt att den väntar i ditt arbetsrum tills du kommer tillbaka.
- Du kan vara något uppriktig och säga att det tidstjuven har att säga är förvisso oerhört angeläget och att det sannerligen borde ventileras mer, men att du är under stor tidspress. Därefter spelar du tillbaka en passning till tidstjuven, som ju är expert på tidspress och själv lider oerhört mycket av tidspress, och säger: ’Du vet ju hur det är, eller hur’, varvid tidstjuven fått bekräftelse på att den är utarbetad p g a tidspress, vilket är en poäng med Nilssontimmen, varför tidstjuven fått lite avkastning, om än inte fått njuta en timme av Nilssontimmen.
- Det sämsta alternativet är den stängda dörren. Förvisso kan en stängd dörr förhindra tidstjuvens spontana besök, men den kan också hindra de spontana besök som kan vara givande för dig och de spontana besök, t ex av dina doktorander, som är din plikt, ja, din funktion att ha.
Det jag undrar över är varför ingen, speciellt inte jag, som oftast är tydlig med mina åsikter, inte säger till tidstjuven: ”Du tar min tid och din tid. Du pratar mestadels strunt, och även om det finns något i det du säger, står det värdet inte i proportion till vår gemensamma tidsförlust. Lämna mitt rum.” Förmodligen tänker vi att en sådan sanning blott bekräftar för tidstjuven att den är martyr, varför du får än mer och fler Nilssontimmar, och de andra på institutionen får också fler Nilssontimmar p g a ditt övergrepp på tidstjuven, ja din kränkning av tidstjuven. En sådan uppriktighet kan t o m sluta med att du blir anmäld som arbetsmiljöproblem. Varvid oerhört många fler timmar förbrukas, för dig, för personalavdelningen och för akademiska chefer. Tidstjuvar behandlas därför sannolikt mest effektivt med de ’falska’ metoder jag angav ovan.
Kan du bidra med några ytterligare metoder?
Den 23 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin