Tänk dig ett rum. Vid fönsterraden står fem män, i åldrarna 30 till 60 år, och ser förnöjt på vad som sker. Framför dem finns ett bord där fyra avgjutningar av manskroppen finns, dock utan ben, så att penisen blir tydlig och fokuserad. Framför bordet står fem unga flickor, kanske i 12-årsåldern. Vid bordets ena sida står en person, vänd mot flickorna, och öppnar sin morgonrock och visar sin nakna kropp, en sådan man har om man är i 60-årsåldern och är något tjock.
Vad är detta?
En pedofil, med sina kompisar, med sina fallosar på bordet, som utsätter unga flickor för sin pedofili? En brottslig gärning, där männen måste kastas i fängelset?
Nej. Se på bilderna här:
http://www.abcbusinessnews.com/2019/07/wtf-feminist-strips-naked-in-front-of-children-for-art-display/
Det är en konstutställning. Feminister, och en feministisk konstnär som vill säga något, till alla, inte bara de fotograferade ungdomarna.
Sett på detta sätt, en naken kvinna som kallar sig för konstnär, i en lokal som säger sig ha en konstutställning, där de andra människorna, kvinnorna vid fönstren, bekräftar genom sitt agerande att det är en konstutställning, blir det inte en historia om pedofiler, utan om ett uttryck för feminism. Det blir inte ett övergrepp på unga människor, utan ett försök att förmå unga människor att inse något (vad, är oklart för mig)
På diverse sajter diskuteras detta, och flertalet fördömer det som just ett övergrepp på barn. Men många kommenterar det också med det som jag gjorde, vad hade hänt om könen hade varit omvända?
Jag ser två saker i detta intermezzo.
Föreställ dig att detta hade skett i slutet på 60-talet. Den sexuella frigörelsen, som bl a innebar att nakna människor förekom mer i media. På slutet av 70-talet, när jag läste på universitetet, spelade vi volleyboll, där alla bytte om i samma omklädningsrum, och alla duschade gemensamt. Vi försökte skapa jämställdhet, likhet, där kroppen inte var något att skämmas över, och att kroppen kunde visas för andra, utan att skapa något märkligt. Det var vid den tiden jag fick min värdering, att nudisten är den mer utvecklade människan, ty den kan se en naken kropp utan att sexualisera den. Nakna människor är de fria människorna.
Då, i den tidsandan, och bland mina människor, hade konstnärens tilltag gentemot unga människor, där man inte sett deras manliga kön, setts som ett sätt att visa att kroppen är något alla har och inget att skylla eller sexualisera.
Idag väcker hennes tilltag förstämning och man pratar om pedofili. Kroppen har blivit, vad den var innan det radikala 60-talet, ett sexualiserat ting. Idag diskuterar vi inte nakenhet, utan kvinnor och flickebarn som döljer sitt hår och sin kroppsform. Vi lever i pornografins tid, där kroppen är uttryck för sex. Pojkarna på bilden möter inte en kropp, vilken som helst, utan de möter en situation som anspelar på sex.
Den andra saken är att jag ändrade på könen för att göra ytterligare en sak tydlig. Idag är mannen ett pornografiskt monster, som överallt söker utlopp för sina sexuella lustar. Kvinnan står där i sin nakenhet, nästan utelämnad, som ett objekt. Om det hade varit som i min historia, en man, hade han varit ett subjekt som levde ut sina drifter. Och vi, som lever i 2019, hade förfasats än mer, och börjat muttra om pedofil och om fängelse.
Så kraftigt har samhället förändrats. Från våra trevande steg på 60- och 70-talet, för ett ideal där en kropp, i vissa situationer blott är en kropp, till att naken kroppslighet innebär objektivering och sexualisering.
Vi lever i pornografins tid.
Vi backar in i framtiden.
Vill du få mer bakgrund, kan du se en video från utställningen, där du kanske ser vad jag ser, reminiscenser av en förgången tid. https://vimeo.com/345313337
Medan idag, blir kvinnor avvisade från bussen på grund av för lätt klädsel (https://www.sydsvenskan.se/2019-07-27/amanda-tvingades-ga-av-bussen-var-for-lattkladd) och ett foto på en pojke i badbyxor tas ner från Facebook (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GGeeL9/bilden-pa-douglas-9-censureras-pa-facebook)
I sanning, framtiden är svår att erfara. Förmedeltiden är lättare att erfara.
Öllsjö den 28 juli 2019
Vad är detta?
En pedofil, med sina kompisar, med sina fallosar på bordet, som utsätter unga flickor för sin pedofili? En brottslig gärning, där männen måste kastas i fängelset?
Nej. Se på bilderna här:
http://www.abcbusinessnews.com/2019/07/wtf-feminist-strips-naked-in-front-of-children-for-art-display/
Det är en konstutställning. Feminister, och en feministisk konstnär som vill säga något, till alla, inte bara de fotograferade ungdomarna.
Sett på detta sätt, en naken kvinna som kallar sig för konstnär, i en lokal som säger sig ha en konstutställning, där de andra människorna, kvinnorna vid fönstren, bekräftar genom sitt agerande att det är en konstutställning, blir det inte en historia om pedofiler, utan om ett uttryck för feminism. Det blir inte ett övergrepp på unga människor, utan ett försök att förmå unga människor att inse något (vad, är oklart för mig)
På diverse sajter diskuteras detta, och flertalet fördömer det som just ett övergrepp på barn. Men många kommenterar det också med det som jag gjorde, vad hade hänt om könen hade varit omvända?
Jag ser två saker i detta intermezzo.
Föreställ dig att detta hade skett i slutet på 60-talet. Den sexuella frigörelsen, som bl a innebar att nakna människor förekom mer i media. På slutet av 70-talet, när jag läste på universitetet, spelade vi volleyboll, där alla bytte om i samma omklädningsrum, och alla duschade gemensamt. Vi försökte skapa jämställdhet, likhet, där kroppen inte var något att skämmas över, och att kroppen kunde visas för andra, utan att skapa något märkligt. Det var vid den tiden jag fick min värdering, att nudisten är den mer utvecklade människan, ty den kan se en naken kropp utan att sexualisera den. Nakna människor är de fria människorna.
Då, i den tidsandan, och bland mina människor, hade konstnärens tilltag gentemot unga människor, där man inte sett deras manliga kön, setts som ett sätt att visa att kroppen är något alla har och inget att skylla eller sexualisera.
Idag väcker hennes tilltag förstämning och man pratar om pedofili. Kroppen har blivit, vad den var innan det radikala 60-talet, ett sexualiserat ting. Idag diskuterar vi inte nakenhet, utan kvinnor och flickebarn som döljer sitt hår och sin kroppsform. Vi lever i pornografins tid, där kroppen är uttryck för sex. Pojkarna på bilden möter inte en kropp, vilken som helst, utan de möter en situation som anspelar på sex.
Den andra saken är att jag ändrade på könen för att göra ytterligare en sak tydlig. Idag är mannen ett pornografiskt monster, som överallt söker utlopp för sina sexuella lustar. Kvinnan står där i sin nakenhet, nästan utelämnad, som ett objekt. Om det hade varit som i min historia, en man, hade han varit ett subjekt som levde ut sina drifter. Och vi, som lever i 2019, hade förfasats än mer, och börjat muttra om pedofil och om fängelse.
Så kraftigt har samhället förändrats. Från våra trevande steg på 60- och 70-talet, för ett ideal där en kropp, i vissa situationer blott är en kropp, till att naken kroppslighet innebär objektivering och sexualisering.
Vi lever i pornografins tid.
Vi backar in i framtiden.
Vill du få mer bakgrund, kan du se en video från utställningen, där du kanske ser vad jag ser, reminiscenser av en förgången tid. https://vimeo.com/345313337
Medan idag, blir kvinnor avvisade från bussen på grund av för lätt klädsel (https://www.sydsvenskan.se/2019-07-27/amanda-tvingades-ga-av-bussen-var-for-lattkladd) och ett foto på en pojke i badbyxor tas ner från Facebook (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/GGeeL9/bilden-pa-douglas-9-censureras-pa-facebook)
I sanning, framtiden är svår att erfara. Förmedeltiden är lättare att erfara.
Öllsjö den 28 juli 2019
RSS-flöde
