Tecken på frihet

​Visst kan det te sig elegant med karriärister, som bor i ett stort hus, och likt statsministern, har städhjälp. Ens liv är fyllt med så viktiga angelägenheter, att det inte finns tid för något så banalt som städning. Något som inte tar mänsklighetens kunskap vidare, som inte förändrar en viktig organisations viktiga arbete, som inte påverkar samhället. Och visst är det något oerhört starkt i en individ som är så oerhört engagerad, att normala mänskliga omständigheter, som städa och laga mat, inte berör denna oerhörda människa.

Men det är än mer elegant med karriärister som är så starka, som har så stor frihet i sitt arbete och i sitt liv, att de kan unna sig att själv städa. Den personen är inte underkastad, ja den är inte förödmjukad av sitt arbete, som kräver och förbrukar all tid. Den elegante, den frie, kan göra karriär och städa. Då är man både duktig och fri. Den som har städhjälp är kanske duktig, men sannerligen inte fri.

Karriäristen som själv städar, manifestera en mycket stor frihet och oberoende. Var det inte så han sa, den där Persson: Den som inte städar, är inte fri?

Men samma gäller pensionären, den som inte är helt uppslukad av en tidskonsumerande karriär. Där gäller emellertid det rakt motsatta. Att själv städa, att ta av sin pensionärstid, låter som att man har ont i börsen och sparar in på pengar genom att själv städa. Nej, här gäller att den fria pensionären är den som har städhjälp. När man verkligen kan städa själv, när man inte begränsas av annat, då är städningen ingen manifestation av frihet, utan snarare det motsatta, tvånget av finansiella skäl att städa. Nej, städning skall vara en demonstration, en manifestation av frihet. Därför blir städhjälp för pensionären en manifestation av frihet.

​Den 9 juni 2022
Sven-Olof Yrjö Collin