Skolorna har redan drabbats av avprofessionaliseringen och marknadsfieringen. Lärare är delvis upphållsrumspersonal och skolans betyg är marknadsföringsinstrument.
Högskolevärlden förefaller ha drabbats mindre. Men finns det inte fenomen som kan tas som indikatorer på bägge fenomen, som innebär att hoten snart realiseras?
Avprofessionalisering.
När jag började undervisa, fick man överta den gamle lärarens overhead-bilder och man frågade den gamle läraren under kursens gång om råd och dåd. Jag kan inte påminna mig att jag ens läste kursplaner, än mindre att jag försökte påverka dem. Kursens avgjordes ju genom kurslitteratur och vad jag fann värdigt att ta upp på föreläsningar, kraftigt påverkad av tidigare lärares overhead-bilder och råd.
Idag är kursplaner oerhört omfattande och oerhört detaljerade. T ex står lärandemålen relaterade till examination, där olika examinationsmoment relateras till olika lärandemål. Man kan förvisso påstå att detta blott och enbart är att synliggöra det som tidigare skede, dvs en sorts dokumentation av professionalismen. Idag kanske unga lärare behöver mindre av de tidigare overhead-bilderna eller lärarnas råd, utan kan ta del av det i kursplanerna. Men det går inte heller att undkomma att det som ser ut som dokumentation, är rutinisering, dvs ett led i avprofessionalisering.
En indikation på att det kan är avprofessionalisering är professionens reaktion på de omfattande kursplanerna. De professionella reagerar med särskiljande. De deltar synligt i utformande av de detaljerade kursplanerna, skriver och håller på. De lär sig retoriken och strukturen som skall finnas i kursplanerna. De utformar kursplanerna. Men de gör det utan att utgå från kursen och sedan låter de inte kursplanen påverka kursen. De särskiljer kursplanen från kursen. De professionella skyddar sina kurser genom att spela upp ett spel, med de efterfrågade kursplanerna, som skickas in i högskolans byråkrati. Därefter vänder de ryggen åt spektaklet och genomför kursen enligt sina professionella normer och värderingar. De förefaller följsamma, men i realiteten särskiljer de planen från verksamheten.
Relativt min tidiga erfarenhet, är kursplanen lika betydelselös för kursen nu som då, men förbrukar nu åtskillig energi i det administrativa spelet, som tidigare användes för att genomföra kursen.
Marknadsfieringen
Antalet marknadsförare, sk kommunikatörer, vilket är ett lustigt nytt ord för marknadsförare, eller med en tydligare term, propagandist, har ökat kraftigt. Högskolor anser det oerhört viktigt att ha en sk professionell hemsida, dvs en glättig och glad hemsida med politiskt korrekta bilder av kvinnor i schal och mörka män. Man skall vara med på det som kallas sociala medier, dvs Facebook, Instagram m fl, vilket kräver att man fotograferar och skriver och underhåller och rensar. Man gör glättiga broschyrer utan substantiell information, med upplysningar om hur glad staden är, där högskolan befinner sig.
Expansionen av kommunikatörer har setts som en reaktion på internets tillblivelse. Men internets etablering sammanfaller delvis med en annan händelse, den kraftiga utbyggnaden av högskolan. Den utbyggnaden kan tänkas ha ökat konkurrenstrycket på högskolorna, vilket rationellt möts upp av ökade marknadsföringsinsatser. Samtidigt behöver de nya högskolorna legitimera sig som just högskolor, vilket medför ett behov att visa upp sig med hjälp av t ex marknadsföring, dvs det som idag kallas kommunikation.
Bägge dessa fenomen, avprofessionalisering och marknadsfiering, har inneburit att administrationen har ökat, både i form av fler anställda som ägnar sig åt kursplaneadministration och kommunikation, och i form av att mer lärartid förbrukas till administration.
Den 18 maj 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Högskolevärlden förefaller ha drabbats mindre. Men finns det inte fenomen som kan tas som indikatorer på bägge fenomen, som innebär att hoten snart realiseras?
Avprofessionalisering.
När jag började undervisa, fick man överta den gamle lärarens overhead-bilder och man frågade den gamle läraren under kursens gång om råd och dåd. Jag kan inte påminna mig att jag ens läste kursplaner, än mindre att jag försökte påverka dem. Kursens avgjordes ju genom kurslitteratur och vad jag fann värdigt att ta upp på föreläsningar, kraftigt påverkad av tidigare lärares overhead-bilder och råd.
Idag är kursplaner oerhört omfattande och oerhört detaljerade. T ex står lärandemålen relaterade till examination, där olika examinationsmoment relateras till olika lärandemål. Man kan förvisso påstå att detta blott och enbart är att synliggöra det som tidigare skede, dvs en sorts dokumentation av professionalismen. Idag kanske unga lärare behöver mindre av de tidigare overhead-bilderna eller lärarnas råd, utan kan ta del av det i kursplanerna. Men det går inte heller att undkomma att det som ser ut som dokumentation, är rutinisering, dvs ett led i avprofessionalisering.
En indikation på att det kan är avprofessionalisering är professionens reaktion på de omfattande kursplanerna. De professionella reagerar med särskiljande. De deltar synligt i utformande av de detaljerade kursplanerna, skriver och håller på. De lär sig retoriken och strukturen som skall finnas i kursplanerna. De utformar kursplanerna. Men de gör det utan att utgå från kursen och sedan låter de inte kursplanen påverka kursen. De särskiljer kursplanen från kursen. De professionella skyddar sina kurser genom att spela upp ett spel, med de efterfrågade kursplanerna, som skickas in i högskolans byråkrati. Därefter vänder de ryggen åt spektaklet och genomför kursen enligt sina professionella normer och värderingar. De förefaller följsamma, men i realiteten särskiljer de planen från verksamheten.
Relativt min tidiga erfarenhet, är kursplanen lika betydelselös för kursen nu som då, men förbrukar nu åtskillig energi i det administrativa spelet, som tidigare användes för att genomföra kursen.
Marknadsfieringen
Antalet marknadsförare, sk kommunikatörer, vilket är ett lustigt nytt ord för marknadsförare, eller med en tydligare term, propagandist, har ökat kraftigt. Högskolor anser det oerhört viktigt att ha en sk professionell hemsida, dvs en glättig och glad hemsida med politiskt korrekta bilder av kvinnor i schal och mörka män. Man skall vara med på det som kallas sociala medier, dvs Facebook, Instagram m fl, vilket kräver att man fotograferar och skriver och underhåller och rensar. Man gör glättiga broschyrer utan substantiell information, med upplysningar om hur glad staden är, där högskolan befinner sig.
Expansionen av kommunikatörer har setts som en reaktion på internets tillblivelse. Men internets etablering sammanfaller delvis med en annan händelse, den kraftiga utbyggnaden av högskolan. Den utbyggnaden kan tänkas ha ökat konkurrenstrycket på högskolorna, vilket rationellt möts upp av ökade marknadsföringsinsatser. Samtidigt behöver de nya högskolorna legitimera sig som just högskolor, vilket medför ett behov att visa upp sig med hjälp av t ex marknadsföring, dvs det som idag kallas kommunikation.
Bägge dessa fenomen, avprofessionalisering och marknadsfiering, har inneburit att administrationen har ökat, både i form av fler anställda som ägnar sig åt kursplaneadministration och kommunikation, och i form av att mer lärartid förbrukas till administration.
Den 18 maj 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
