Vi vanliga människor har två reaktioner till detta. Vi förfasas över att rasismen har kommit tillbaka. Samtidigt skrattar vi hejdlöst över nyrasismens dumheter.
Detsamma gäller sexuell identitet. Tidigare erkändes blott de fysiska könen, men sedan förstod vi alla att könet var en glidande skala. Med 60-talet kom en öppenhet som gjorde det mer acceptabelt att det fanns individer som hade en kvinna i sin manliga kropp, eller tvärtom.
40 år senare tog det fullständigt snurr och idag finns det snart en oändlig uppsättning kön och könsidentiteter.
Det får skrattretande effekter. Ett skämt idag är mannen som står med sin dotter på det sjunkande Titanic och skall gå ner i livbåten. Besättningsmannen säger till mannen: ”Bara kvinnor och barn får gå i livbåten”. Mannen säger då, förnärmad och kränkt: ”Hörde jag dig ifrågasätta min könsidentitet?”
De fysiska kvinnorna borde utnyttja dagens moderna könsdebatt. Hur många gånger ser man inte den långa kön till kvinnornas toalett, medan männen, som ju har en mer löpandeband-möjlighet genom sitt könsorgans möjlighet till pissoar, sällan har kö till sina sittoaletter? Inför den långa kön till kvinnotoaletterna kan kvinnorna blott hävda att deras könsidentitet är manlig, och vips kan de gå in på männens sittoaletter.
Men löjet har idag nått nya höjder genom nyrasismen. Idag kan man hävda att man har en svart identitet, trots att man rent fysiskt är född vit. Eller, precis som man kan vara bi-sexuell, kan man vara bi-rasig, dvs både svart och vit.
https://www.svd.se/antirasistisk-strategi-har-en-blind-flack
Om man så tagit Monthy Pytons samtliga medlemmar, och samtliga i Bröderna Marx, hade de sannolikt inte kunnat komma på att man skulle kunna vara vit i hudfärg, men uppleva sig själv vara svart, eller att man samtidigt kan vara, låt oss säga svart och röd, och kanske tri-rasig, dvs ha en tre-rasig identitet, och därvid addera gul, samtidigt som den fysiska hudfärgen är vit. Mästarna i absurditet hade sannolikt inte kunnat nå den absoluta absurditeten som identitetsteorierna nu nått.
Låt oss fortsätta i denna absurditet. Rasidentiteten måste också kunna vara dynamisk. Den som är född vit och har identifierat sig med sin fysiska ras i sin ungdom, kanske senare i livet identifierar sig som svart. Frågan är hur rasdynamiken fungerar. Om rasidentiteten kan förändras över åren, kanske den också kan förändras under ett år, under en månad, ja under en dag? Du vaknar som svart, äter frukosten som gul, är på arbetet som röd, och återvänder hem, sakta glidandes in i en vit identitet, varvid du somnar som icke-ras, dvs utan rasidentitet.
Det är bra att det absurda nu kommit i klar dag, ty all rasism kan sluta mycket illa. Nu ser det lyckligtvis ut som om nyrasismen, som ett tag såg ut att få ett våldsamt uttryck, nu slutar i det bullrande skrattets hägn.
Vad som fångar min tanke just nu är följande angelägna fråga: Kan man bara identifiera sig med de etablerade raserna, eller är det möjligt att man identifierar sig med en egen ras, t ex den gredelina rasen? Elsa Beskow kan i detta sammanhang ses som en föregångare, som sedan 1918 identifierade Tant Brun, Tant Grön och…ja, just det, Tant Gredelin.
Den 4 december 2020
Sven-Olof Collin