SvT har en stor serie om Sverige och dess historia. Första avsnittet visade det vi vet, att de första invandrarna var mörkhyade, med blåa ögon. Det har självfallet fått sk antirasister att jubla. Se, vi har svart blod. Medan de nationalistiska socialkonservativa anser att det är SvT-woke som spelar ut sitt register.
https://www.svtplay.se/video/jQ76kE5/historien-om-sverige/1-stenaldern-ca-14-500-3700-ar-sedan?info=visa
Vad dessa två grupper glömmer är att programmet ännu inte handlar om Sverige. Det rör blott en del av den landmassa som efter år 1521 kallades Sverige, och som inte ens då rymde den befolkningsgrupp som gett oss spiddekagan och socialismen, skåningarna. De mörkhyade invandrarna kände inte till Erik Gustav Geijer eller fackföreningar. Själva begreppet Sverige, en nation med lagar och stark statskultur, hade de faktiskt aldrig hört talas om. Än mindre läst eftersom de var analfabeter och inte ens hade tillgång till bibliotek eller ett långsamt Internet.
Dessa synpunkter på programmet utgår från det som varje arkeolog och historiker måste göra det yttersta för att undvika, att se på dåtiden med dagens ögon.
Serien har dock inslag som jag tror visar att även programmakarna ser på dåtiden med dagens ögon. Stenåldersmännen går barbröstade medan kvinnorna sedesamt täcker sina bröst. Det kan vara mer ett utslag av dagens sexualisering av kvinnans bröst och avsaknad av sexualisering av mannens bröstkorg. Vi vet faktiskt inte hur sexualiserade människornas kroppar var. Andra har noterat att kvinnorna har rakade ben i programmet, vilket kanske inte var fallet 12.000 år sedan. Vi vet inte om kvinnorna satt med sina flintknivar och rakade sina ben.
Idag har vi två högljudda ideologiska vinklingar som finner näring alternativt avskräde i programmet. Den ena sidan, som vi kan kalla vänster, hävdar invandring med mångkultur, där olika kulturer lever sida vid sida. Den andra sidan, oftast höger, är invandringskritiska och hävdar assimileringen, där alla skall ingå i den dominerade kulturen. Hur går det för dem i dessa två avsnitt som jag hitintills sett? Låt mig ordna en tävling där jag ger dessa två ideologier poäng.
Det berättas att första invandringsvågen bestod av mörkhyade, blåögda individer. Hurra, ropar vänstern, och får 1 poäng i ideologiernas kamp. Nästa invandringsvåg kom från Ryssland och Ukraina, och de hade mer vit pigmentering. Immigranterna fick barn med de gamla invånarna, dvs ’assimilerades’, varvid hudfärgen, som i dagens rasistiska värld är så viktig, blev ljusare. Hurra, ropar högern ty det stödjer vithet och assimilering, och erhåller 2 poäng.
Ställning hitintills, Vänstern 1, Högern 2.
Programmet berättar att grupper av jordbrukare och jägarna/samlarna levde sida vid sida, men utan att smälta samman, t ex genom gemensamma barn. Det är en överraskande och därför intressant notering, som borde ha fördjupats. Vad gjorde att de inte förenades? Det tycks ge hurrarop hos vänsterns identitetsförespråkare och de som förespråkar mångkultur, dvs att folk lever åtskilda. Men kanske den enda berikning var handel mellan grupperna, varför vinsten av två olika grupper, dvs mångkultur synes begränsad. Jag ger därför 1 poäng till vänstern, men samtidigt 0,5 poäng till högern, ty mångkulturens oerhörda berikning tycks ha varit liten.
I nästa program framkommer det myckna resandet. Det förefaller som om skandinaverna var ett resande folk. I högsta grad gällde detta under bronsåldern, eftersom brons var eftertraktansvärt, men blott kunde fås genom att resa ner i Europa. Detta resande gav således berikning på hemorten, kanske även avseende mer immateriella tillgångar, som kunskap om matlagning och gudar och riter. Vid järnåldern kom man i större utsträckning att leva hemma, eftersom vi själva hade materialet, järn, i våra myrar och bäckar. Däremot, berättar programmet, åkte många män, andra och tredjesöner, de som inte ärvde, till Romarriket, där de lärde sig främst att strida, men säkert också annat. När de kom hem fick de status av sin resa och de kunde lära ut romarnas stridskonst. Men de bar också med sig glas, guldmynt, j, t o m latinet som sedan blev runskrift m.m.
Denna del av vår historia hyllar därför mer resandet som ett sätt att berika landet. Något som sedan vikingarna skulle bekräfta. Här får varken högern eller vänstern någon poäng, ty ingen av dem betonar befolkningens möjlighet och skyldighet att berika sitt land genom idoga resor.
Men programmet nämner att en viktig import var kvinnor. Man hämtade kvinnor långväga från, för att gifta sig med dem. Sannolikt gav detta också status, speciellt om kvinnorna var högstatuskvinnor. Dessa kvinnor kanske var magnifika kunskapsöverförare, måhända inom kvinnosysslor, som jordbruk, matlagning och kläder. Detta skulle kunna ge en poäng till vänstern eftersom det är invandring. Kanske ytterligare en poäng eftersom det rör feminismen, hur kvinnor bidrar till samhällets utveckling. Men samtidigt är det mycket hög grad av assimilering genom giftermål, samt att importen av kvinnor inte var vilka kvinnor som helst, utan sådana med status och kunskap. Så, jag ger 2 poäng till vänstern, och 2 poäng till högern.
Det tycks som ett samhälle utvecklas genom immigration, främst när den immigrerande gruppen går upp i den befintliga gruppen och delar med sig av sin kunskap, samt av resande, där delar av gruppen ger sig ut på äventyr och handel, för att återvända med nya saker och intryck, kanske några nya människor, speciellt högstatuskvinnor och med dem, deras kunskap. Vad som verkar vara svårare att ro hem, är tesen om mångkultur, dvs att människor lever sida vid sida, med olika kulturer. I alla fall om man ser på Sverige.
Summerar vi poängen har de två programmen hitintills gett 4 poäng till vänstern och 4,5 poäng till högern. Immigration av kunskapsbärande människor som assimileras, och resande som bär hem kunskap, tycks vara berikande. Mångkultur, utan inslag av överföring av idéer och kunskap, tycks inte vara berikande.
Må jag då dra slutsatsen att det vi har idag, med mångkultur, där invandrarna stannar i sina utanförskapsområden och i sina släkter, utan giftermål mellan grupperna, ja, där grupperna, både de invandrade och de boende, har normer som säger att man inte skall gå upp i varandras grupper, där invandrarna inte bär med sig kunskaper och kulturinslag som integreras i samhället, är inte till gagn för samhället.
Den 15 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.svtplay.se/video/jQ76kE5/historien-om-sverige/1-stenaldern-ca-14-500-3700-ar-sedan?info=visa
Vad dessa två grupper glömmer är att programmet ännu inte handlar om Sverige. Det rör blott en del av den landmassa som efter år 1521 kallades Sverige, och som inte ens då rymde den befolkningsgrupp som gett oss spiddekagan och socialismen, skåningarna. De mörkhyade invandrarna kände inte till Erik Gustav Geijer eller fackföreningar. Själva begreppet Sverige, en nation med lagar och stark statskultur, hade de faktiskt aldrig hört talas om. Än mindre läst eftersom de var analfabeter och inte ens hade tillgång till bibliotek eller ett långsamt Internet.
Dessa synpunkter på programmet utgår från det som varje arkeolog och historiker måste göra det yttersta för att undvika, att se på dåtiden med dagens ögon.
Serien har dock inslag som jag tror visar att även programmakarna ser på dåtiden med dagens ögon. Stenåldersmännen går barbröstade medan kvinnorna sedesamt täcker sina bröst. Det kan vara mer ett utslag av dagens sexualisering av kvinnans bröst och avsaknad av sexualisering av mannens bröstkorg. Vi vet faktiskt inte hur sexualiserade människornas kroppar var. Andra har noterat att kvinnorna har rakade ben i programmet, vilket kanske inte var fallet 12.000 år sedan. Vi vet inte om kvinnorna satt med sina flintknivar och rakade sina ben.
Idag har vi två högljudda ideologiska vinklingar som finner näring alternativt avskräde i programmet. Den ena sidan, som vi kan kalla vänster, hävdar invandring med mångkultur, där olika kulturer lever sida vid sida. Den andra sidan, oftast höger, är invandringskritiska och hävdar assimileringen, där alla skall ingå i den dominerade kulturen. Hur går det för dem i dessa två avsnitt som jag hitintills sett? Låt mig ordna en tävling där jag ger dessa två ideologier poäng.
Det berättas att första invandringsvågen bestod av mörkhyade, blåögda individer. Hurra, ropar vänstern, och får 1 poäng i ideologiernas kamp. Nästa invandringsvåg kom från Ryssland och Ukraina, och de hade mer vit pigmentering. Immigranterna fick barn med de gamla invånarna, dvs ’assimilerades’, varvid hudfärgen, som i dagens rasistiska värld är så viktig, blev ljusare. Hurra, ropar högern ty det stödjer vithet och assimilering, och erhåller 2 poäng.
Ställning hitintills, Vänstern 1, Högern 2.
Programmet berättar att grupper av jordbrukare och jägarna/samlarna levde sida vid sida, men utan att smälta samman, t ex genom gemensamma barn. Det är en överraskande och därför intressant notering, som borde ha fördjupats. Vad gjorde att de inte förenades? Det tycks ge hurrarop hos vänsterns identitetsförespråkare och de som förespråkar mångkultur, dvs att folk lever åtskilda. Men kanske den enda berikning var handel mellan grupperna, varför vinsten av två olika grupper, dvs mångkultur synes begränsad. Jag ger därför 1 poäng till vänstern, men samtidigt 0,5 poäng till högern, ty mångkulturens oerhörda berikning tycks ha varit liten.
I nästa program framkommer det myckna resandet. Det förefaller som om skandinaverna var ett resande folk. I högsta grad gällde detta under bronsåldern, eftersom brons var eftertraktansvärt, men blott kunde fås genom att resa ner i Europa. Detta resande gav således berikning på hemorten, kanske även avseende mer immateriella tillgångar, som kunskap om matlagning och gudar och riter. Vid järnåldern kom man i större utsträckning att leva hemma, eftersom vi själva hade materialet, järn, i våra myrar och bäckar. Däremot, berättar programmet, åkte många män, andra och tredjesöner, de som inte ärvde, till Romarriket, där de lärde sig främst att strida, men säkert också annat. När de kom hem fick de status av sin resa och de kunde lära ut romarnas stridskonst. Men de bar också med sig glas, guldmynt, j, t o m latinet som sedan blev runskrift m.m.
Denna del av vår historia hyllar därför mer resandet som ett sätt att berika landet. Något som sedan vikingarna skulle bekräfta. Här får varken högern eller vänstern någon poäng, ty ingen av dem betonar befolkningens möjlighet och skyldighet att berika sitt land genom idoga resor.
Men programmet nämner att en viktig import var kvinnor. Man hämtade kvinnor långväga från, för att gifta sig med dem. Sannolikt gav detta också status, speciellt om kvinnorna var högstatuskvinnor. Dessa kvinnor kanske var magnifika kunskapsöverförare, måhända inom kvinnosysslor, som jordbruk, matlagning och kläder. Detta skulle kunna ge en poäng till vänstern eftersom det är invandring. Kanske ytterligare en poäng eftersom det rör feminismen, hur kvinnor bidrar till samhällets utveckling. Men samtidigt är det mycket hög grad av assimilering genom giftermål, samt att importen av kvinnor inte var vilka kvinnor som helst, utan sådana med status och kunskap. Så, jag ger 2 poäng till vänstern, och 2 poäng till högern.
Det tycks som ett samhälle utvecklas genom immigration, främst när den immigrerande gruppen går upp i den befintliga gruppen och delar med sig av sin kunskap, samt av resande, där delar av gruppen ger sig ut på äventyr och handel, för att återvända med nya saker och intryck, kanske några nya människor, speciellt högstatuskvinnor och med dem, deras kunskap. Vad som verkar vara svårare att ro hem, är tesen om mångkultur, dvs att människor lever sida vid sida, med olika kulturer. I alla fall om man ser på Sverige.
Summerar vi poängen har de två programmen hitintills gett 4 poäng till vänstern och 4,5 poäng till högern. Immigration av kunskapsbärande människor som assimileras, och resande som bär hem kunskap, tycks vara berikande. Mångkultur, utan inslag av överföring av idéer och kunskap, tycks inte vara berikande.
Må jag då dra slutsatsen att det vi har idag, med mångkultur, där invandrarna stannar i sina utanförskapsområden och i sina släkter, utan giftermål mellan grupperna, ja, där grupperna, både de invandrade och de boende, har normer som säger att man inte skall gå upp i varandras grupper, där invandrarna inte bär med sig kunskaper och kulturinslag som integreras i samhället, är inte till gagn för samhället.
Den 15 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
