Sålunda skriver Charlotta Buxton, i en nationell dagstidning, Svenska Dagbladet, som får statligt stöd för att ges ut: ”Internationella valutafonden, IMF, avrådde å det skarpaste Truss att inte genomföra skattesänkningarna”.
(https://www.svd.se/a/wAA575/valkommen-till-britaly-kaospolitikens-hemland )
Detta avser att den nu avgångne premiärministern Truss, ville genomföra stora satsningar och samtida skattesänkningar, vilket skulle medföra ett stort statligt upplåningsbehov. När dessa tankar presenterades för IMF, sade IMF att skattesänkningar inte var lämpliga, sannolikt p g a att de skulle elda på inflationen.
Således, IMF avrådde från skattesänkningar.
Läs nu journalistens text igen: ”Internationella valutafonden, IMF, avrådde å det skarpaste Truss att inte genomföra skattesänkningarna”.
Här står således att ”IMF, avrådde å det skarpaste Truss att inte genomföra skattesänkningarna”. Det står inte att ”IMF avrådde från skattesänkningar”, utan att de avrådde från att INTE genomföra skattesänkningar. Meningen tycks säga det rakt motsatta som var avsett.
Journalisten går vilse i den dubbla negationens svårigheter, med en negation i avrådan och en negation i inte. Negationen i avrådan nullifieras av negationen i inte.
Detta är blott ett exempel på vad jag tycker mig erfarit de senaste två åren, att svenskan är sämre i Svenska Dagbladet än vad den var tidigare. Detta är kanske inte det enklaste exemplet på dålig, ja, felaktig svenska, men jag har också blivit mindre reagerande inför felen, p g a deras frekvens, varför jag inte nämner dem här.
Har då tidningen blivit som jag, mer tolerant för fel, och därför finns det fler fel? Trots allt är det viktigaste med språk, att språket förmedlar det som är avsett. I exemplet ovan förstår man vad som avses, även om meningen är kryptisk och kan få en att tro det motsatta. Sammanhanget gör att man förstår vad som avses, medan meningen i sig motsäger det som avses..
Det finns gott om språkpoliser, och själv drabbas jag av dem då jag har, vad jag hävdar är en dialektal variant och inte ett språkfel, en vana att använda han och hon, när svenskar använder honom och henne. Kanske jag, med ålderns rätt, blivit en språkpolis, som manifesterar sig i detta inlägg. Men jag vill nog hellre se mig som en som reagerar, inte på enskilda fel, utan på en tendens av språkligt förfall som riskerar att minska förståelsen av den producerade texten, och kanske i slutet, riskera att texterna inte alls läses, dvs att prenumerationen sägs upp p g a språkförfallet.
Vi behöver många och olika tidningar. Det är det som försvarar att Svenska Dagbladet får statligt stöd för sin utgivning. Men om staten bekostar dem, då kan staten begära att de skapar en bra produkt. Svenska Dagbladet är en bra produkt genom sina debattsidor, sina kultursidor, delvis sin journalistiska gärning och sina ekonomisidor. Men det statliga stödet borde även vara förenat med att de skriver på svenska.
Den 27 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
(https://www.svd.se/a/wAA575/valkommen-till-britaly-kaospolitikens-hemland )
Detta avser att den nu avgångne premiärministern Truss, ville genomföra stora satsningar och samtida skattesänkningar, vilket skulle medföra ett stort statligt upplåningsbehov. När dessa tankar presenterades för IMF, sade IMF att skattesänkningar inte var lämpliga, sannolikt p g a att de skulle elda på inflationen.
Således, IMF avrådde från skattesänkningar.
Läs nu journalistens text igen: ”Internationella valutafonden, IMF, avrådde å det skarpaste Truss att inte genomföra skattesänkningarna”.
Här står således att ”IMF, avrådde å det skarpaste Truss att inte genomföra skattesänkningarna”. Det står inte att ”IMF avrådde från skattesänkningar”, utan att de avrådde från att INTE genomföra skattesänkningar. Meningen tycks säga det rakt motsatta som var avsett.
Journalisten går vilse i den dubbla negationens svårigheter, med en negation i avrådan och en negation i inte. Negationen i avrådan nullifieras av negationen i inte.
Detta är blott ett exempel på vad jag tycker mig erfarit de senaste två åren, att svenskan är sämre i Svenska Dagbladet än vad den var tidigare. Detta är kanske inte det enklaste exemplet på dålig, ja, felaktig svenska, men jag har också blivit mindre reagerande inför felen, p g a deras frekvens, varför jag inte nämner dem här.
Har då tidningen blivit som jag, mer tolerant för fel, och därför finns det fler fel? Trots allt är det viktigaste med språk, att språket förmedlar det som är avsett. I exemplet ovan förstår man vad som avses, även om meningen är kryptisk och kan få en att tro det motsatta. Sammanhanget gör att man förstår vad som avses, medan meningen i sig motsäger det som avses..
Det finns gott om språkpoliser, och själv drabbas jag av dem då jag har, vad jag hävdar är en dialektal variant och inte ett språkfel, en vana att använda han och hon, när svenskar använder honom och henne. Kanske jag, med ålderns rätt, blivit en språkpolis, som manifesterar sig i detta inlägg. Men jag vill nog hellre se mig som en som reagerar, inte på enskilda fel, utan på en tendens av språkligt förfall som riskerar att minska förståelsen av den producerade texten, och kanske i slutet, riskera att texterna inte alls läses, dvs att prenumerationen sägs upp p g a språkförfallet.
Vi behöver många och olika tidningar. Det är det som försvarar att Svenska Dagbladet får statligt stöd för sin utgivning. Men om staten bekostar dem, då kan staten begära att de skapar en bra produkt. Svenska Dagbladet är en bra produkt genom sina debattsidor, sina kultursidor, delvis sin journalistiska gärning och sina ekonomisidor. Men det statliga stödet borde även vara förenat med att de skriver på svenska.
Den 27 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
