Vi kommer kanske aldrig att få veta varför de gick till omröstning. Den ständige sekreteraren skulle ha sett till att det inte gick till omröstning. Kanske hon försökte hindra omröstningen, kanske inte. Jag hävdar att hennes uppgift bestod i att hindra en omröstning som kunde leda till sammanbrott i Akademin.
Men samtliga ledamöter har ansvar att värna Akademins varumärke. De som valde att gå in i omröstningen gjorde fel. De som har valt att lämna, har brustit i omsorgen om varumärket och i omsorg om Akademins heder.
Men när ledamöter valde att gå ut i offentligheten om konflikten, sprack Akademin. När de valde att deras syn skulle trumpetas ut i offentligheten, valde de den öppna konflikten. Och varumärket tog skada.
Ledamöterna borde samfällt ha Akademin som överordnat mål, inte deras egna synpunkter.
Men kanske det har funnits ett hart när oändligt antal försök att förmå de stridande grupperna att komma till konsensus. Eller så består Akademin av I, me and myself, av Jag, Jag och Jag, utan känsla för deras gemensamma uppgift.
I brist på information får man spekulera. Kristina Lugn har avfärdat den gängse förklaringen, att det är patriarkatet som härars sönder Akademin. Hon hävdar bestämt att hon är kvinna.
Men det kan finnas en annan vinkling, med feministiskt och patriarkalt drag, men som egentligen blott baserar sig på människans värdighet.
Om det skaldar jag imorgon. (Med liten förhoppning att mer substansrik information läcker ut)
Öllsjö den 17 april 2018