I svensk TV:s program om svensk historia berättades om stormaktstiden. Där valde man att ta upp seden att ligga med sin tilltänkta, att ungdomar fick lov att sova tillsammans, innan de var gifta. Som ateist fann jag det givande då det visar att det kristna förtrycket inte lyckats fullständigt och de kristnas kvinnoapartheid hade sina glipor.
( https://www.svtplay.se/video/e3vGXqq/historien-om-sverige/6-stormakten-sverige-ar-1560-till-1658 )
Men sedan ägnade man 5 minuter (av programmets 60 minuter, dvs knappt 10% tyngd) åt att berätta om den valhänta svenska kolonialismen, när Sverige och Drottning Kristina (då protestant, senare katolik) bildade Svenska Afrikakompaniet år 1649. TV-programmet tog sig pengar och möda att åka till Guldkusten och borgen Carolusborg, för att berätta om hur kompaniet, under sin korta livstid, handlade med ungefär 1000 slavar. Enligt beräkningar överfördes bortåt 6.000.000 slavar i den transatlantiska slavhandeln. Sveriges andel i slavhandeln var således 0,02%. En tämligen marginell, ja, nästan patetisk aktör i slavhandeln.
Men idag röner kolonialism stor uppmärksamhet, speciellt den som är inriktad på att peka ut väst, och då speciellt vita män, trots att det i detta fall var en vit, djupt religiös kristen kvinna som var en av huvudaktörerna, Drottning Kristina. TV-programmet ligger i tiden och är barn av sin tid. Det ser vad man skall se idag, och gör sig blind för det som tidsandan lagt i mörker.
Som skåning noterar jag nogsamt att svenskarnas härjningar i Östdanmark, dvs Skåneland, inte uppmärksammades. Alla de som dödades, alla de som fick svälta för att svenskarna stal deras mat, alla de som fick se sina gårdar brännas av svenskarna i kriget mot skåningen, ges inte plats. Däremot de 1000 slavarna i Afrika.
30-åriga kriget, 1618-1648, uppmärksammas i serien, men då främst för att det innebar att svenskar fick åka och kriga, för att där dö. TV-programmet uppmärksammar lidandet i Sverige, men knappt det oerhörda lidande som kriget innebar, främst i Tyskland. I Tyskland, beräknas det, dog 7 miljoner i kriget. Det är markant fler än de 1000 slavar som den svenska kolonialismen utsatte för lidande.
Att berätta historia innebär att välja. Man kan då välja att berätta folkets historia, de som utsattes för och fick lida av makten. I den svenska serien väljer man att berätta om det svenska folkets lidande och de svartas lidande i Afrika. Man väljer att INTE berätta om det lidande som folket i Skåneland fick utstå, eller i Europa, när de svenska imperiedrömmarna skulle realiseras.
Man måste välja. Man kan inte ta med allt. Men att ta med en så oerhört ringa händelse, som Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln, och inte nämna svenskarnas terror mot civilbefolkningen i Skåneland och Europa, speciellt Tyskland, är knappast ett val som baserar sig på historiska väsentligheter. Det är ett val gjort under den moderna postkoloniala teorin. En teori som förblindar.
Den 18 januari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
( https://www.svtplay.se/video/e3vGXqq/historien-om-sverige/6-stormakten-sverige-ar-1560-till-1658 )
Men sedan ägnade man 5 minuter (av programmets 60 minuter, dvs knappt 10% tyngd) åt att berätta om den valhänta svenska kolonialismen, när Sverige och Drottning Kristina (då protestant, senare katolik) bildade Svenska Afrikakompaniet år 1649. TV-programmet tog sig pengar och möda att åka till Guldkusten och borgen Carolusborg, för att berätta om hur kompaniet, under sin korta livstid, handlade med ungefär 1000 slavar. Enligt beräkningar överfördes bortåt 6.000.000 slavar i den transatlantiska slavhandeln. Sveriges andel i slavhandeln var således 0,02%. En tämligen marginell, ja, nästan patetisk aktör i slavhandeln.
Men idag röner kolonialism stor uppmärksamhet, speciellt den som är inriktad på att peka ut väst, och då speciellt vita män, trots att det i detta fall var en vit, djupt religiös kristen kvinna som var en av huvudaktörerna, Drottning Kristina. TV-programmet ligger i tiden och är barn av sin tid. Det ser vad man skall se idag, och gör sig blind för det som tidsandan lagt i mörker.
Som skåning noterar jag nogsamt att svenskarnas härjningar i Östdanmark, dvs Skåneland, inte uppmärksammades. Alla de som dödades, alla de som fick svälta för att svenskarna stal deras mat, alla de som fick se sina gårdar brännas av svenskarna i kriget mot skåningen, ges inte plats. Däremot de 1000 slavarna i Afrika.
30-åriga kriget, 1618-1648, uppmärksammas i serien, men då främst för att det innebar att svenskar fick åka och kriga, för att där dö. TV-programmet uppmärksammar lidandet i Sverige, men knappt det oerhörda lidande som kriget innebar, främst i Tyskland. I Tyskland, beräknas det, dog 7 miljoner i kriget. Det är markant fler än de 1000 slavar som den svenska kolonialismen utsatte för lidande.
Att berätta historia innebär att välja. Man kan då välja att berätta folkets historia, de som utsattes för och fick lida av makten. I den svenska serien väljer man att berätta om det svenska folkets lidande och de svartas lidande i Afrika. Man väljer att INTE berätta om det lidande som folket i Skåneland fick utstå, eller i Europa, när de svenska imperiedrömmarna skulle realiseras.
Man måste välja. Man kan inte ta med allt. Men att ta med en så oerhört ringa händelse, som Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln, och inte nämna svenskarnas terror mot civilbefolkningen i Skåneland och Europa, speciellt Tyskland, är knappast ett val som baserar sig på historiska väsentligheter. Det är ett val gjort under den moderna postkoloniala teorin. En teori som förblindar.
Den 18 januari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
