Sven-Ivan Sundqvist, en legendarisk ekonomijournalist på Dagens Nyheter, dog för någon tid sedan.
Jag intervjuade honom under 90-talet i tidningens lunchlokal. Om intervjun minns jag idag mest att jag såg notan, som han undertecknade, som visade att vi ätit för någon tusenlapp, samma summa som min frus daghem hade för personalens utvecklingsprojekt under ett år. Jag hade, med honom, ätit för motsvarande vad ett daghem i Lund fick för att utveckla sin personal under ett år.
Intervjun ingick i ett forskningsprojekt jag drev om ägargrupper i svensk ekonomi. Han var en synnerligen kompetent ekonomijournalist, som har betytt mycket för den svenska ekonomin, både för debatten om ägande och för vår kunskap om ägandet. Jag betraktar honom på samma höga nivå i betydelse för kunskap om svensk ekonomi som den forna kommunistledaren CH Hermansson, som med sina böcker om den svenska familjekapitalismen under 60-talet gav oss kunskap om ägandet, och som Ingemund Hägg, som ansvarig för ägarutredningen under 80-talet.
Hans främsta bidrag var sammanställningen av bolagens ägare han gjorde, baserat på den offentlighet som Sverige hade och har kring ägandet. Han samlade upp kapital- och röstinnehav hos de olika ägarna av bolagen, och sammanställde dem i listor över de 25 största ägarna. Där inordnade han dem i företagsgrupper, dvs grupper av enskilda ägare som kunde förväntas rösta kollektivt lika eftersom det bakom de olika enskilda bolagsägarna fanns en ägare, t ex en familj eller en grupp av gemensamt agerande bolag.
I min avhandling konstruerade jag företagsgrupper utifrån styrelsernas medlemmar, där gemensamma styrelseledamöter, dvs personer som satt i flera olika styrelser, kunde användas för att definiera ägargrupper. Att mina konstruktioner överensstämde med Sundqvist blev en indikation på att mitt begrepp, som jag konstruerade i min avhandling, var en reliabel konstruktion. Utifrån den konstruktionen, och med hjälp av Ouchis begrepp, klan, skapade jag sedan min avhandlings främsta begreppsliga bidrag, brödraskapet.
Utan Sundqvist hade jag inte haft så mycket att komma med i min avhandling.
Hans data och hans sammanställningar användes av både forskare och investerare, för att förstå bolagen och deras agerande. På så sätt påverkade han både forskningen och de ekonomiska aktiviteterna i Sverige.
Hans betydelse för Sverige och för svensk ekonomi är därför betydande.
Men det förringar inte min känsla av samhällelig orättvisa när han och jag kunde, under en timme, äta upp ett helt års personalutvecklingspengar för ett dagis i Lund.
Den 28 september 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Jag intervjuade honom under 90-talet i tidningens lunchlokal. Om intervjun minns jag idag mest att jag såg notan, som han undertecknade, som visade att vi ätit för någon tusenlapp, samma summa som min frus daghem hade för personalens utvecklingsprojekt under ett år. Jag hade, med honom, ätit för motsvarande vad ett daghem i Lund fick för att utveckla sin personal under ett år.
Intervjun ingick i ett forskningsprojekt jag drev om ägargrupper i svensk ekonomi. Han var en synnerligen kompetent ekonomijournalist, som har betytt mycket för den svenska ekonomin, både för debatten om ägande och för vår kunskap om ägandet. Jag betraktar honom på samma höga nivå i betydelse för kunskap om svensk ekonomi som den forna kommunistledaren CH Hermansson, som med sina böcker om den svenska familjekapitalismen under 60-talet gav oss kunskap om ägandet, och som Ingemund Hägg, som ansvarig för ägarutredningen under 80-talet.
Hans främsta bidrag var sammanställningen av bolagens ägare han gjorde, baserat på den offentlighet som Sverige hade och har kring ägandet. Han samlade upp kapital- och röstinnehav hos de olika ägarna av bolagen, och sammanställde dem i listor över de 25 största ägarna. Där inordnade han dem i företagsgrupper, dvs grupper av enskilda ägare som kunde förväntas rösta kollektivt lika eftersom det bakom de olika enskilda bolagsägarna fanns en ägare, t ex en familj eller en grupp av gemensamt agerande bolag.
I min avhandling konstruerade jag företagsgrupper utifrån styrelsernas medlemmar, där gemensamma styrelseledamöter, dvs personer som satt i flera olika styrelser, kunde användas för att definiera ägargrupper. Att mina konstruktioner överensstämde med Sundqvist blev en indikation på att mitt begrepp, som jag konstruerade i min avhandling, var en reliabel konstruktion. Utifrån den konstruktionen, och med hjälp av Ouchis begrepp, klan, skapade jag sedan min avhandlings främsta begreppsliga bidrag, brödraskapet.
Utan Sundqvist hade jag inte haft så mycket att komma med i min avhandling.
Hans data och hans sammanställningar användes av både forskare och investerare, för att förstå bolagen och deras agerande. På så sätt påverkade han både forskningen och de ekonomiska aktiviteterna i Sverige.
Hans betydelse för Sverige och för svensk ekonomi är därför betydande.
Men det förringar inte min känsla av samhällelig orättvisa när han och jag kunde, under en timme, äta upp ett helt års personalutvecklingspengar för ett dagis i Lund.
Den 28 september 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
