Han säger: ”av 30000 kvadratmeter är 10000 korridor”.
Så talar en man som aldrig besvärat sig med att se hur verkligheten ser ut. I alla fall inte min verklighet.
Jag kom till Högskolan Kristianstad 2001, från Lunds universitet, och noterade att den fysiska likheten mellan universitetet och högskolan var att administration och lärare var tillsammans. Däremot fanns en skillnad i att studenterna var fysiskt närmare lärarna i Kristianstad. Närheten kom av att lärarna hade sina arbetsrum vid ena långsidan av huskroppen på tredje våningen, i mitten fanns konferensrum och toaletter och skrivare, och på den andra långsidan löpte en lång korridor, där det stod arbetsbord, stolar och datorer för studenterna.
I den korridoren satt oftast studenter och arbetade. Stötte de på problem, kunde de bekvämt och utan tidsspillan gå till den andra delen på våningen och se om det fanns en lärare som kunde svara på deras frågor.
Vi lärare kunde gå utefter arbetsborden, långsamt, för att se om det fanns någon student som hade en fråga.
Det är denna korridor som avgående styrelseordförande uttalar sig om. Det är denna korridor han framställer som ett besvär. En tyngd för verksamheten.
Den korridoren skapade den mest akademiska miljö jag varit i. Där fick jag de mest märkliga frågor, som gav mig huvudbry långt efter att jag avgett ett försök till svar. Där har jag diskuterat teorier och föreställning, med intensitet och engagemang från bägge sidor.
I den korridoren kände jag det akademiska livets intensitet. Där kände jag essensen i akademisk verksamhet, lärare och studenter tillsammans, i utbyte, till varandras gagn. Det var där jag erfor det som var Högskolan Kristianstads absoluta konkurrensfördel, för både studenter och lärare, närheten mellan lärare och student.
Den korridor som avgående styrelseordförande ser som problem, var en korridor som för mig, och säkert för mången an, var en tillgång. För oss som lärare och för studenterna. Det var en fysisk manifestation av det som var Högskolans Kristianstads konkurrensfördel, närheten mellan lärarna och studenterna.
När jag återkom till Högskolan för några år sedan, hade man, nästan framgångsrikt, tagit bort administrationen. Men två hårdföra administratörer, oundgängliga för verksamheten!, hade lyckligtvis bitit sig fast. Man hade också försökt tömma lokalerna på studenter. Korridoren var avskaffad, den akademiska verksamhetens hjärta. Kvar fanns några arbetsbord, som inte kunde kompensera för denna forna korridor. Den akademiska miljön hade i stort sett tappats på sin kraft, studenterna.
Lärdomen är tydlig och klar. Inkompetenta styrelseordföranden, renons på entreprenörskap, förmågan att i förmenta hinder se oerhörda möjligheter, som helt saknar kontakt med verkligheten, som sitter högt upp i ett hus, med siffror och tryck från personer som vill ha flashiga hus, utan tanke på verksamhetens säregna karaktär och behov, ser en fysisk möjlighet till oöverträffad konkurrensfördel som ett problem.
Nej, problemet är den verklighetsfrånvände styrelseordföranden, utan entreprenöriell kapacitet. Som lyckligtvis nu är fd styrelseordförande.
Öllsjö den 4 maj 2020