Idag har föreläsningarna på en kurs där jag är engagerad varit via webben. Min 6-timmars föreläsning om ägande brukar vara uppdelad på två tre-timmars föreläsningar när den sker i sal. Nu, på webben, delade jag upp den på 11 olika avdelningar, och därmed på 11 filmer. De är publicerade på Yuotube, varför jag kan se hur många visningar varje video har haft.
Det börjar hyfsat. De första sju filmerna har i snitt 44 visningar. Med tanke på att det finns cirka 50 studenter, antyder det av flertalet i alla fall har klickat igång filmerna.
Men sedan går det markant ner. Föreläsningen om företagsgrupper, så viktig för att förstå svensk kapitalism, med våra Wallenberg- och Handelsbank-grupper, hade endast 33 visningar. Så trist för mig och för deras kunskap om Sverige. Därefter får summeringen av ett stort sjok avseende ägarkategorier 41 visningar. Antagligen p g a titeln, summary, då den antyder en snabbväg till kunskapen som getts i tidigare filmer.
Men sedan kommer bottennappen. Filmen om comparative corporate goovernance, dvs där man går igenom ägandestrukturer i olika länder och ekonomiska system, fick blott 24 visningar.
Och det som jag trodde skulle dra till sig mest tittningar, p g a att det är så aktuellt, ownership morality, dvs etik och moral i ägande, drog till sig blott 29 visningar.
https://www.youtube.com/watch?v=yarr0bLhuOA
Knappt 60% av studenterna fann anledning att ta del av ägandets moralitet.
Låt oss prata om moral.
Studenterna som följer kursen är inte studenter som kommer utifrån EU. Det betyder att deras utbildning är kostnadsfri. De har inte betalt en krona för möjligheten att ta del av min föreläsning kring ägandets moral. Inte en spänn. Staten har gett dem möjligheten, helt kostnadsfritt för dem.
När dessa 40% studenter går på Växjös gator, ty föreläsningen gavs på Linnèuniversitetet, Campus Växjö, möter de vuxna människor, skattebetalare i Sverige, som har avstått sina pengar för att möjliggöra för studenterna att ta del av Sven-Olof Yrjö Collins forskning om ägandets moralitet.
Kan studenterna se dessa människor i ögonen utan att skämmas? Dessa människor har avstått egen konsumtion, till gagn för dem och för deras utbildning. Men de 40% studenter vänder ryggen åt deras uppoffring. Borde inte studenterna vara öppna och gå fram till var och en av dessa människor och säga, att de struntar i deras uppoffring? Borde de inte avkrävas ett svar på frågan varför de struntar i statens och dessa människors generositet?
Den grundläggande frågan jag ställer mig är om studenter har en skyldighet, en plikt, att ta del av det som de får gratis?
Öllsjö den 20 oktober 2020
Det börjar hyfsat. De första sju filmerna har i snitt 44 visningar. Med tanke på att det finns cirka 50 studenter, antyder det av flertalet i alla fall har klickat igång filmerna.
Men sedan går det markant ner. Föreläsningen om företagsgrupper, så viktig för att förstå svensk kapitalism, med våra Wallenberg- och Handelsbank-grupper, hade endast 33 visningar. Så trist för mig och för deras kunskap om Sverige. Därefter får summeringen av ett stort sjok avseende ägarkategorier 41 visningar. Antagligen p g a titeln, summary, då den antyder en snabbväg till kunskapen som getts i tidigare filmer.
Men sedan kommer bottennappen. Filmen om comparative corporate goovernance, dvs där man går igenom ägandestrukturer i olika länder och ekonomiska system, fick blott 24 visningar.
Och det som jag trodde skulle dra till sig mest tittningar, p g a att det är så aktuellt, ownership morality, dvs etik och moral i ägande, drog till sig blott 29 visningar.
https://www.youtube.com/watch?v=yarr0bLhuOA
Knappt 60% av studenterna fann anledning att ta del av ägandets moralitet.
Låt oss prata om moral.
Studenterna som följer kursen är inte studenter som kommer utifrån EU. Det betyder att deras utbildning är kostnadsfri. De har inte betalt en krona för möjligheten att ta del av min föreläsning kring ägandets moral. Inte en spänn. Staten har gett dem möjligheten, helt kostnadsfritt för dem.
När dessa 40% studenter går på Växjös gator, ty föreläsningen gavs på Linnèuniversitetet, Campus Växjö, möter de vuxna människor, skattebetalare i Sverige, som har avstått sina pengar för att möjliggöra för studenterna att ta del av Sven-Olof Yrjö Collins forskning om ägandets moralitet.
Kan studenterna se dessa människor i ögonen utan att skämmas? Dessa människor har avstått egen konsumtion, till gagn för dem och för deras utbildning. Men de 40% studenter vänder ryggen åt deras uppoffring. Borde inte studenterna vara öppna och gå fram till var och en av dessa människor och säga, att de struntar i deras uppoffring? Borde de inte avkrävas ett svar på frågan varför de struntar i statens och dessa människors generositet?
Den grundläggande frågan jag ställer mig är om studenter har en skyldighet, en plikt, att ta del av det som de får gratis?
Öllsjö den 20 oktober 2020
RSS-flöde
