På Strandvägen har det varit mycket bus den senaste tiden. Folk med intresse att visa upp sig och att dominera scenen, främst komna från invandrarkretsar, har kört sina dyra, högljudda bilar på Strandvägen.
I en artikel i Svenska Dagbladet (210710) benämns de som individer med dominanskapital. De skall dominera, de skall synas, de skall respekteras, de skall fruktas.
Detta sker på många platser i Sverige, men när det drabbar folket på Strandvägen, den yttersta eliten, främst den finansiella, då blir det nationell nyhet. Kanske det beror på att vi alla så gärna läser om att även de rika får smaka på Sveriges problem.
Men det kan lika gärna bero på att de som bor där, likt de som kör omkring, har ett dominanskapital.
Men deras dominanskapital rör sig i de legitima kanalerna. Givetvis, eftersom det är de som skapat kanalerna och som underhåller dem. De ringer en vän, en bekant, en i sitt nätverk, som antingen själv har stort inflytande, eller som känner en som har det inflytande som krävs för att stävja buset.
Snart kom det upp betongklumpar, vackert formade som lejon, för att förhindra buset. Dominanskapitalet hos de som bor på Strandvägen har verkat. Busarna får söka sig en annan plats för sitt dominansspel. En plats där de boende inte har samma dominanskapital som Strandvägens inneboende.
Samtidigt finns ett liknande dominansspel, med individer med dominanskapital, för att inte säga våldskapital, i mångfaldsområdena, de som gement kallas för utanförskapsområden. Där är kvinnor rädda att gå på kvällarna, ja, t o m på dagarna på vissa platser. Där finns ett betydligt mer oerhört dominansspel.
Men i mångkulturområden finns inte personer med det andra dominanskapitalet. De saknar Strandvägens dominanskapital. De får därför några poliser på moped, varav en mördas.
Du kanske säger att problematiken i mångkulturområdena är så ofantligt mycket större och mer komplicerad, att det inte är så lätt att lyfta luren och ringa en mäktig kompis. Mot det kan jag anföra att om detta vet vi inte, ty Strandvägens folk bor inte i mångkulturområden, varför vi inte har sett vad som skulle kunna ske. Men jag är övertygad om att åtgärderna hade varit betydligt mer kraftfulla än vad de är idag.
Samtidigt så gäller det oerhört tragiska, att Strandvägens inneboende har inte bara dominanskapital, utan också organisationskapital. Hade inget skett, hade de säkert organiserat sig i avsikt att ta bort buset. Medan människor i mångkulturområden inte bara saknar Strandvägens dominanskapital, utan också organisationskapital. Vad jag vet, finns det inga starka organisationer i mångkulturområdena som tar ett socialt ansvar. Visst finns det fotbollsföreningar och karateklubbar, men deras insats är marginell.
Mångkulturområdena behöver ett IOGT, en nykterhetsrörelse, där de själva tar tag i den problematik de skapar och lever i. De boende på Strandvägen hade själva tagit tag i problemet om inte staden hade hjälpt dem. De boende i mångkulturområdena måste göra detsamma.
Den 12 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
I en artikel i Svenska Dagbladet (210710) benämns de som individer med dominanskapital. De skall dominera, de skall synas, de skall respekteras, de skall fruktas.
Detta sker på många platser i Sverige, men när det drabbar folket på Strandvägen, den yttersta eliten, främst den finansiella, då blir det nationell nyhet. Kanske det beror på att vi alla så gärna läser om att även de rika får smaka på Sveriges problem.
Men det kan lika gärna bero på att de som bor där, likt de som kör omkring, har ett dominanskapital.
Men deras dominanskapital rör sig i de legitima kanalerna. Givetvis, eftersom det är de som skapat kanalerna och som underhåller dem. De ringer en vän, en bekant, en i sitt nätverk, som antingen själv har stort inflytande, eller som känner en som har det inflytande som krävs för att stävja buset.
Snart kom det upp betongklumpar, vackert formade som lejon, för att förhindra buset. Dominanskapitalet hos de som bor på Strandvägen har verkat. Busarna får söka sig en annan plats för sitt dominansspel. En plats där de boende inte har samma dominanskapital som Strandvägens inneboende.
Samtidigt finns ett liknande dominansspel, med individer med dominanskapital, för att inte säga våldskapital, i mångfaldsområdena, de som gement kallas för utanförskapsområden. Där är kvinnor rädda att gå på kvällarna, ja, t o m på dagarna på vissa platser. Där finns ett betydligt mer oerhört dominansspel.
Men i mångkulturområden finns inte personer med det andra dominanskapitalet. De saknar Strandvägens dominanskapital. De får därför några poliser på moped, varav en mördas.
Du kanske säger att problematiken i mångkulturområdena är så ofantligt mycket större och mer komplicerad, att det inte är så lätt att lyfta luren och ringa en mäktig kompis. Mot det kan jag anföra att om detta vet vi inte, ty Strandvägens folk bor inte i mångkulturområden, varför vi inte har sett vad som skulle kunna ske. Men jag är övertygad om att åtgärderna hade varit betydligt mer kraftfulla än vad de är idag.
Samtidigt så gäller det oerhört tragiska, att Strandvägens inneboende har inte bara dominanskapital, utan också organisationskapital. Hade inget skett, hade de säkert organiserat sig i avsikt att ta bort buset. Medan människor i mångkulturområden inte bara saknar Strandvägens dominanskapital, utan också organisationskapital. Vad jag vet, finns det inga starka organisationer i mångkulturområdena som tar ett socialt ansvar. Visst finns det fotbollsföreningar och karateklubbar, men deras insats är marginell.
Mångkulturområdena behöver ett IOGT, en nykterhetsrörelse, där de själva tar tag i den problematik de skapar och lever i. De boende på Strandvägen hade själva tagit tag i problemet om inte staden hade hjälpt dem. De boende i mångkulturområdena måste göra detsamma.
Den 12 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
