Medelklassen vill inte betala kostnaden för städningen, utan betalar svart, dvs en kriminell gärning. Ge dem avdragsrätt, sk RUT, så återgår de till det legala livet.
Medelklassen vill röka på. Ge dem legalt hasch, så får vi t o m bort de kriminella, ty de kriminella antas blott ha intresse i att sälja droger. Tar vi bort förtjänstmöjligheterna i drogen söker sig brottslingar, likt medelklassen, bort från det illegala området, och blir laglydiga, arbetsamma individer.
Detta snabba, impressionistiska tecknandet av idag, ger vid handen att det kanske finns en klassmässig reaktion på kriminalitet. Och en ohyggligt naiv syn på kriminalitet.
Om det finns förtjänstmöjligheter blir somliga personer kriminella. Försvinner den förtjänstmöjligheten, upphör den kriminelle att vara kriminell. Likt medelklassen som slutar med sina svarta pengar.
Men kriminellt agerande kan skapas av gener, av kultur, av social situation, av familjen, och av förtjänstmöjligheterna. Tar du bort en av dessa fem, finns fyra kvar. Kriminell kan dock hållas tillbaka av risken för straff. Dagens diskussion hos högern består till största del av att en del av kriminaliteten skall minska genom att risken för straff, dvs fler poliser och hårdare straff, skall finnas.
Dessa åtgärder, fler poliser och hårdare straff, ser man dock inte som möjligheter när det gäller att hålla tillbaka medelklassens kriminalitet när det gäller att betala för sina renoverade kök och städning av sina hus. Då skall inte sanktioner införas som mildrar kriminaliteten. Nej, då tar man till positiva incitament genom, skattereduktion. Som om medelklassen inte känner av risken för sanktioner, utan måste luras in i laglydighet genom positiva incitament.
Så ser dagens klassamhälle ut. Underklassens kriminalitet angrips med sanktioner, medan medelklassens kriminalitet angrips med incitament.
Öllsjö den 4 januari 2019