Av det lärde jag mig att framgång aldrig leder till brist på ansvariga och ansvarighet, utan tvärtom, att utbudet ökar över måttan.
Däremot skrattar vi, med en hel del irritation i skrattet, åt hur chefer glider undan ansvar för det hiskeliga stoppet som skedde på motorvägen utanför Kristianstad, på väg E22, då ett typiskt skånskt snöfall, där snön transporterar sig horisontellt och inte vertikalt, fick först lastbilar och sedan bilar att fastna på motorvägen. Det tog ett dygn innan alla fastnade bilars passagerare hade evakuerats och det tog 50 timmar innan vägen öppnades igen.
En utredning pekar ut Trafikverket som ansvarig, eftersom det skall säkerställa att vägarna är framkomliga och säkra. Trafikverkets regiondirektör håller delvis med, men hävdar att det ansvaret inte innefattar att se till att det verkligen görs något på plats. ”Vi leder inte några operativa insatser. Vårt ansvar är att tillhandahålla plogning och samordna trafikinformation. Det finns andra myndigheter som har det operativa ansvaret.”
(https://www.svd.se/a/8J3gkr/utredning-om-kaoset-pa-e22-klar-skarp-kritik )
Det tycks som om direktören hävdar att framkomlighet innebär för Trafikverket att ha eller möjligen tillhandahålla plogbilar. Om plogbilarna verkligen når fram till vägen, om de verkligen plogar, och därmed blir framkomliga, ja, det ansvaret ligger på någon annan. Trafikverkets ansvar tycks därmed mer vara ett ansvar för potentialitet än realitet. Vägarna kan vara framkomliga, ty vi tillhandahåller plogbilar. Om de verkligen är framkomliga är någon annans ansvar.
När saker går snett är kön på ansvariga en helt annan än ansvarigkön var på Högskolan Kristianstad. Det finns ingen kö. Däremot används ordet ’andra’ oerhört frekvent. Nu ordnas villigt en kö av andra ansvariga. Mängden av ansvarstagande är stor vid framgången, medan mängden av andra ansvarstagande är stor när det gäller misslyckande.
Men man kan invända att det finns ett formellt ansvar, där förmågor och rättigheter finns fördelade, eller som i E22:ans fall, tydligen inte fanns fördelade. Men sedan finns det ett ansvarigt ansvar, en drift hos människor att agera så att andra människor inte behöver lida eller erfara stort besvär. Oaktat vem som har det formella ansvaret, borde det finnas människor som tar ansvar. Notera skillnaden. Inte människor som har ansvar, utan som tar ansvar. Kanske den som tar ansvar riskerar sanktioner senare, t ex för att ha förbigått den formella ansvarsfördelningen, men för en ansvarstagande, en som tar men som kanske inte har ansvar, är det ovidkommande för den ansvarstagande.
Även om det fanns en brist på tydliga formella ansvar, dvs att det fanns en brist på människor som hade ansvar, så fanns det lika tydligt en brist på individer som tog ansvar. Trafikverkets direktör slår ifrån sig med att hon inte hade ansvaret. Men hon tiger om varför hon inte tog ansvaret. Hon är därmed, likt många i denna soppa, personer som inte tar ansvar. Det ansvar de tar, är att räddhågset och utan blick på hur det drabbar människor, sitta gömd bakom sin tolkning av sin positions ansvar. Att gå utanför den tolkningen, att lämna innehavet av ansvar och istället ta ansvar, gör de ej.
De är duktiga byråkrater, som följer byråkratins formella ansvarsfördelning. Händelserna på E22:an är en triumf för byråkratin. Men det är ett stort nederlag för ansvarighet.
Den 2 april 2024
Sven-Olof Yrjö Collin