Stadskärnan i Kristianstad, är under förändring, som i så många andra städer. Förändringen kallas för utarmning. Den innebär att butiker läggs ner, eventuellt ersatta med restauranger eller caféer, men inte sällan gapar lokaler tomma. Butiksdöden kommer av att folk handlar på andra platser, t ex i shoppingcentra, där Kristianstad har ett nybyggt och ett äldre, bägge i utkanten av staden. Sedan handlar de via nätet, vilket ger lyft för postutskänkningsställen. Idag är jag därför oftare i Vä’s handelscentrum, där postutskänkningen ligger, som är knappt 1,5 kilometer från min dörr, dvs gångavstånd.
Idag går debatten hög hur man skall återfå en livaktig stadskärna i Kristianstad. Debatten blossade upp när ett ankare i staden, H&M, kungjorde att de lämnar stadskärnan.
För mig finns tre skäl att besöka stadskärnan. Där finns fler restauranger än i byarna runt omkring. Där finns det enda systembolaget. Där finns de två herrekiperingsaffärerna som jag besöker vartannat år för att hitta kläder för nästa två-årsperiod.
Ett förslag på att liva upp stadskärnan, som upprör mig mycket, är att högskolan, som ligger på ett regementsområde i utkanten av staden, skall flytta in till centrum. Genom sina studenter skall högskolan ge liv åt staden och ge understöd till caféer och kanske billiga restauranger. Det är befängt, och ett tecken på en avdrift från högskolans målsättning, när man ser studenterna som medel för stadsutveckling. En högskola har studenternas bildning och utbildning som mål. Värnar man studenterna borde man undersöka förutsättningarna att förlägga högskolans lokalisering till Hässleholm, eftersom flertalet studenter är inresande via tåg, varför de då skulle få cirka 1 timmes mindre restid, och en mindre risk att sitta fast på den enkelspåriga järnvägen mellan Kristianstad och Hässleholm.
Det finns dock en fråga som kring stadens utarmning som debattörerna inte ställer sig, men som de borde börja med. Varför skall man satsa resurser, tid och pengar, på att göra centrum livaktigt, med folk som kommer från när och fjärran för att gå på gatorna i centrum? Varför skall man ha ett livaktigt stadscentrum?
Kristianstad byggdes av Christian IV (inte tvåan, han som förstod att en stockholmare skall vara ett huvud kortare). Svensken hade bränt Vä, som var staden med industri och handel, så ofta att kungen (dansk, eftersom Vä låg i Östdanmark) ville skydda handeln, och hans skatteintäkter, bättre genom att bygga en ny stad i vattensjukt område, som skulle vara lättare att försvara. Kristianstad byggdes, med magnifika Heliga Trefaldighetskyrkan, vars storlek vittnade om kungens tilltro till Kristianstads växtförmåga. Men få ville bosätta sig i den vattensjuka, och därmed sjukdomsalstrande miljön. Därför stängdes både Vä, men även staden vid Helge ås mynning i Östersjön, Åhus, och handlarna tvingades till Kristianstad. Den livaktiga staden byggdes således genom förbud och diktum, inte av attraktion.
Som skattebetalare till Kristianstads kommun undrar jag varför mina skattepengar skall gå till att försöka hålla liv i en stadskärna, när jag har en bykärna i Vä, med livsmedelshandel, postutlämning, bibliotek, apotek och ett riktigt kondis som saluför kakor som hotar, ja, ruinerar varje vilja att hålla vikten. Det finns ett annat, liknande bycentrum i Kristanstad som heter Gamlegården. Vi som bor i och kring dessa bykärnor, skulle tycka att de kunde blomstra, t ex genom ett utlämningsställe för Systembolaget. Då hade vi kunnat gå eller cykla till våra butiker och våra kondis, och slapp ta bilen till centrum. För oss kan en satsning på stadskärnas ses som ett sätt att ge folk som köpt de dyrare lägenheterna i staden och de fastighetsägare som tar rejäla hyror för sina lokaler, avkastning på sin investering.
Som marxist skulle jag hälsa en klassanalys som underlag inför satsningar på en livaktig stadskärna. Hållbarhetsfolket borde efterfråga en hållbarhetsanalys, där resursförbrukningen i olika alternativ, t ex mindre livaktig stadskärna men livaktiga bykärnor, utvärderades. Men oaktat vilket intresse som gör en analys, så måste man börja med att fråga sig varför man skall ha en livaktig stadskärna, då det finns andra alternativ, som kan te sig fördelaktiga på många sätt och vis.
Att satsa på stadskärnan är ett val, som därmed utesluter andra satsningar. Det valet måste vara rationellt, och inte enbart baserat på äldre personers gamla upplevelser av hur trevligt det var att gå i den stad som inte längre finns.
Öllsjö den 24 augusti 2019
Idag går debatten hög hur man skall återfå en livaktig stadskärna i Kristianstad. Debatten blossade upp när ett ankare i staden, H&M, kungjorde att de lämnar stadskärnan.
För mig finns tre skäl att besöka stadskärnan. Där finns fler restauranger än i byarna runt omkring. Där finns det enda systembolaget. Där finns de två herrekiperingsaffärerna som jag besöker vartannat år för att hitta kläder för nästa två-årsperiod.
Ett förslag på att liva upp stadskärnan, som upprör mig mycket, är att högskolan, som ligger på ett regementsområde i utkanten av staden, skall flytta in till centrum. Genom sina studenter skall högskolan ge liv åt staden och ge understöd till caféer och kanske billiga restauranger. Det är befängt, och ett tecken på en avdrift från högskolans målsättning, när man ser studenterna som medel för stadsutveckling. En högskola har studenternas bildning och utbildning som mål. Värnar man studenterna borde man undersöka förutsättningarna att förlägga högskolans lokalisering till Hässleholm, eftersom flertalet studenter är inresande via tåg, varför de då skulle få cirka 1 timmes mindre restid, och en mindre risk att sitta fast på den enkelspåriga järnvägen mellan Kristianstad och Hässleholm.
Det finns dock en fråga som kring stadens utarmning som debattörerna inte ställer sig, men som de borde börja med. Varför skall man satsa resurser, tid och pengar, på att göra centrum livaktigt, med folk som kommer från när och fjärran för att gå på gatorna i centrum? Varför skall man ha ett livaktigt stadscentrum?
Kristianstad byggdes av Christian IV (inte tvåan, han som förstod att en stockholmare skall vara ett huvud kortare). Svensken hade bränt Vä, som var staden med industri och handel, så ofta att kungen (dansk, eftersom Vä låg i Östdanmark) ville skydda handeln, och hans skatteintäkter, bättre genom att bygga en ny stad i vattensjukt område, som skulle vara lättare att försvara. Kristianstad byggdes, med magnifika Heliga Trefaldighetskyrkan, vars storlek vittnade om kungens tilltro till Kristianstads växtförmåga. Men få ville bosätta sig i den vattensjuka, och därmed sjukdomsalstrande miljön. Därför stängdes både Vä, men även staden vid Helge ås mynning i Östersjön, Åhus, och handlarna tvingades till Kristianstad. Den livaktiga staden byggdes således genom förbud och diktum, inte av attraktion.
Som skattebetalare till Kristianstads kommun undrar jag varför mina skattepengar skall gå till att försöka hålla liv i en stadskärna, när jag har en bykärna i Vä, med livsmedelshandel, postutlämning, bibliotek, apotek och ett riktigt kondis som saluför kakor som hotar, ja, ruinerar varje vilja att hålla vikten. Det finns ett annat, liknande bycentrum i Kristanstad som heter Gamlegården. Vi som bor i och kring dessa bykärnor, skulle tycka att de kunde blomstra, t ex genom ett utlämningsställe för Systembolaget. Då hade vi kunnat gå eller cykla till våra butiker och våra kondis, och slapp ta bilen till centrum. För oss kan en satsning på stadskärnas ses som ett sätt att ge folk som köpt de dyrare lägenheterna i staden och de fastighetsägare som tar rejäla hyror för sina lokaler, avkastning på sin investering.
Som marxist skulle jag hälsa en klassanalys som underlag inför satsningar på en livaktig stadskärna. Hållbarhetsfolket borde efterfråga en hållbarhetsanalys, där resursförbrukningen i olika alternativ, t ex mindre livaktig stadskärna men livaktiga bykärnor, utvärderades. Men oaktat vilket intresse som gör en analys, så måste man börja med att fråga sig varför man skall ha en livaktig stadskärna, då det finns andra alternativ, som kan te sig fördelaktiga på många sätt och vis.
Att satsa på stadskärnan är ett val, som därmed utesluter andra satsningar. Det valet måste vara rationellt, och inte enbart baserat på äldre personers gamla upplevelser av hur trevligt det var att gå i den stad som inte längre finns.
Öllsjö den 24 augusti 2019
RSS-flöde
