Jag har aldrig varit högt i norr, där naturen är mäktig, och där det kan vara så starkt tyst att kanske blott man hör ljudet av den osynliga vinden. Däremot har jag varit i ökenlandskap i USA, där tystnaden var enorm. Det är en mäktig och ofantlig upplevelse av tystnad.
Vi människor är språkets bärare. Det talade språket är inte tyst, utan det ljuder. Genom ljudet kommunicerar vi med varandra och tar del av varandra. Språket är inte tyst. Det är inte en mäktig tystnad, utan ett mäktigt ljud.
Men jag har lärt mig att tystnaden hos den språkliga människan är en demonstration av makt. Om du tilltalar någon, genom röst eller skriftligt, t ex via mail, och du möts av tystnad. Då erfar du makt. Den som kan vända dig ryggen när du vill kommunicera, är den mäktige. Den som inte möter ditt kommunikationsförsök med kommunikation, vänder dig ryggen. Du är intet, ty den andre behöver inte bemöta dig. Blott den mäktige kan tiga. Och tigandet, tystnaden, visar att den har rätt och makt att inte bemöta ditt kommunikationsförsök.
Jag har mött det så många gånger i mitt arbete. Jag vill framföra en sak, jag försöker framföra det. Men möts av tystnad. Blott den mäktige har rätt att vara tyst.
Men det tas en nivå upp, genom att den som vill tala, förhindras att tala. Maktdemonstrationen tas en nivå upp genom att de som definierar sig som chefer, har rätt att tala genom massmail, men att individen i organisationen inte ges rätten att tala tillbaka, till alla. Den mailmöjlighet som finns, att skicka meddelande till alla i gruppen, stängs för de som är mottagare av mailen.
Denna tystnad finns t o m på allmänna möten, sk informationsmöten, där de anställda blir tilltalade och förväntas ta emot talet, men inte kommunicera, dvs svara på tilltalet. Den tilltalade skall vara tyst, ty det är blott information. Den skall tiga, på det att det inte sker någon kommunikation.
Makten hos det talande djuret ligger således i att ha rätt att inte svara, utan att tiga, samt att när den mäktige talar, har den tilltalade inte rätt att tala.
Denna dubbla tystnad är mäktig. Men inte som naturens mäktiga tystnad, utan som den mäktiges makt att vara tyst och att tysta.
Så kan det kanske accepteras i miljöer där man skall agera. Men i en akademi består mycket av agerandet av tal. Som detta jag just nu utför är, på denna blogg. Och akademiskt är att svara på tilltal. Debatt, dvs kommunikationen, är själva livsnerven, själva förutsättningen för verksamheten. Lydandet och tystnaden är det motsatta i en akademisk miljö. Där talar man och får tal tillbaka. Grunden vi står på är den kommunikativa kritiken, att utveckla tankar genom kommunikation. Att där använda tystnaden, är att förneka akademins själva väsen.
De krav på tigande som idag finns och sprider sig i akademin, är därför akademins svanesång. Det är att vända ryggen till akademins väsen.
Tystnadens plats är i öknen, i de mäktiga fjällen. Inte i akademin.
Öllsjö den 9 februari 2020
Vi människor är språkets bärare. Det talade språket är inte tyst, utan det ljuder. Genom ljudet kommunicerar vi med varandra och tar del av varandra. Språket är inte tyst. Det är inte en mäktig tystnad, utan ett mäktigt ljud.
Men jag har lärt mig att tystnaden hos den språkliga människan är en demonstration av makt. Om du tilltalar någon, genom röst eller skriftligt, t ex via mail, och du möts av tystnad. Då erfar du makt. Den som kan vända dig ryggen när du vill kommunicera, är den mäktige. Den som inte möter ditt kommunikationsförsök med kommunikation, vänder dig ryggen. Du är intet, ty den andre behöver inte bemöta dig. Blott den mäktige kan tiga. Och tigandet, tystnaden, visar att den har rätt och makt att inte bemöta ditt kommunikationsförsök.
Jag har mött det så många gånger i mitt arbete. Jag vill framföra en sak, jag försöker framföra det. Men möts av tystnad. Blott den mäktige har rätt att vara tyst.
Men det tas en nivå upp, genom att den som vill tala, förhindras att tala. Maktdemonstrationen tas en nivå upp genom att de som definierar sig som chefer, har rätt att tala genom massmail, men att individen i organisationen inte ges rätten att tala tillbaka, till alla. Den mailmöjlighet som finns, att skicka meddelande till alla i gruppen, stängs för de som är mottagare av mailen.
Denna tystnad finns t o m på allmänna möten, sk informationsmöten, där de anställda blir tilltalade och förväntas ta emot talet, men inte kommunicera, dvs svara på tilltalet. Den tilltalade skall vara tyst, ty det är blott information. Den skall tiga, på det att det inte sker någon kommunikation.
Makten hos det talande djuret ligger således i att ha rätt att inte svara, utan att tiga, samt att när den mäktige talar, har den tilltalade inte rätt att tala.
Denna dubbla tystnad är mäktig. Men inte som naturens mäktiga tystnad, utan som den mäktiges makt att vara tyst och att tysta.
Så kan det kanske accepteras i miljöer där man skall agera. Men i en akademi består mycket av agerandet av tal. Som detta jag just nu utför är, på denna blogg. Och akademiskt är att svara på tilltal. Debatt, dvs kommunikationen, är själva livsnerven, själva förutsättningen för verksamheten. Lydandet och tystnaden är det motsatta i en akademisk miljö. Där talar man och får tal tillbaka. Grunden vi står på är den kommunikativa kritiken, att utveckla tankar genom kommunikation. Att där använda tystnaden, är att förneka akademins själva väsen.
De krav på tigande som idag finns och sprider sig i akademin, är därför akademins svanesång. Det är att vända ryggen till akademins väsen.
Tystnadens plats är i öknen, i de mäktiga fjällen. Inte i akademin.
Öllsjö den 9 februari 2020
RSS-flöde
