Det innebär att vi tex skall försöka undvika att via språket sprida och underhålla fördomar, dvs generaliseringar som saknar empiriskt stöd. En sådan fördom är att en revisor är en man. Mången uppsats har jag läst där revisorn omnämns som en man.
”En revisor måste vara oberoende, på det att intressenterna har för troende för honom”.
Detta är inte en korrekt sats. I sin första del utger den sig för att vara en generell sats och uttala sig om ’En revisor’, vilken som helst. Men därefter preciserar den att det blott avser en situation, där revisorn var en man.
Det går förvisso att skriva om satsen, och ersätta ’honom’ med ’revisorn’. Men det blir onödigt tungt att läsa, varför ordet ’hen’ är utomordentligt att använda.
Många gör narr av ordet hen, och insinuerar att man är feminist om man använder ordet. Nej, man är inte feminist. Man är exakt. Däremot är det ju helt galet att använda ordet hen om man avser Brigitte Bardot, som ju är kvinna och därför en hon, eller om man använder hen om man avser den svenske kungen, som ju är en man.
Efter dessa självklarheter kommer mer diffusa ord, som det jag nyss använde, att ’man avser’. ’Man’ är ju både ett uttryck för en människa med manligt kön, men är även ett ord vi använder när vi uttalar oss generellt om någon. Min språkliga kunskap är dock så begränsad att jag faktiskt inte vet om ordet ’man’, som jag använde ovan, är identiskt med ordet ’man’ som avser en person med manligt kön. Vi har ju en mängd ord som är identiska i stavning, men som har olika betydelse och ursprung. Tomten avser ju både en manlig figur med julklappar och skägg, och en landyta runt ett hus. Dock uttalas ordet olika beroende vad som avses, vilket inte ordet ’man’ gör, vilket kan antyda att ’man’ har en bakomliggande betydelse av manligt i bägge fallen.
Men hör nu mannen Sven-Olof uttala sig, kanske patriarkaliskt och dumt, men ändock, följande är min åsikt.
Jorden vi står på är inte manlig, den är inte neutrum, utan den är feminin, den är Moder jord, gärna med stor bokstav, för att visa respekt. Prova och vänd på det och säg Fader Jord. Det låter knasigt. Någon hävdar att det är Moder p g a fertilitet, men den inser inte att av könen är det ju mannen som är mest fertil, ty hur många barn kan en man alstra, och hur många kan en kvinna alstra? I förmåga att alstra barn, är mannen mer fertil än kvinnan.
Fertilitet är mannens, men det är ju blott som en av de två som krävs för att starta livets framväxt. Fertilitet är blott sekunders händelse. Den som gör jobbet, den som bär och utvecklar livet, är kvinnan. Det är därför rimligt att jorden, den som utvecklar och ger oss liv som utvecklat, är en kvinna. Därför skall jorden bära kvinnans genus, Moder Jord.
Språket som vi har och använder, som gavs oss, som växte i oss när vi var barn. Det kallas inte fadersmålet. Även språket är feminint och heter modersmålet. Det är som om vi gör det feminint som avser växande.
Däremot heter det inte moderslandet, utan faderslandet. Jag har ingen aning varför, men kanske för att en avgränsad del av jorden blev speciellt viktig när nationalstaterna, med sina arméer av män, bildades under medeltiden, och därför blev ett manligt väsen.
Slutligen är människan inte han utan hon. Det mest magnifika vi känner, människan, är en hon. Trots att människan börjar genom ett möte av honom och henne. Men kanske för att människan förvisso initieras av en han och en hon, men återigen, växer till och blir en människa genom henne, kvinnan.
Vi skall vara exakta i vårt språkbruk, men den finns estetiska skäl för att behålla genus i vissa fall.
Öllsjö den 8 februari 2020